Nu börjar årets stressmaraton

Någon som trodde att julen var något fint och njutningsfullt? Inte i vår familj.

Avsluts öl!

Sjukt dålig uppslutning dock.

I Malmö igen..

Stökig, mitt-i-flytt lägenhet i min ensamhet. Blä.

Kärlekspepparkaka

Make med maka. Hmm. Det var vad fantasin åstadkom.

Som ett fullt vattenglas

Så har det varit. Ett vattenglas med ytspännig, och så lite som behövts för att det ska blöta ner helta bordet. Men det där sista har inte infunnit sig. Har flera gånger under veckan funderat på varför. Kanske gick det inte att inse hur det låg till, eller så förtrycktes smärtan. 

Inte förän igår, när jag låg i min egen Leenas famn och läste Daniel Wingmalms blogg ran det över och skapade en stor blöt pöl på Leenas nya skjorta. Det gjode inget sa hon. 

Efter att jag torkat tårarna och satt mig upp strök hon över håret och sa "jag tror du behövde det där". Då kom de igen. Tårarna.

Kanske är jag bara dålig på att gråta i min ensamhet. För ont. Det har det gjort sen beskedet.

Saknar Lena, även om det var flera månader sedan vi senast sågs. Saknar vetskapen om att det fanns en så underbar människa i världen. En sån där som bara bryr sig om allas bästa och bara levererar kramar när man behöver dem som bäst. En Lena som förgyllt festival livet i flera år. En Lena som nu är borta. 

Fotot ovan är det enda där jag hittade oss båda på samma bild. Hon syns ju rätt dåligt. Men det visar lite hur hon var. Tror jag just fått en kram för att jag var lite sliten.

Leenas finska julstjärnor!

Mumsiga var de, trots plommon smet i mitten.

Transa

Något slog mig när jag gick på rosengård och handlade. 

Fatta vad lätt det är att vara transa i ett Arabland! Man behöver aldrig fundera över att "komma ut" eller så. Det är bara att klä sig enligt seden, sen är det fix.

p.s. Detta inlägg är skrivet på min splitternya dator. Shiet vad skönt att inte behöva vänta 2 minuter på att webläsaren ska starta. Eller vara tvungen att stänga ner Notepad för att kunna öppna Photoshop. Tjock bra! d.s.

Fel val?

Uppdaterade mitt CV på monster.se häromdagen. 

Sedan dess har följande hänt:

- 2 mail från två företag i London som vill att jag ska åka dit och jobba.. PRONTO!

- 1 mail från ett företag i Stockholm som vill ha en intervju med mig, gärna denna vecka

- 1 samtal från en rekryterare i Stockholm som tycker att jag skulle passa perfekt för just hennes klient

Det är så att man undrar om man skulle stanna kvar i den där fantastiskt tråkiga branschen i alla fall. Men det lockar verkligen inte att sitta vid ett skrivbord och skriva avancerade SQL frågor hela dagarna. 

mer retusch

Detta foto är också en del i kursen. Tänkt för retuschering.

Första varianten är originalet, sen ska hans födelsemärken i ansiktet vara borta, sen har jag gjort ett ganska taffligt försök att få honom att se yngre ut. 

på kurs med kurt

Läser en kurs på distans. Digital bildbehandling, på högskolan i Jönköping.

Måste säga att jag varit ganska dålig på att genomföra den, men det gör inte alltför mycket, då man har ett år på sig att gå igenom de 7,5 poängen. Men idag satte jag mig ned och gjorde lite övningar på restaurering av ett foto. Ganska enformigt, men jag tycker att resultatet blev bra!

världens bästa

Jag har världens bästa tjej.

Av någon anledning har jag tvivlat på det ibland.

Vet inte riktigt vart tankarna har kommit ifrån, att jag inte skulle vara värd det, eller att det måste vara nåt lurt. Eller vad det nu kan vara som ställt till det för mina grå celler.

Tror faktiskt att det mest rört sig om tankar om otillräcklighet. Dålig självkänsla och svårt att hitta trappstegen upp, efter ett snubbel ner i hålet. 

Några nya bloggar och goda vänners tankar gör att man kan se saker med distans. Hoppas det uteslutande blir till det bättre. Kan inte bli så mycket annat.

som Winnerbäck, fast annorlunda

Jag är ett glashus, du är en sten.

Men det är jag som försöker se igenom dig.

att bli överraskad (del 2)

Obs! Läs förra inlägget först, som du vill veta hur jag blev överraskad på min födelsedag.

Från Födelsdag 08 + annat

På Brahegatan 2 ligger något som heter "Hotel Amelias Hus" där de första polkagrisarna i Gränna en gång gjordes av Amelia. Numera huserar här ett hotell med fyra stjärnor. 

Vi gick direkt upp till rummet som L fixat, och öppnar dörren. Det är en jättestor dubbelsäng mitt i rummet, och på bordet står ett fruktfat, och en liten flaska sherry och två glas. 

Vi bestämde vad vi ville ha för något till middagen på kvällen, och medan jag informerade receptionen om det, så slog L upp vatten i bubbelkaret. 

Senare på kvällen blev det en mysig middag i restaurangen. 

Dagen efter hade vi bestämt att vi skulle ta en promenad ut till "Skogstornet" eller "Tegnérs torn" som det numera heter. Det skulle vara "en promenad i kupera terräng", och det var det verkligen. Men efter någon timme var vi framme vid det 26 meter höga utsiktstornet. 

Dagen fortsatte med mer promenad, polkagrisar, pizza och fika innan det var dags att ta sig hemåt igen. 

Det var helt klart den bästa födelsedagen jag haft. Det var som så mysigt att inte helt veta vad som skulle hända och att samtidigt få dela det med någon jag tycker fantastiskt mycket om.

Tack fina L för den underbara presenten!

Appropå det, så fick jag ju ett paket också. I det fanns ett par mysiga pyjamasbyxor som jag haft på mig hela dagen hittils. :)

På länken ovan kan ni hitta alla bilderna från uppdraget, och en massa andra bilder också.

att bli överraskad

Jag har en fantastisk flicka. Igår var det min födelsedag och jag hade inte direkt önskat mig något. Det enda jag önskat mig var "en överraskning", och överraskning kan man kalla det. Nu ska jag berätta om två underbara dagar, som hon fixat i smyg.


Torsdag

När L gick till jobbet somnade jag om i sängen, lite senare när jag vaknade och gick ut i badrummet fanns där ett kuvert, uppklistrat på spegeln. På kuvertet stod "12:00". Klockan var strax före tolv, så jag satt som på nålar för att få öppna det. Men sen slog klockan över. I kuvertet fanns en blyertspenna och en lapp. På lappen kunde man läsa: 

"God Morgon, Tok!

Hoppas du kan tänka dig at påbörja firandet av din dag lite tidigt. 

1: Håll hårt i pennan

2: Håll koll på mobilen

Nu startar vi......

Det börjar i en bok.

Samma författare som till "Momo".. 

Skynda dig

Om något är oklart finns jag på SMS /Ell"

Genast tog jag reda på vem författaren var, och sprang in och rotade i bokhyllan. Det var boken "Den oändliga historien".

Kuvert #1

I boken gömde sig ännu ett kuvert. I kuvertet ligger ytterligare några lappar. Ett korsord med "Leena kunskap", två tjugor, två urklippta bokstäver och en lapp med texten:

"Packa övernattningsväskan med fart.

Tåget lämnar stationen snart.

Bli inte åksjuk, så du spyr.

Här börjar ditt äventyr.

13:39 bär det av.

Att hålla tiden är ett krav.

Till Nässjö första sträckan går.

Där du nästa ledtråd får.

Slutdestinationen är ännu en hemlighet.

När du hämtar biljetten, kanske du vet."

På lappen fanns också en kod, som man kunde anta var till SJ automaten. Efter lite trixande med korsordet fick jag fram svaret, som skulle vara den hållplats där jag skulle gå av, "Järngränd".

Det var bara att packa sina saker och ge sig av, och via SMS har jag lovat att dokumentera hela resan. Först var det tåg från Eksjö till Nässjö. I Nässjö hämtade jag ut biljetten som visade mig med tåg till Jönköping, och från Jönköping med buss till Gränna.

Hela tiden fick jag SMS från den söta flickan. Jag förstod att jag skulle på något sätt få fler ledtrådar efterhand. Men efterssom L var på jobbet, så trodde jag de skulle komma via SMS. 

Jag klev av på hållplatsen "Järngränd" tillsammans med ett gäng andra. Efter en stund SMSade jag och sa "nu är jag här" och fick tillbaka "Inte hittat någon ledtråd?!". Då var det bara att leta runt.

Kuvert #2

Bakom busstidtabellen på hållplatsen gömde sig en plastficka. I plastficka fanns en ihoprullad karta, och ett kuvert med siffran 2 på . I kuvertet fanns ytterligare två urklippta bokstäver och ett kort med texten:

"Med hjälp av kartan 

hittar du snart gatan

Och kan följa alla spår

Därmed slutligen du får

I fulla drag njuta av din dag

Nästa etapp

Hittar du på denna lapp"

På baksidan var en sån där "följ sträcket och hitta rätt" bild. Den kunde sluta på tre adresser "Amiralsparken", "Ribbägen 4" eller "Hamnen". Det rätta sträcket ledde mig till Amiralsparken, och med hjälp av kartan tog jag mig dit. 

På vägen dit fick jag ett SMS "Inför nästa: Leta under kanan, så är du snart på banan". 

Kuvert #3

Framme vid parken fanns en lekplats. Under rutchkanan hittade jag så nästa kuvert, det med siffran 3 skrivet på sig. I detta fanns två urklippta bokstäver, och ett kort med texten: 

"Dra sträck från prick till nästa

Hinten du får är som de flesta

Så spring nu som vinden

Höger om norra grinden

Finner du en tråd

Som ger dig nya råd"

På baksidan kortet fanns en "dra sträck mellan punkterna" som bildad en gravsten med ett kors på. Detta ledde mig förståss till kyrkogården. 

Kuvert #4

Vid kyrkorgårdens norraste grind, hittade jag ett litet snöre som stack fram mellan stenarna. I snöret fanns en liten burk fastsatt. På burken fanns texten "Fäst tråden i grindens vänstraste kors, och i ändan av snöret finns nästa kuvert i din jakt. Glöm inte att fästet finns i en cirkels mittpunkt". Innuti burken fanns resten av snöret. Efter lite trassel och ett SMS "Se upp för trassel" hittade jag nästa kuvert under en buske. Det senaste SMSet fick mig att inse att den där tokiga flickan nog inte alls är på sitt jobb, utan gömmer sig någonstans i närheten. 

I nästa kuvert fanns åter igen två bokstäver och en lapp med texten:

"Om du räknar rätt

hittar du jätte lätt

och vet vart du ska gå

för att present få"

På andra sidan gömde sig en räknegåta, till vilken jag var tvungen att använda miniräknar, och tre "svarsalternativ". Bakom svaren gömde sig en plats, och efter lite räknande kom jag fram till att jag skulle upp på "berget". 

För att ta sig upp för grännaberget krävs det en massa trappsteg. Men när jag väl kommit upp såg jag något vackert gömt i en trappa. En L satt där med ett paket i handen och ett leende på läpparna. 

På paketet satt ett kort med texten:

"Nu är vi nästan i mål

När vi kommer fram väntar en

SKÅL

Pussla samman, Läs och Lär

2 från varje plats, så hittar du målet där.

En och annan sjäman har frågat stjärnorna på gammla dar

Då du ingen sjöman är

Fluffet på Himlen bättre är."

Utav de urklippta bokstäverna skulle jag nu försöka bilda ett ord, som skulle leda oss till den sista destinationen. Efter en hel del klurande och ett antal ledtrådar kommer jag fram till att ordet är "Brahegatan". Leena säger att det behövs en siffra också, och det sista stycket på sista kortet skulle ge mig en hint om vart. Detta krävde mer ledtrådar, och snart kommer jag fram till att det på kuvertens framsidor är olika motiv, och det som har fluff på sig är ett kuvert med moln på, och siffran 2. Så adressen är "Brahegatan 2".

att bli chockad

Ställde mig på vågen häromdagen. Den visade en ökning på 4-6 kilo sedan innan sommaren, vilket resulterar i att jag nu väger mer än jag någonsin gjort tidigare.

Skrämmande säger jag.

Vill dock förtydliga att inte vikten i sig är något självändamål för mig, men det ger upphov till självransakan och jag har verkligen inte levt nyttigt den senaste tiden.

Godis är vardag, likaså dricka och skräpmat. Såväl kolesterolhalten i blodet stiger, som antalet levnadsår sjunker och pengarna sinar.

Någon måtta får det vara. Kanske dags att dra ner på sockret och hitta en motionsform som inte avskräcker mig helt.

Idéer?

att inte kunna sova

Skulle kanske passa på att blogga.. Det är 5 timmar kvar till klockan ringer, och jag får inte en blund i ögonen. Vrider mig och hittar nya ställningar. Av med täcket.. På med täcket.. Ett ben utanför.. Huvudet i fel ände.. Tillbaks på sidan.. Krama en kudde.. Inget verkar hjälpa.

Det är jobbigt ibland när man inte kan somna. Det bara snurrar i huvudet av idéer, spöken, saker som skulle gjorts, saker som kan göras, saker som aldrig kommer ske, saker som borde sagts, saker man borde hållit för sig själv, saker som hittas på, saker som glöms bort.

Jag känner mig lycklig nu. Allt är bra och det är bara att låta tiden ha sin gång. Eller? Mycket i tankarna. Men inte alls mot vad det brukar vara. Nu finns plats för kreativitet, vardag och en gnutta framtid. Stundtals kanske lite mycket historia och mix av dem båda.

Lite som filmen jag såg idag. Ond aning (eng. Premonition). En film där huvudrollsinnehavaren drömmer om en händelse. Vaknar och inser att det inte har hänt, men fortsätter storyn mitt i händelsen nästa natt. Vad är dag, vad är natt, vad är historia, vad är framtid, vad är nutid och vad är sant?

Kanske ska försöka en gång till, med foten på elementet.

Gratissaker

Min vän Ida bloggade idag om en gratissida där man får saker genom att värva personer.

Brukar väldigt sällan hoppa på något sådant, med devisen "för bra för att vara sant".. Men hjälp mig gärna att testa det nu! Det kostar varken dig eller mig något att testa, bara registrera och skaffa minst 1 poäng.

Vore snällt om du provade. Länken har du till höger --->

Fy faan vad jag är bra!

Trodde aldrig det skulle gå. Så nervös har jag nog inte varit, och jag blir verkligen nästan aldrig nervös. Men det gick! Snart kan jag byta ut mitt gamla ID-kort mot ett splitter nytt körkort!

att vara lösningsorienterad

Tänk dig att du får en uppgift. Den är way to much, och du har aldrig någonsin gjort något liknande förut.
Vad är det första du tänker?

Antagligen "shitpommesfrites, hur fasen ska jag klara detta".

Det får man. Det är helt ok.

Så länge som nästa tanke är något i linje med "men va fan, det ska väl gå" och tanken efter det är hur man ska dela upp det i mindre, lättförståeliga bitar som man kan lösa enkelt för att nå fram.

Goddamn man, ta dig samman och lös problemet istället! Sitt inte och gnäll 30 minuter om nåt du ändå inte kan göra något åt!

Time for change

Nu är det tid för förändring.

Sommaren har förflutit i extremfart och inget med den har varit vanligt. Inga fasta rutiner, inga egentligen måsten och vardagstristess.

Nu är det dock tid för förändring.

Nästa vecka börjar skolan. Samtidigt åker jag ner till Malmö för att spendera mer än en vecka i sträck där (om nu inga andra erbjudanden dyker upp). Men mycket mer än så blir det i och för sig inte. 13 september bär det upp till Kristinehamn igen. Mormor fyller visst år, och sådant måste ju firas.

Kanske blir det lite festivalande 15 september också, det vet man aldrig.

Men tills dess. Förändring.

BK humor

du kan va en pengabror

hihi

Äntligen!

Nu har det hänt på riktigt! Hoppas verkligen dock att flickan min vill ta med mig till Paris ändå. Man kan ju göra annat? Vara kär å så tex..

Att tänka

Det slog mig när jag stod och laminerade. Hur ofta har man egentligen egna orginella tankar? Alltså, hur ofta kommer man egentligen på egna smarta idéer, som man inte hittat någon annanstans tidigare?

Ex. Min syster är galen i trädgårdsarbete. Hur ofta kommer hon på att man ska göra på ett visst sätt, med en viss planta, utan att först ha läst eller hittat information om det på annat sätt någon annanstans?

ÄR det så att alla tankar egentligen har sitt ursprung någon annanstans, och vem är det då som kommer på den första tanken?

Hönan och ägget lixom.

Dessutom är jag jääävligt bra på att laminera...

Brythjärta - festivalstyle

Man kan väl kanske säga att jag och L hittade varandra igen på Arvikafestivalen 08. Själv hade jag nästan gett upp hoppet, men blev väldigt glad när saker gick som jag önskade igen.

Kramar, kel, fina värmande ord, saknad och starka känslor.

L gav mig ett minne. Á la festivalstyle. När man sätter ihop byggstaket görs detta med en bult och en mutter för att de inte ska gå att ta isär igen. L tog en sådan bult. Skruvade av muttern och gav den till mig.. "som ett brythjärta.. fast annorlunda" sa hon och log.

Snöänglar mitt i sommaren

Det kan bara hända på wow...

Mer mat!

mat, mat, mat

Jag var så mätt efter frukosten att jag frivilligt hoppade lunchen!

mer mat

Taco lasagne och fylld paprika för veg.

Frukost på wow

Ägg, brie, färskt bröd, fil o flingor...

Funkmat

Kan komma i flera varianter. Även om det på bild ser konstigt ut var det det godaste jag fått på festival. Bakad potatis med räkröra. Med färska räkor! Hoppas det håller i sig. Go WOW!

Del 2

Läst på insidan av en toalettdörr

att få kärleksbrev

Idag fick jag ett kärleksbrev.

Det var inget sådant där brev som kommer med posten och luktar parfym, men det var i alla fall ett mail. I det stod en massa bra saker som gjorde att mitt dåliga humör vände en sväng och blev något bättre.

Jag läste det nyligen igen. Det är nära på att klumpa sig i halsen, och det kittlar lite i magen.
Tänk att någon kan tänka så om mig, tycka så om mig.

Och ödmjuk är jag också!

idag läste jag något fantastiskt...

... på min vän "amatterofchance" blogg.


"Många gnölar om att det går så fort.
Viktigare saker har hänt på kortare tid faktiskt."


Word!

en sak är säker...

... jag ska aldrig mer sova offentligt.

http://pppetter.blogspot.com/


Men jag klär bra i rött!

att vara festivalbakis

Nu är jag på kontoret igen. Om två dagar är det dags för nästa festival.

Att vara festivalbakis är nästan som att vara bakis på riktigt. Seg, trött, ont i kroppen, hård i magen, huvudvärk och kramabstinent.

Planera, planera, planera. Sen bär det av.

Kram på er!

nephew

Bilden visar konserten med Nephew, även kallat Danmarks kent. Just denna konsert blev inte så jobbig. Värre var det med Soilwork och Volbeat. Båda nästan fullsatta.

Kommer vi överleva?

Myggan, vår chaufför...

Fordonet

Visst är turnébussen lite cool?

Roadtrip

På väg mot Helsingborg. Snart festivalyra igen!

Vy ōver ett regnigt Vārmland...

...i bussen påvāg hem

att styra mot stormen

Imorgon bär det av. Då når vi stormens öga, och den första av fyra festivaler på raken ska påbörjas. Resan neråt blir med minibuss.

Fyra festivaler. Alla med max någon dag på "hemmafronten" emellan, som egentligen bara betyder mer jobb och massiv stress inför nästa festivals genomförande. Jag är nog mest orolig för att inte orka med. Det är riktigt påfrestande att leva festival. Speciellt om man ska sova på luftmadrass och äta för lite mat. För vaken är man nästan dygnet runt ändå.

Men oavsett detta ser jag fram emot det. För att det är roligt med festival. För att jag ska få ha min Leena med mig och jobba. För att jag ska få lära mig nya saker. För att jag ska få testa min förmåga på nya fronter. För att jag ska bli helt slutkörd. För att jag ska få träffa nya människor. För att jag ska krama massa folk. För att jag ska njuta av varje ledig stund som finns däremellan. För att jag ska träffa folk jag lärt känna och börjat sakna.

Men tyck synd om mig när jag blir patetisk och kinkig.. Kan behöva det!

att bli utsatt för stridsåtgärder...

... är ingen bra grej.

Så nu slutar jag bloggvägra och hoppas att damen ändå vill dela med sig av sina hemligheter. Tids nog.

att bloggvägra

Igår berättade min favoritflicka att hon har en smygblogg i hemlighet.

Tills jag får läsa den tänker jag bloggvägra.

Så det så!

Changing of the Seasons - Ane Brun

He falls asleep on her chest
the best sleep he´d ever met
nevertheless he dreams of some stranger´s caress
so he awakes and he knows
maybe someone else is supposed
to meet his hazy anticipating eyes

he draws the curtains aside
unfolding the first morning light
he glances at his disenchanted life

restlessness is me, you see
it´s hard to be safe
it´s difficult to be happy

it´s the changing of the seasons
he says ”I need them”
I guess I’m too Scandinavian
the relief of spring
intoxication of summer rain
the clearness of fall
how winter makes me reconsider it all

restlessness is me, you see
it´s hard to be safe
it´s difficult to be happy

and then she awakes
reaches for the embrace
he decides not
to worry about seasons again

Chokladfromage

Som en perfekt avslutning...

Lammfärs biffar

Smarrigt!

Riktigt söt tjejgrej...

... Ingen macho drink här inte...

riktning?

Vart är jag påväg? Det kan man fråga sig.

Sitter med hjärtat i halsgropen och väntar på att tiden ska gå. Vet att jag måste jobba en massa mer, men vill bara att tiden ska skynda sig på, så jag får kärlekskramar igen.

Vad ska det här betyda?

back in business

Det var inte många timmar sedan jag landade på orten Kristinehamn igen. 14 dagars luftmadrass-sovande och arbetspass mellan 9 och 4 de flesta dagar.

Det känns i kroppen att något inte riktigt står rätt till. Även fast jag sov länge idag har den inte orkat återhämta sig som den borde. Mer att dricka. Mer salt. Mer mat och mer sömn så kankse det reder sig i slutändan.

Två veckor av nya bekantskaper har det också blivit. Mängder av underbara människor som jag hoppas kunna hålla kontakten med framöver. En del fina människor som på flera olika sätt skrivit sitt namn i mitt hjärta, och andra människor som bara funnits där, kramats på och jobbat superbra.

Just nu sitter jag och fixar iordning datorn jag fått låna. Min blev ju stulen redan andra eller tredje dagen i Borlänge. Så nu väntar galet mycket att göra innan vi är igång och festivaljobbar igen. Även om orken sviker något när jag sitter här vid dator ska jag försöka göra mitt bästa för att komma någonvart.

Försöker komma på bra kommentarer till de här två veckorna. Men hittar inte riktigt ord för att beskriva allt. Kanske är det för tidigt, kankse behöver jag mer tid på mig för att smälta det hela. Eller så är det bara så att alla intryck och känslor inte går att få ner i ord?

Kanske vinner kärleken trots allt?

Att beskriva ett foto

Det är sommar.
Runtomkring susar löven i vindens spel, men solens strålar värmer så det nästan bränns.
Himlen är knallblå, och på sina ställen svävar vita fluffiga moln fram ljudlöst.

Marken är fuktig och mjuk av nattens regnande, och ett blått liggunderlag skyddar mot både väta och lera. Då och då kryper ett litet djur upp på liggunderlaget och gör sällskap.

Framför mig sitter en flicka. Hon ser lite trött ut.
Vi har precis vaknat, och insett att idag börjar verkligheten.

Hon har fantastiska gröna ögon. Dom tittar på mig på ett speciellt sätt med mycket värme, men som inte riktigt kan dölja att det susar förbi miljontals tankar bakom dem.

Läpparna är fortfarande fuktiga efter kyssen hon just gav mig.

Det bruna något rödlätta håret skvallrar om orolig sömn.Ruffset sitter uppsatt i en svans, men jag kan precis föreställa mig hur det skulle vara om det istället släpptes fritt.

Hon har ett svart linne på sig, och uppvikta jeans. I periferin syns ett tält. Men vad det har för färg eller andra omständigheter är nästan omöjligt att utröna. Bildens kanter känns suddiga. Bildens centrum skapar skygglappar och hjärnan koncentrerar sig bara på personen som tittar tillbaka. Analyserar minsta rörelse, minsta blinkning.

Sommarens spår

Tror sommaren har satt sina spår i mig. Har inte skrivit något riktigt här på länge och kan skylla det på två saker. Sommarens lättja eller arbetets börda. Välj den ni helst applicerar som attribut på en Pär.

Helgen har jag spenderat på flera sätt. Fredagen gick åt till att jobba för Karlstads unga på dera skolavslutningskväll, sen blev det ett gäng öl, och sov i Markus stooora säng.

Lördagen började som väntat rätt segt, men sen åkte jag in till Karlskoga. Åt middag på Indiska med Alex och hans familj. Såg lite förstrött på fotbollsmatchen (Fy vad det är tråkigt med fotboll), och åt god mat. Sen hem till Alex och spela Guitar Hero och poker. Är väl ingen pokerkille precis, men jag blev faktiskt bara näst sist.. :)
Senare på kvällen kom Linda förbi och drog med mig ut på krogen. Massa folk som vanligt, men jag träffade bara en som jag kände så väl att jag kunde hälsa. Tragiskt!

Idag har jag käkat mat hos Alex pappa på Romana. Massa gott var det.

Något midsommarfirande blir det nog inte för min del. På lördagen bär det av upp till Borlänge för sommarens första festivaljobbande. Sen blir det Arvika, non stop efter borlänge. Sjukt jobbigt, men roligt förstås. Det jag funderar på mest är hur jag ska ha nog med rena kläder!

Osså vill jag kramas också.. Nu!

Kanske kommer en mer djupare blogg snart.. Har lixom lagt det på hyllan på något sätt.

Tycker om dig!

Tycker om dig,
tycker om dig hela tiden
tycker om dig i dag,
tycker om dig i morgon.

Tycker om dig när du sover
tycker om dig vaken
tycker om dig i mörkersvacka
tycker om dig alltid.

Tycker om dig när du bråkar,
tycker om dig när du är svag
tycker om dig när du gråter
tycker om dig som glad.

Tycker om dig alltid
tycker om dig vid framgång
tycker om dig vid tveksamhet
tycker om dig i alla tänkbara fall!


Poesi av Nils Sondefors

Så kan det gå

Inga pingviner här inte...

Vilket läskigt troll...

Nästa gång ska jag låtsas som om jag inte kunde CAD...

Arvika

Livet är inte bara tokigt. Just nu är det rätt underbart faktiskt. Och i Arvika av alla ställen.

Gunvald Larsson

"Gjort är gjort, nu får vi jobba utefter det!"

Han är rätt smart han ibland, herr Gunvald Larsson.

Stockholm

Det var tio månader sedan jag var här. Vissa ställen ser helt annorlunda ut på den har korta tiden. Men vissa saker är sig likt. Som solen och vattnet. Underbart!

Djurplågeri

Borde vara straffbart att vara uppe så tidigt...

Vilket energi knippe!

Evanescence - You

The words have been drained from this pencil
Sweet words that I want to give you
And I can't sleep
I need to tell you
Goodnight

When we're together, I feel perfect
When I'm pulled away from you, I fall apart
All you say is sacred to me
Your eyes are so blue
I can't look away
As we lay in the stillness
You whisper to me

Amy, marry me
Promise you'll stay with me
Oh you don't have to ask me
You know you're all that I live for
You know I'd die just to hold you
Stay with you
Somehow I'll show you
That you are my night sky
I've always been right behind you
Now I'll always be right beside you

So many nights I cried myself to sleep
Now that you love me, I love myself
I never thought I would say this
I never thought there'd be
You

Att sova dåligt

De senaste dagarna har jag inte sovit något vidare. Jag har visserligen sovit, men vaknat typ 4 och trott att jag försovit mig. Och när jag väl har vaknat har jag varit totalt sjöblöt av svett, men än då frusit.

Jag har inget minne av vad jag drömt, men jag gissar att det inte är några roliga saker som svoschar genom mitt huvud på nätterna.

Att hålla fasad

Jag har upptäckt hur förvånanasvärt lätt det kan vara att hålla upp en fasad över hur bra allting är. Senaste dagarna har jag försökt rocka på som vanligt, och på frågan hur jag mår har jag till vissa personer sagt "ja, det är fina firren, allt är under kontroll". Till andra har jag svarat "åt helvete".

Det har varit lika lätt att göra båda delar, men så fort någon börjar ställa en fråga eller två darrar underläppen okontrollerat och det börjar vattnas i ögonen. Det enda som hjälper är att nypa sig hårt i armen och bita ihop.

Bryta ihop får jag göra någon annanstans.

Trasig

Save me from the day.
Save me from the night.

How can you tell me
"everythings gonna be alright"?

That is not what I need to hear,
when my dimples are constantly filled with tears.

I have sometimes tried to put my feelings aside,
but the love for you is something that my heart can not hide.

I will be standing here at the end of the line,
waiting for you to make up your mind.

- mayday, 2008

To be with you

Why be alone when we can be together baby
I can make your life worthwhile
And you can make me start to smile

Headphone silence

Im travelling the wonderful loneliness, of the headphone silence. 


Feels like no one can see me, they see right thru me. Cuts me off from the rest of the world.

Praktik

För er som inte vet om det så har jag börjat min första LIA (lärande i arbete) aka praktik. Den genomförs på företaget LiveSide (liveside.se) som är ett dotterbolag till xnse.se och jobbar stenhårt med säkerhet kring arrangemang.

Mer om det och hur jobbet fortskrider kan ni följa i någon slags microbloggsform på http://lialiveside.blogspot.com

Shoreline

ever since I was eight or nine
I've been standing on the shoreline
always waiting
for something lasting
loose your hunger, you loose your way
get confused and you fade away

oh this town
kills you when you are young
oh this town
kills you when you are young

I'm not the boy I used to be
this town has got the youth of me
all eyes turn hollow
from the work of sorrow

standing on the paving
by the office building
they've got so much to do
never time for you

we are shadows
oh we're shadows
shadows in the alley

you die when you're young
you die when you're young
you die when you're young

Att skriva tenta

Nu kommer en blogg som bara bubblar ur mig, och jag hoppas att ingen ser mig som skrytmåns eller showoff eller så. För stolt, det tänker jag vara.

Idag hade vi salstenta på de senaste 9 veckornas kurser i inbrottslarm, brandlarm, utrymningslarm, mekaniskt skydd, kameravövervakning och passersystem. Det var avsatt 3 timmar för skrivningen. Efter 50 minuter var jag klar. Hade som inget mer att tillägga, så jag lämnade salen. Kände mig ganska nöjd, men trodde inte det var några höjdarpoäng.

Proven rättas undertiden och efter lunch får vi facit och rättade proven tillbaka.

Maxpoängen var 93. Jag landade på 83 och fick flest poäng av alla i klassen. Tätt följt av mr Hong som nog lusläst varenda regel och lag och är oerhört ambitiös.

Fantastiskt nöjd är jag med mitt resultat, och även om jag inte planerar att jobba just med dessa bitar så är det ju grymt att ha vetskapen om det (även om det gärna blir att man dubbelkollar utrymmningsvägar och brandlarmsdon vart man än befinner sig).

Nu väntar LIA i Karlstad, och på måndag lämnar jag lägenheten till augusti. Absurd känsla!

W - Waterfall

Dags för boktsavsblogg, och denna gång räckte inte den svenska ordlistan.

Vattenfall. Finns det något mer farsinerande och hypnotiserande?

Det är en sån där grej som man sällan utnyttjar. Men när man vär står där och stirrar in i skummet som yr och bruset och fiskarna och regnbågen och allt det andra som hör ett vattenfall till så är det fasen så svårt att lämna det.

För övrigt är min fasination för vatten och vattenfall något som ingen tidigare fått höra. Så du som läser här nu är först ut. Spännande va?

Att vinna en projektering

De senaste 3 veckorna har vi i skolan genomfört en projekterings tentamen. Vi har fått ett fiktivt hus, med en fiktiv verksamhet, och har fått i uppdrag att projektera inbrottslarm, brandlarm, mekaniskt skydd, passersystem etc. Till en början kändes det som en lätt uppgift. Men när vi mot slutet av projekteringen närmast kräktes vid tanken på att man hittat ännu ett fel, eller ännu en tveksamhet började man ångra sina antaganden.

Idag hade vi dock vår redovisning. Som ni kan se i tidigare inlägg har vår grupp lagt en del krut på själva rapporten, och nästan lika mycket krut på den powerpoint som redovisades. Det visade sig bli ett vinnande koncept. Förutom att vi presenterade en del lösningar där läraren säger "detta har ni ju till och med löst bättre än jag i mitt facit" så får vi mycket cred för en tydlig och korrekt presentation.

Grymt stolt över min grupps prestation!

En tung sten har lämnat bröstkorgen. Imorgon är det salsskrivning och sen är det praktik som gäller i 6 veckor framöver.

Att vara malmöbo

Igår var vi ute och tog en öl (eller två). Även fast jag nog knappt kunnat ha bättre sällskap, så slog det mig hur mycket jag INTE trivs i Malmö.

Det som stör mig mest är att det är så förbannat skräpigt överallt. Det är trasiga saker, nedklottrade saker, installerade saker där sladdarna bara hänger, det är smutsiga trottoarer, det är fult inredda krogar, det är ingen som bryr sig.

Kanske är det bara så att jag inte hittat rätt ställen att uppehålla mig på, men hittils har jag nog inte ens hittat något område i stan som tilltalar mig nämnvärt. På sina ställen runt möllan kan man nästan få någon slags kontinental känsla med alla krogar och restauranger som har öppet sent. Kvartersbutiken som är överbelamrad med frukter och grönsaker och som bara ser sådär mysig ut. Tills man kommer lite närmare.

Och vad är grejjen med kvart över tre kebabhaket som säljer kall och nästa oätlig mat bara för att det är mitt i natten och man antagligen antar att ingen av de fulla tomtarna som ramlar in för att äta skulle bry sig ändå.. För inte håller de väl samma kvalité på dagen?

Projektering

Jag måste säga att jag är lite nöjd med idén att trycka det hos ett tryckeri!

Tintin

Visst ser jag väl lite ut som Tintin ibland? Inte just nu kanske när håret verkligen är snaggat, men annars när det är lite längre?

Ibland har jag blivit kallad Tintin, och ibland har jag blivit förnärmad. Men egentligen, varför då? Han är ju en stilig karl som verkar rätt smart.

I framtiden får ni gärna kalla mig Tintin!

Gruppchef

Har blivit erbjuden en plats som gruppchef för Arvikafestivalens trance scen "Orion". Väldigt roligt förstås, men ändå grubblas och snurras det i huvudet. Här är min "pros and cons" lista:

Fördelar

1. Självklart ärofyllt att få uppdraget
   
2. Möjlighet att avancera om man gör bra ifrån sig
3. Ett steg uppåt från dikesjobbet rent hierarkiskt

Nackdelar

1. De flesta av de gamla som jag jobbat med tidigare blir såklart kvar på vintergatan
2. Kommer ännu längre från min Ell som jag av nåt skäl gärna hade jobbat med
3. Måste få tag på 20 funktionärer som jag tror är duktiga och jobbsugna
4. Kanske inte den roligaste scenen (svårt att säga), eller min musiksmak
5. Vintergatan är förbannat roligt att jobba på

Så som ni ser så väger det lite åt fel håll ännu. Några fina peppningar som kan vända på det?! Hjälp mig och min hjärna lite på traven. Dessutom, om du vill jobba. Kommentera gärna. :)

Nu ska jag försöka lugna hjärnan med ett avsnitt Las Vegas innan det ska sovas. Upp tidigt imorgon och fixa med skolarbetet!

Att vara stammis

Jag har funderat lite på det.. Jag trivs nog väldigt bra att vara stammis någonstans. Först då kan jag börja känna mig hemma där jag befinner mig. När personalen på cafét hälsar hjärtligt och frågar om det ska vara samma sak idag, och automtiskt ger ett par kronor billigare frukostlatte.

Eller när man, medan man väntar på sin latte står och diskuterar en bra bok, pratar om helgen som var eller bara uppdaterar sig på reglerna kring matlagning i en restaurang.

Eller när barägaren frågar om man är nåt haj på det där med karaokemaskiner, och man får gå in och instruera honom.

Det är då man kan känna att man hör hemma.

Jag behöver fler stammisställen.

5000+

Jag insåg just att folk har följt mitt liv från och till över 5000 gånger. Det tycker jag är stort, för så spännande är det inte.. :)

Timo Räisänen - KB

Ännu en konsert till ända!

Grymt drag och ganska bra musik. Osså blev det en huvtröjja med.. :)

Timo Räisänen - Malmö - 20 april 2008

Ida från Degerfors

Rockpoet länkar idag till artikeln om ida från degerfors och jag känner att jag måste göra detsamma. Det som hände där är säkert inget unikt för lilla degerfors (eller, nej, det är inte unikt alls). Men jag känner att det är dags att detta också får lite mer tid i rampljuset.

Min tid på orten var kanske inte riktigt lika hemsk som den som Ida nu genomlever. Men Degerfors (och andra bruksorter) är ställen där det är fel att inte vara stöpt i samma form som de andra. Man får plötsligt svårt att överleva om man inte gillar samma saker som alla andra. Det är en hemsk och helt galen filosofi.

Om några veckor är det reunion för min klass. Jag kommer inte åka dit.

Godnattvisa

Sov nu min älskling
bry dig inte om
alla oljud som hotar i natten
och händerna som greppade
dina fötter gång på gång
när du sprang i panik
uppför trappen

bry dig inte om det där
det är bara mörkret, jag svär
som med ensamheten
spelar dig ett spratt
och den du hörde förut
tassa omkring i ditt hus
jag lovar, det var bara din katt

Sov nu min älskling
låt drömmarna ta vid
medan stjärnorna
över dig vaka
långt bortom fjärran
pågår strid efter strid
men det råder ett lugn
mellan dina lakan

jag önskar jag vore där
min tomma säng tär
mitt enda sällskap
är folket i min tv
men deras guppande bröst
är ingen vidare tröst
om ändå du låg här breve

Sov nu min älskling
jag hänger kvar ett tag
och när du somnat
då lägger jag på
när du öppnar ögonen igen
då har det blivit nästa dag
du kan väl ringa och väcka mig då


Poesi av Daniel Rosenholm

Bloggbehov

Funderade lite igår..

Det har varit en väldigt bra helg, och sinnet är på topp. Det verkligen känns att våren är påväg, och framtiden ser inte svart och betonggrå ut. Därför har jag inte heller bloggat på flera dagar.

Det behovet finns som inte. Det är lättare att sätta ord på tråkigheter än braigheter. Jag tycker den tanken är lite konstig, men så är det.

Ska jobba på att uppskatta braigheterna mer!

Hope

Din finns några saker att säga om hopp.. Den ena fick jag lära mig i mitt senaste TV-serie knarkande i form av Band of brothers

"Hope can drive a man insane"

En annan klassiker är:

"Hope is the last thing that leaves a man" (okänd källa)..

Lägg ihop dessa två, så kommer åtminstone jag fram till att man hinner bli galen innan man dör.

Det är bara att bita ihop...

Det är bara att bita ihop.
Det är iallafall så man säger. Men hur fungerar det där egentligen. När man pratar fysisk ansträngning så är det ju så att medvetandet inte fattar hur mycket kroppen orkar med, och stänger av förtidigt. Om man då bara biter ihop och tar i lite till, då orkar man mer än man tror.

Fungerar det på samma sätt med det psykiska?
Bara att tänka "tygla dig nu, bit ihop lite till, så kommer det ordna sig" så orkar man göra lite mer tenta, jobb eller vad det nu kan vara. Eller "bit ihop lite till" när man är glassugen, så äter man minsann ingen glass?

Är det bara svaga sinnen som inte klarar av att kontrollera detta själv?

När är det ok att inte orka, och vem ser till att man inte ramlar i backen alldeles?

Psykosocial krasch

Igår var en dag då jag inte ens var utanför dörren. Inte ens fem minuter för sopornas skull. Det är sådana dagar man vaknar, slår på TVn och ligger kvar där hela tiden. De längsta "resorna" man gör är till toaletten eller till kylskopet (för att för 19e gången inse att där inget finns att äta).

Jag funderade lite på hur dessa dagar kommer sig. Jag avskyr dem egentligen som pesten och tycker ganska synd om mig där när jag inte orkar/vill/har lust att pallra sig ur sängen, och ingen vet hur patetisk jag är.

Min tanke just nu är att de ofta kommer efter att man varit iväg en sväng. Som nu, har jag ju varit i Eksjö och Göteborg och varit mer social är normalt under lite över en vecka, och sen kraschlandar jag på sängen hemma och tar mig inte därifrån.

Det brukar också sluta i någon slags "resett". Efteråt tar det några dagar innan man är på peaken av sin socialitet igen.

Nästa gången får nån dra mig.. Tvinga mig!

V - Vision

Kan inte säga att denna blogg är särskilt genomtänkt, så det jag skriver nu är inte förfabricerat utan kommer direkt ur det innersta av hjärnan.

Jag frågade Ell vad V skulle vara, då det var dags för en ny bokstavsblogg. Första ordet som dök upp var Vision. Visst tänker jag. Vision är ett bra, och lagom flummigt ord att spåna lite kring.

De visioner jag har kommit i kontakt med har rört sig om multikoncernens visioner om envåldshärskare på marknaden. Eller åtminstone 1st runner up. Visioner som för den enskilde medarbetaren ofta är så svåra att baka in i vardagen att de helt ignoreras.

Vad är en vision?
För att citera söta Ell. "Som mål, fast högre"
Det ligger något i det. Det är inte riktigt ett mål som går att mäta på, det är inte heller riktigt formulerat på ett förståeligt och konkret sätt. Det är mer en förhoppning eller en lottovinst. Det där man aldrig kommer få men ändå strävar efter. Det är utefter visionerna som man sätter sig ner och utarbetar strategier för att nå de där ouppnåeliga önskedrömmarna.

Visst kan man nå till sin vision, men jag tycker nog att själva tanken med dem är att de inte går att nå. De är nåt slags nirvana, en utopi. Når man dem kan man ju förståss hitta på andra visioner.

Visioner ser jag nog också som något långsiktigt. "om tio år så". osv.

Visioner i mindre skala?
Kan du och jag ha visioner? Måste de sträcka sig över år, eller kan det också vara dagsvisioner?
Jo, nog kan gemene man också ha visioner. Både livsvisioner och kortare, mer precisa visioner. Som när jag gick på kent konserten häromveckan hade jag nog en vision om eufori och inre glädje. Verkligheten blev dock en helt annan, och visst är väl visionen något som snabbt kan få en negativ spin off? Vision och förhoppning var som sagt lite detsamma. Om man nu har en vision, föreställning eller förhoppning om något, och utgången skiljer sig mängder med resultatet. Då får man nog ut en väldigt negativ effekt av det tror jag.

Mina visioner?
Mina visioner är väl det som folk brukar kalla för 5 års plan. Jag har nog egentligen inte någon sådan. Förhoppningen just nu är att jobba med säkerhet på event. Det är egentligen inte heller något krav för att min "vision" om ett bra och lyckligt liv ska komma tillrätta. Men säkerhet som bransch är väl ändå att föredra efter 2 års studier. Jag har just ingen idé om vart detta ska ta sin plats, men det är också i det närmaste oviktigt för mig. Däremot tror jag att för att jag ska må bra och bli lycklig behöver jag nog prova på att resa mer. Gärna i jobbet, men åtminstone en semester om året utomlands. Inget "sticka iväg månader för att hitta buddha" eller så, utan mer se världen på ett annat sätt. Sätt mig på ett plan till spanien en vecka och jag blir nöjd.

Visioner är svårt, flummigt och ospecifikt.

Att vara en pusselbit

Jag har under de senaste dagarna läst en del om relationer, personer, svartsjuka och andra intressanta ämnen. Jag har letat information i forum, på sjukvårdssiter och bloggar. Jag har också fått erfarenheter som jag inte haft tidigare. Allt detta har lett till en hel del tankar, och några vill jag föreviga här. Det är mest bara svammel och oorganiserade kaostankar som flödar ut genom fingrarna, så ha översyn, men kommentera gärna.

Att alla människor är olika, det är väl knappast något nytt för någon. Men alla dimensioner av hur detta kan te sig är svårare att överblicka. När det handlar om relationer i allmänhet verkar det finnas två typer av personer. En där det viktigaste av allt är personen som är en del av relationen, en där det viktigaste är omständigheterna.

Den första personen kan se livet som fullständigt först när det finns en annan person med i bilden, och det ska inte vara vem som helst, utan en alldeles speciell människa som ska ha många egenskaper som passar in på personens önskepartner. När den människan väl infinner sig så är bilden komplett, och det kan göras stora förändringar i allt runtomkring för att bilden ska fortsätta vara komplett, utan att det faktiskt är en uppoffring. För den här personen är alltså det allra allra viktigaste i livet VEM.

Den andra personen ser livet som fullständigt när denne trivs med jobb, bostad och vardag. Det ska vara kul att gå till jobbet, och man ska trivas där man bor. Först senare är det intressant att hitta den där andra. Hos den här personen är det snarare så att inga eller få förändringar kan göras så fort den hittat rätt jobb och ställe att bo, utan här måste partnern passa in i bilden. För denne person är det alltså viktigast med VART och VAD.

Om man funderar lite över detta så verkar ju dessa vara den perfekta kombinationen för varandra. Den ena måste ha en partner som passar in med sina önskepersonlighetskrav, den andre måste ha en partner som passar in i vardagspusslet. Den första personen är beredd att göra ganska stora förändringar för att passa in i den andres pussel, utan att den känner att det är en uppoffring. Alltså; den andra personen vill flytta för att vardagspusslet ska stämma. Den första personen flyttar gärna med, för pusslet stämmer redan för denne.

Men ack så enkelt ska det väl inte vara?
Det finns enligt en del av forumen motsättningar (som är svåra att se och nästan oförståeliga för den som är av motsatt persontyp).

1. Person två kan känna sig kvävd av att person ett vill göra som person två vill.
   Detta är ju en helt skruvad effekt. Det är precis det motsatta som är person etts syfte. Syftet är ju att person två ska ha möjlighet att göra precis det som krävs för att må bra, utan att det är ett problem.
   
   
2. Person ett kan ha svårt att få fram att många ändringar i livsplanen är av liten betydelse.
   Detta är förödande. Går det inte att förklara att det är näst intill fritt fram att förändra situationer, utan att det behöver innefatta förändrad relation är det ju omöjligt att lösa problemet i punkt ett.

Det som först och främst kan lösa det här problemet är kommunikation och öppenhet. Kommunikation för att båda ska få veta vad det är som inte stämmer i bilden, och för att man ska få upp en diskussion kring möjligheterna att ändra den. Öppenhet för att man ska inse att personerna är olika, och att det är ok. Sen krävs det en del acceptans och välvilja, men det kommer nog när man löst de andra bitarna.

Bara för att man vill ändra bana i livet behöver det inte betyda att man måste ändra allt, det kan vara betydligt enklare än så!

Vem är då jag?
Jag har kommit underfund med vem jag är av dessa två. Genast ramlade ett gäng tioöringar ner och förstod plötsligt varför jag gör vissa saker, och varför det också är ok.

Gissa vem som är jag!

Att sova

Det var inte lätt att somna ikväll. Men nu måste jag verkligen försöka. Det har lagt sig fem centimeter snö ute.

Terapi

Tror jag behöver det. Hur gör man?

kräm

Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig

Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån...

Lägg dig ner i gräset nu
Du är så varm här

Påskhelg med Robert och kent

Ska göra ett försök att i korta ordalag summera min påskhelg.

Torsdag
Skola på förmiddagen. Sen lunch med några i klassen. Sen åkte jag hem och väntade på roberto! Vi spenderade kvällen hemma och åt min specialsmörgås med pesto, tomat, parmaskinka, mozarella och balsamico.

Fredag
Trots att det var röd dag och regnade försökte vi oss på att gå på stan. Triangeln fick sig ett besök, och jag fick nya skor. Sen åkte vi och spelade bowling. Jag vann 3 av fyra gånger, men det var oerhört jämnt. Sen var det pizzadags. Några öl och några shottar, sen bar det av till ICE och lite karaoke. Vi drog med oss Anders/Klas/Andreas, och såg till att Nicole fick sig lite miljöombyte. Några timmar senare valde vi att röra på oss, utanför fick vi en lapp av någon som ville att vi skulle gå på deras 80-tals klubb. Det gjorde vi.. 80 tals musik för hela slanten.

Lördag
Förmiddagen fylldes av film och trötthet. Sen handlade vi grejjer till att göra tortillas. Massa gott blev det, och sen var det nästan dags att röra sig mot Baltiska hallen och en konsert med kent. Jag, med min stora kamera, och Robert. Det börjar sådär, med 100 meter kö och bara en entré. Vi står och fryser i nästan 30 minuter, för att åka på nästan hinder. Jag får inte ha med min kamera in, för det är tydligen kameraförbud (vilket tydligen ska ha stått överallt på biljett, hemsida och ticnet). Vakten bad mig åka hem och lämna kameran och återkomma, vilket ju var en omöjlighet när det tar ca 60 minuter ToR och förbandet redan hade börjat spela. 10 minuter senare kommer han fram till att jag kan få lägga in den i garderoben, men då måste jag ha med mig en vakt som ser till att jag verkligen lämnar in den, och han instruerar honom om att, ifall jag tar kort med den så ska han avvisa mig omgående. Med mitt humör i botten tar vi oss ner fram till scen, och vad hittar man där? 100 talet personer med kompaktkameror. Så de var tydligen inte börbjudna iallafall. kent spelar sin repertoar med bravur, och de flesta bra låtarna får vara med. Men det tar riktigt lång tid innan jag släppt bråket med vakten, och efter en stund är konserten slut. Vi tar oss hemmåt direkt, för ingen av oss är sugen på att gå vidare. Hemma ser vi en film och somnar gott.

Söndag
Dagen börjar soligt, och vi bestämmer oss för att detta blir dagen vi besöker Köpenhamn. Tåget över är lite spännande. Första gången på bron. Det är fint väder hela tiden, tills vi kommer genom första tunneln och vi stannar till vid Kastrup. Där är det mulet och småregningt, och så är det även i Köpenhamn. Vi strosar runt några timmar i ett söndagsstängt CPH och bestämmer oss för en öl istället. Hungern sätter in, och vi tar oss tillbaka till Malmö. Sätter oss i baren på Mando Steakhouse och äter en fantastisk rätt. Kött, sparris, pommes och bea. Allt man behöver. :) Sen blev det bowling igen. På grund av träningsvärk och annat går det inte alls lika bra. Som bäst två strike och en spärr på raken, men denna gång vinner nog Robert på totalen. Vi hyr filmen Solstorm, och köper godis för 90:- och beger oss hemåt.

Måndag
Shoppningspree. Två Terry Pratchet på engelska. Två par kalsonger. Ett par dödskallestrumpor. Ett regnställ. Tyvärr hittade jag ingen nice varm mysig huvtröja som jag letade efter. Verkar vara vårkollektion och varmt väder som gäller i butikerna.


Nu ska jag fortsätta lyssna på Fridas planer för min resa till paradiset.

Nya skor

Fina va?

Nåt hett

Jag sappade förbi Nigella på TV häromdagen. Jag har inte sett nåt helt program, så jag vet inte mycket om det, men jag måste säga att jag tycker hon är vacker! Hon har fina naturliga kurvor och har ett förförande leende. Hon tilltalar mig helt enkelt.

Så får man läsa detta i aftonbladet idag:

"Hennes rumpa är för stor"

Läser man vidare i notisen så kan man läsa om att europa gillar henne men i de överviktigas moderland USA tål man inte att se henne på TV, och producenten får anpassa programmen får den amerikanska marknaden. Är inte det ironi?

Av det jag sett verkar hon ha en sund inställning till mat. Ät det du tycker är gott, men gör det på ett nyttigt sätt. Mer sånt!

Tankeställare..

Läste just lillalos blogg.

Den gav mig en hel del tankeställare. Jag hade inte tänkt att blogga idag, men det är nog ändå på sin plats.

Jag kan inte riktigt samla mina tankar kring inlägget. Mycket av det hon skriver kan nog vara sant. Men jag vill påstå att man också kan vara intresserad. Jag vill ju veta om min näras vänner också utan att det måste vara svartsjuka på gång. Men ibland så är det nog någon slags svarsjuka som kryper fram, ibland mer sällskapsjuka kanske. Ibland vill man bara få höra bra saker för att få självkänslan som kanske är påväg neråt tillbaka.

Vissa saker måste man jobba hårdare på också.

För mig är det nog lättare med kommunikation. Ju mer desto bättre. Säg vad som är ok och inte. Beröm när det är bra och ge kritik när det inte är det.

Jag tror att vi alla har svackor, vilket jag skrivit om tidigare. Vissar har det oftare, andra har det mer sällan. Men det måste få vara ok det också.

Nu rör sig hjärnan sakta. Sov gott...

Winter

Usch och fy!

Miss Li - Malmö

Lite konsert ikväll. Sprudlande Miss Li gör sin näst sista sverigekonsert innan den internationella turnén, på Debaser i Malmö! Galet bra föreställning, om än lite glest med folk.

En magisk müsli av folk rör sig inne i lokalen. Allt från skejtarklädda flickor till sådana med hög midja och kinaknut på huvudet. Det är mycket ont om manliga besökare. Men de finns där, i sällskap av sin dam förstås.

Fröken påpekar om och om igen om att detta är faktiskt musik som är jättebra att dansa till. Först när Miss Li tar en paus för att bättra på sminket och hennes band rockar loss i något som jag inte riktigt kan beskriva så sätter publiken fart. Svassar hejdlöst för att åter stirra på Miss Lis läppar när hon sjunger några minuter senare.

Lite puls blev det allt.

Miss Li - Malmö - 13 mars 08

På promenad med döden

Jag ska berätta för er om en ovanligt vanlig dag.

06:05 - Klockan har ringt närmare 5 minuter. Omtöcknad slår jag av den och vänder mig om. Några minuter senare kliver jag ur sängen och spolar vatten i ansiktet. Jag vill piggna till snabbt för att njuta av några sista minuter tillsammans med den jag tänker på just nu. (och nyss). (och nu också faktiskt).
Inga försök att få någon respons från damen ifråga lyckas, och tillslut nöjer jag mig med att ha henne uppkrupen i min famn.

07:15 - Telefonen ringer när jag sitter på bussen. Jag har visst glömt laddaren hos ovan nämnda flicka som jag måste lämna för att jag har nåt som kallas skola att gå till. Jaja. Har en annan telefon hemma att använda i absoluta krisläge, så vi får ta den ett tag. Även om min prinsessa lovar att skicka laddaren.

09:46 - Tåget är framme utan det minsta försening. Tror till och med att den är lite för tidig, för jag hinner med treans buss.

09:57 - Innifrån klassrummet hör jag hur de säger "jahopp.. 15 minuters rast då". Lägligare kan man ju inte direkt komma, när man nu valt att komma försent?

12:10 - Sushi tajm! Inte var det igår, och inte var det heller förra veckan. Kan nog inte komma ihåg när det var sist riktigt. Gott men lite för dyrt för en fattig student. :)

15:30 - Första ölen på Boomers. Jag lyckades lura med mig Elias och Teo, och efter en stund joinade Kent Agent på en bira. Killen på boomers köpte en karaokemixer ur vindrutan på en bil utanför och jag hjälpte till att koppla in den. :)

17:00 - Hemma i lägenheten. Inte varit här på nästan två veckor, och lämnade den med en Taxi väntande och fortfarande packandes väskan. Det luktar surt av gammal vaniljsås, men det kunde ha varit värre.

18:30 - Har slagit på en film. Ringer Leena, för hon lär ju med all säkerhet vara hemma. Nepp, det var hon inte. Så jag fortsätter med filmen innan jag får höra om hennes dag.

20:00 - Försöker få ut något vettigt av de tyska TV kanalerna och börjar istället byta om.

20:55 - Börjar gå mot bussen. Några minuter senare är jag där och inser att jag precis missat en, och nästa kommer om 20 minuter. Yaay. Det blåser och regnar, men vad gör väl det?

21:17 - Ingen buss. Tio minuter senare behagar den komma. En liten, latinamerikansk kvinna närmare 40 gjorde troligen sin första dag.

21:40 - Nere vid Debaser. Ett förband spelar. Men vad gör väl det?
Entré och en öl. Lustigt. Vad gör man på ett uteställe ensam? Med en öl i handen? Joo.. Strosar runt.. Detta stället är så litet, och det är så lite folk, att alla säkert såg att jag gjorde fyra fem varv på mindre än 10 minuter. Men va gör väl de?

21:53 - Får godnattsamtal av söt. Senaste hon varit uppe på hela veckan tror jag. :)

22:10 - Miss Li går på. Spenderar närmaste timmen på att producera nästa blogginlägg.

23:00 - I baren och försöker få ut pengar. De dumma jäklarna får inte till det, och jag blir utan nya CDn med autograf. :(

23:10 - Stället är närmast tomt. Jag tar min jacka och går mot busshållplatsen. 15 minuter till nästa. Fy.. Jag hatar att vänta. Så jag börjar gå. Är framme vid vitemöllegången när jag ser en buss. Nr 5. Den är över 20 minuter sen och jag hinner inte fram till hållplatsen. Går runt hörnet och där står bussen, med två polisbilar och en SUV. "Liten trafikolycka" säger polisen. I bussen sitter samma Latina som plötsligt får en än värre första dag på jobbet. Jag fortsätter gå, och inser att jag lär ju inte få någon buss den närmaste tiden.

23:40 - Passerar Emilstorp i min raska promenad. Nu kommer prövningen. Rosengård by night, with $1000 camera. Det är kusligt mörkt. Har inte ens gått här dagtid, men om jag går fort?! Det vibrerar i fickan och jag får nästan slag. Ett SMS från någon som säger sig känna en blond kille i Malmö som sjunger bra och heter Pär. Jag säger att jag inte känner någon sådan, men får SMS stöd under promenaden. I de mörkaste partierna med översvämmade cykelgångar flåsar det obehagligt i nacken. Är det döden som lurar bakom nästa krön, eller bara en av alla vindpustar?

23:50 - Hemma. Fixa bilder, skriva blogg. Sova.

Dagens pinsamhet

Jag hjälper min syster att göra en hemsida till deras trädgårdsnätverk i mölndal där hon bor.

Så igår beställde jag en domän. www.tradgardsnatvarket.se

Pucko! Det heter Nätverk.. Inte Nätvärk!!

hihi

Framtiden?

Det slog mig inatt när jag inte kunde somna, att snart har jag avverkat 2 terminer av min extremt lååånga utbildning. Den som nu inte känns så himla lång ändå.

Det är en kurs och en 6 veckors praktik kvar på denna terminen, sen är det sommarlov. Efter sommarlovet är det bara en termin kvar, sen ska jag hitta nytt boende. För då har jag nämligen en praktik som är lika lång som sista terminen.

Så efter sommaren bör jag väl börja titta på boende. Ska jag då bo i Karlstad?! Vill jag ens det? Vad ska jag göra där? Kommer jag få jobba kvar på företaget som jag ska göra praktik hos sen?

Det känns så avlägset, men egentligen är det inte så långt dit.

Det är en skrämmande känsla. För jag vet inte alls vad som kommer att ske. Sådär som jag visste förut, när jag hade allt planerat.

Läskigt...

Jenny från Hörby!

Har inte skrivit på ett tag nu. Lite av ovilja och oinspiration kanske. Men kom just på att vi ju var på teater förra helgen. Måste skriva några rader om den.

Jenny från Hörby låter ju som en smått beskedlig titel på ett smått beskedligt skådespel. Kan man tycka. Handlingen i korta drag är att Jenny, en 18 årig flicka från Hörby som nyligen förlorat sina föräldrar i en bilolycka får för sig att det är en bra grej med större bröst. För att finansiera dem går hon till en herre och hanns källare, där de spelar in ett gäng "SMS filmer", sen blir det USA nästa. Hon och killkompisen från Hörby spelar in ett antal rullar av vuxen natur.

Det var verkligen duktiga skådespelare, och historien är inte alls otänkbar, om än skrämmande. Den gav mer ångest än att betala räkningarna. Ont i bröstet fick man och vissa stunder skakades man rejält. Men som teater var den bra!

Som Leena uttryckte det. "Nästa gång kanske vi ska se något som inte gör så ont".

Lennarts@Eksjö

Sitter nästan själv på Lennarts i Eksjö idag. Jobbar lite med några siter. Lite trevligare än bara sitta hemma ensam faktiskt. Det är fantastiskt väder ute som ni kanske ser. Det skiner in genom fönstren. Tog en långpromenad till Elgiganten förut, men de hade inga filmer som jag tänkte köpa. Får se om det finns några bra böcker på bokhandeln sen istället. :)

Har ni någa bra uppslag på bokstavsblogg på V?

I like pie!