Jobb?

Kanske skulle söka jobb som bodyguard?

Malmö är ett avslutat kapitel...

... i alla fall som det ser ut nu..

I helgen fick jag hjälp av min bror att packa, tömma och städa min lägenhet i Malmö. Inte trodde jag att 25 kvadrat skulle ge sån huvudvärk, men det gjorde den visst. Efter 1½ års boende samlar man ju på sig både damm och annat. 

Jag hade hört på förhand från andra som flyttat ut att de skulle vara sjukt nitiska med städningen, så till den grad att det varit löjligt, så jag ägnade mesta tiden till att våttorka golvlister och svabba balkonggolv. För att inte tala om spacklandet av hål på väggarna. Men när vi lämnade var det nästan omöjligt att se från andra sidan rummet att det suttit en 3 meters Lack hylla på väggen (som rev med halva färgen påväg ner). 

Godkänt blev det tillslut och nästa hyresgäst är nog rätt nöjd med att flytta in någonstans där det inte går att se om spisen varit använd. Sedan bar det av mot de värmländska skogarna igen. Med ett fullastat släp och en bil som i uppförsbackarna drog närmare 2 liter milen puttrade vi hemmåt i 80 knyck.

I Degerfors fick mina saker flytta in i källaren hos bror, och där ska de förvaras tills de kommer till bättre användning. Typ, när jag hittar någonstans att bo, där jag vill slå mig ner för en tid. 

Svårt det där förresten.. Inget som direkt knyter mig till Värmland, och väldigt oklart om eventuellt fortsatt arbete efter praktiken. Så egentligen vill jag ju inte flytta in här, utan  någon annanstans. I småland kanske?

Nu är jag sjukt trött, och ska efter lite fingrande på några excel filer slumra in i en skön nattsömn för att sedan åka till Borlänge för möten imorgon..

Blöt om fötterna

Inte konstigt man blir blöt om fötterna när skorna ser ut sådär på undersidan. Men det är klart. Två år och 150 kr så får de se ut så.

Tillbaka i inovahuset...

...fast nu hette det visst "Park124"

Sjukt lurigt att sitta här igen. Det luktar precis som vanligt dock. Obeskrivlig men ej obehaglig doft. 

Dags för en låttext

Did you ever write my name with a fountain pen
In your books or on your desk
or did you tell your friends
That I was someone special
Did you ever lie awake the entire night
Glowing in the dark with no sheets or light
Thinking that I was someone special
You got me running
running late at night
trying to find you
And I started thinking
thinking all the time
But what could I do

I had something for you
Was there something for me
I had something to give you
But it's a mystery

Did you change your clothes did you hesitate
walking back and forth, always being late
Cause I was someone special
Did you ever take a shower did you wash your face
making up the bed thinking just incase
That I was someone special
You got me running
running late at night
trying to find you
And I started thinking
thinking all the time
But what could I do

I had something for you
Was there something for me
I had something to give you
But it's a mystery

You got me running
running late at night
trying to find you
And I started thinking
thinking all the time
But what could I do

I had something for you
Was there something for me
I had something to give you
But it's a mystery
I had something for you
Was there something for me
I had something to give you
But it's a mystery

Something special

Ett år har passerat

Ett helt år har gått sen jag stod på min balkong i Malmö och tittade ut över ett blixtrande hav av fyrverkerier. Det har hänt fasansfullt mycket på den här tiden. 

• Jag har blivit dumpad, och jag har återigen blivit förälskad. 
  
• Jag har lekt festival i 3 månader i streck
  
• Jag har fått lära mig den hårda vägen att jag snarkar högt om jag sover dåligt
  
• Jag har tagit körkort
  
• Jag har åkt tåg. En j*la massa
  
• Jag har fått ett tjog nya vänner, minst
  
• Jag har påbörjat en flytt från Malmö till Värmland
  
• Jag har blivit för gammal för ungdomsbiljett på tåget
  
• Jag har haft tråkigt i min ensamhet
  
• Jag har haft roligt i gemenskap
  
• Jag har saknat och jag har varit nära
  
• Jag har mist en fin vän
  

Appropå det. Imorgon är det begravning. Det var knappt ett år sedan jag var på en begravning senast. Imorgon är det för någon som jag tycker väldigt mycket om. Även om det slog mig att jag inte ens vet om hon hade några syskon. I natt när jag inte kunde somna formulerade jag om och om igen ett tal som jag höll inför alla på plats.

"Det slog mig på vägen hit att Lena har en familj. 

Hon har en mor, som jag inte vet vad hon heter. 

Hon har kanske till och med några syskon. 

Jag tillhör hennes andra familj.

En familj som under några veckor träffas intensivt och lär känna varandra på ett sätt som gör att det nästan räcker året om. 

Lena tog alltid hand om alla. 

Hon gav kärlek som räcker längre än ett år.

En kärlek som kommer räcka för alltid."

Eller något sådant var det. Svårt att komma ihåg nu såhär dagen efter, men hjärnan kunde inte sluta producera bilder om hur detta såg ut i verkligheten. För jag tänker i bilder.