Daniel Lemma - KB Malmö

Vad gör man när man kommer hem efter en helt utslitande dag på jobbet och inser att man inte har något att göra mer än att städa? Jo! Man går på konsert!

Ikväll var det Daniel Lemma på KB. Jag ska inte säga att det är någon absolut favorit, men han har en mysig röst och ett härligt gung i låtarna. När klassikern "If I used to love you" dundrade igång lyfte han taket och folket jublade vid de första kraxiga orden. Andra klassiker, om än i arrangerad tappning, var bland annat "Anything can happen" och "Something evil", sen var det mest nya skivan som fick sin tid i rampljuset. Samma stuk, samma gung och samma lätta lyssnande.

Osså de obligatoriska fotona!

Daniel Lemma - KB Malmö - 27 feb 08

Ps. Du som råkar sitta på en extrahög med kapital som du inte tänkt förbruka. Jag önskar mig ett ljuskänsligare objektiv och en riktigt blixt med en bra omnibounce, så man kan göra något riktigt av fotona. :)
Ds.

Närhet

Ovanliga men berusande dofter som blandas och förväntningar som ökar. Spänning som pirrar i hela kroppen och frustrationen som får en att andas tungt och göra häftigare rörelser än man egentligen tänkt. Smekningar som går som en stöt genom kroppen, och kyssar som lämnar våta avtryck. Syner som får hjärtat att bulta hårdare och förväntningarna att stegra ännu mer. Plötslig maktlöshet och förblinding. Sen tystnad, inte en rörelse, och hjärnan går på högvarv. Vad händer nu? Kommer det göra ont? Smärta! Plötslig kyla och kort därefter smärta igen. Fortfarande maktlös, men med synen åter. Syner som gör att det värker i kroppen. Syner som får en att längta efter att använda mer av sina sinnen. Smaken, doften, känseln. Men det går inte. Så maktlös så att inga medel hjälper. Bara vara och bli ännu mer frustrerad. Sen när frustrationen rinner ut ur öronen. Äntligen ersättning! Men nu, hämnd!

I natt var det svårt att somna...

Vid tretiden tittade jag på klockan sista gången. Då hade jag vridit på mig så mycket att jag inte riktigt visste vad som var ut och vad som var in på täcket.

Det var som att kroppen och ögonen hade ett enormt sömnbehov, men hjärnan gick på högvarv och skulle tänka igenom allt från boende under LIA till bästa semesterplanen.

Tillslut stoppade jag hjärnans snurrande genom att lägga en kudde över huvudet, och en under. Så jag såg ut som en mänsklig hamburgare mellan två dunbröd.

Idag är jag lite trött...

Punda

Min vän .perpotator brukar använda ordet Punda. Det kan man väl säga att jag gjort den senaste timmen.

Såg en film idag som jag sett flera gånger förut, men först nu tänkte jag på låten. Gillar introt mest, men hela låten är skön på nåt sätt.. Gitarren i början som följer med igenom hela låten sätter nog stämningen för mig. Håll till godo:

U - Underbart

Kommer du ihåg de där gångerna då allt bara är sådär underbart? Jag måste säga att jag är dålig på att komma ihåg dem. De trycks som undan av allt det där andra. Vardagen eller downsen.

Jag har på senare tid försökt att tänka mer på de där underbara stunderna.

Till exempel när man står uppe på en höjd och ser ut över en stad med bara lamporna i fönstren som stjärnor utspridda på den svarta mattan. Trafiksuset avlägset och inga bekymmer i världen lyckas tränga sig in i din hjärna. Eller den där alldeles perfekta sommardagen med picnickorg och hela dagen i parken med en god bok och vackert sällskap. Eller kylan i det där första sommarregnet som faller efter flera dagars stekhetta och lika många dagars torka. Eller den där stunden i någons ögon, när man känner att allt den tänker på just då är du och ingen annan. Eller den där snutten musik som du bara måste spela om och om och om igen, för att den är så förunderligt bra. Eller de där molnen som susar förbi dina ögon, med huvudet bredvid någon annans på dennes axel. Eller lyckan i att sätta en svår tenta, eller att träffa någon man saknat länge. Eller lyckan i en alldeles ovänta överraskning, om än så liten. Eller bara närvaron.

Allt detta har jag försökt tänka på med varierande resultat. Ibland har det nog hjälpt mig att hålla tankar som inte ska vara där borta. Ibland har det inte fungerat alls. Men för stunden, när leendet snabbt sprider sig över läpparna, så lindrar det vad det än må vara som gör att man inte har ett sånt där underbart stycke tid just då.

Försöka hålla huvudet högt, och andas glädje. För inte är jag ju ett offer för något (möjligen mig själv då..)!

Det har jag glömt att berätta...

För ca tio år sedan spelade jag i ett band. Silverfish hette vi och de spelar nog fortfarande tror jag. Jag spelade bas i detta eminenta band, och helt plötsligt var jag nog allt lite coolare än innan.. :)

Hur som, så i fredags var jag på bolaget för att inhandla alkoholen till kvällens fest. När jag steppar in ser jag nån i kassan som liknar någon jag känner igen. Det tar mig en liten stund att fundera ut vem det kan vara utan mössa och vinterkläder, men när jag väl plockat mina öl kommer jag på vem det var. Skickar ett mess till det där tio år gamla mobilnumret och funderar på om det fortfarande gäller.

Det tar en liten stund, men sen får jag ett svar. Visst var det han. Tydligen bor han här i Malmö och jobbar på en IT firma. Snacka om att världen kan vara ganska liten!

Ska bli kul att träffas och höra vad som hänt sen sist!

Att bli väckt är inte min grej..

Imorse blev jag väckt av telefonen kl 08:30. Det var hemligt nummer, och jag skulle ju ändå gått upp för ett tag sedan, så jag svarade.

"Hej! Oj, väckte jag dig.. Kan du jobba kl 9?"

Efterssom jag ju bara hade tvättid och lite tenta att göra idag så kunde mitt samvete inte med att tacka nej. Även om jag missar tvätten.

"Bra.. Kan du jobba 15-19 också?!"

Nä du.. Nån måtta får det allt vara..

Så nu är jag på jobbet.. Skicka gärna söta pepp sms om du har lust!

Foto - Britta och Client på debaser

Britta och Client - Debaser Malmö - 23 feb 08

Då var det lite bilder då!
Hade riktigt skoj iallafall, och det ser ut som att det var fler som hade det. Issa fick ju till och med autograf av sina idoler! :)

Alkoholiserad!

Oj då. Jag var nog lite på lyset igår när jag skrev blogg.. :) Jag hade iallafall en jätteskoj kväll med förmys och trevligheter på krogen. Så fort jag fått ok på bilderna lägger jag här upp ett gäng.

Det är nog dags..

... att sova..

Har fått ett gäng gamla klassiker av Teo, men ingen av dem får mig till ro.
Har diskuterat livet med Frida, men ändå känns hjärtat tungt och luften svår att andas.
Har sett på kakelplattor med Emil, men de var bara kantiga.
Har lyssnat på Britta och Client med Issa, och raderat foton, men det ger mig ingen lycka.
Har druckit alkohol med mina närmaste och känt mig glad, men är ändå här och nere.
Har försökt kräva ut kläder ur garderoben med katta och alle, men utan framgång.
Har pratat med Tonje, men inte tillräckligt.
Har fått tänkvärda ord av Innie, men de känns avlägsna.
Har frågat Britta vad hon gjorde där med all synthpop inspirerad musik, men hon ryckte bara på axlarna.
Har varit riktigt snurrig i kolan, men inget verkar få mig att sluta tänka.

Orkar inte ha en fasad! Orka med mig nu, jag behöver er alla.

Till och med dammtorkat!

Är lite i städtagen idag. Har till och med dammtorkat bakom tvn och i bokhyllan. Nu är det i princip bara lite disk kvar, sen ska jag skölja över badrummet med duschslangen så är det klart.

Imorgon får jag ta tag i tentan. 5 sidor om förvarning och samhällshot. Visst låter det spännande?

Är inte på humör för det idag. Nedstämd, grubblig och trött. Dåligt med sömn och dåliga nyheter. Försöker hålla mig stark men det är fan så svårt. Men denna gång ska jag inte falera!

Det kommer bara leda till något ont

Följer dig hem
Tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt

En kort paus
Utanför statoil-macken
Vi köper folka 3,5

Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Jag är rädd
För du ser för bra ut i svart, svart lugg och blå anorak
Den här skogen gör nånting med mig
Jag blir alldeles för ärlig
Säger: kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Det är kallt
Du får låna min halsduk
Du går så misstänkt nära mig

Du har missförstått
Jag är inte värd det här
Jag har ingenting som du vill ha
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Kyss mig inte
Det kommer bara leda till nåt ont
Ändå
Kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont
Ändå

Du kysste mig nyss
Det kommer bara leda till nåt ont

Tungt, tomt och troll

Usch.. Jag borde verkligen sova.. Men det är jättesvårt!

På något sätt så kan man som underhålla sig själv och få tomheten att försvinna. Det funkar genom att läsa tråkiga artiklar på nätet, se en film, se ett avsnitt "sjukhuset" eller något annat ickeproduktivt.

Men att släcka lampan och krypa ner är jobbigt. Det är tyst, man hör bara kylskåpet och sina egna andetag. Hjärnspökena börjar flyga omkring och ställer till oreda och negativa tankespiraler.

Ett sätt är att vara så trött när man väl släcker lampan, så att det enda som sker är att man tvärslocknar. Men det brukar resultera i en helt omöjlig morgondag.

Jag som älskar att sova?!

T - Trasig

(smygbloggar lite nu när min tok har lagt sig, så att hon kanske blir glad när hon har något att läsa imorgon)

Bokstavsbloggs dags!

Ni som är inbitna stockholmare har mer än en gång sett den orange klisterlappen med texten "FELANMÄLD!" som sitter lite här och var i SLs system. Jag såg en gång en liten söt punkartjej med skinnjacka och en sådan orange lapp på ryggen. Det såg så himla bra ut. Så klyshigt men ändå så rätt. Att hon var trasig kunde man nästan se, för jag tror inte hon bara klädde sig så för att hon gillade musiken.

Som många av er också känner till har jag en förkärlek till att ta hand om folk. Vet jag någon som inte är på topp försöker jag göra mitt bästa för att ändra på det. Detta är en egenskap som jag är stolt över, och önskar att folk både ser och vill utnyttja det. Sen kanske jag inte kan göra så mycket mer än att bara lyssna, men det räcker nog så gott i de flesta fall.

På senare tid har jag dock insett att jag själv har en trasig själ. Jag har insett att jag inte alltid är på topp, och jag ibland har svårt att ta mig ur dalarna. Jag undrar ofta om min reaktion på saker verkligen är "rätt" och har flera gånger funderat på att gå till någon för att få prata. Någon helt objektiv, som bara försöker se till mitt bästa, och lära mig saker om mig själv.

Jag vet egentligen inte vad som fört mig hit, även om jag kanske varit med om en del under årens lopp. Men jag ser mig verkligen inte som någon som haft det svårare än någon annan, och det är inte heller så jag känner mig.

Jag vet att när jag reagerar på vissa sätt på vissa saker så kan jag såra, förstöra, trycka ner eller bara vara "fånig". Men jag kan oftast inte rå för det. Det är bara i stunder som denna, då jag faktiskt känner mig ganska hel, som jag inser hur jag kan te mig när jag inte är så hel. Det händer att jag får ångestattacker som triggar olika försvarsmekanismer och gör att jag säger och gör saker som jag senare kan inse bara lade krokben för mig och kanske resulterar i att jag inte når fram till målet.

Det låter ju nu som att jag kan vara en hemsk människa, men jag är aldrig elak eller dum på det sättet. Den jag förstör för isåfall är väl mig själv.

Hmm.. Jag kan nog dividera fram och tillbaka i denna monolog i flera timmar till. Men nu vet ni lite mer om vad som försigår på insidan av en Pär, även om detta inte är någon regel förstås.

Redesign

Man måste ju förnya sig ibland!

Jag enligt DrPhil

Edit: Nåt var fel förut, nu är det det "riktiga" resultatet.

Jag gjorde just ett test på facebook som ska beskriva mig som person. Enligt texten används den av mängder av företag för att få en överblick av hur deras nuvarade samt framtida personal är socialt. Mitt svar blev:

I scored 42 on Dr. Phil's personality test
Others see you as fresh, lively, charming, amusing, practical and always interesting; someone who's constantly in the center of attention, but sufficiently well-balanced not to let it go to their head. They also see you as kind, considerate, and understanding; someone who will always cheer them up and help them out.

Ni får gärna kommentera.. Är det jag?

Trots anspänd transversus...

Transversus Abdominus är det tredje lagret bukmuskler och är specialgjord för att vara uthållig. Den stabiliserar hela bålen och ryggen, och ser till att vi inte får ont vid tunga lyft, samt att vi håller kroppen på ett fördelaktigt sätt.

Man tränar lättast muskeln genom att konstant hålla den något spänd, men inte mer än att du kan andas fritt och prata normalt. Om du trycker med fingarna en bit ovanför ljumsken, i höjd med blindtarmen kan man säga, och försöker spänna så ska du känna den där. Försök prata och andas normalt. Sen håller du så, för alltid och alltid, och så får du en bättre hållning och stabilare rygg.

Visst låter det bra?
Vadan denna lektion i anatomi kan man då undra. Jo. Jag har jobbat idag. På lagret.
Efter åtta timmar där har jag så ont i ryggen att jag överväger att smörja med iprensalva. Detta trots att jag tänkt på min transversus, använt ben så gott det går vid lyft och försökt att inte vrida mitt i lyftet. Dock är väl egentligen grundförutsättningarna både för mig själv och för jobbet lite för dåliga. Min grundstyrka i muskeln är väl närmast obefintlig efter mitt liv hittils sittande framför ett skrivbord, och på jobbet är det stundtals sån stress och så dåligt packat att man inte alltid har tid att ta till de åtgärder man behöver.

En pall packad 1,75 meter hög. Översta paketen snittar 10 kilo. Max paketet var 30. Tack Herbalife för att ni packar era pallar så fint. I detta läge borde man vara två på varje paket. Men är vi tre stycken som ska avverka 10 pallar på absolut kortast möjliga tid, så håller det inte att ta det säkra före det osäkra. Säga vad man vill om det.

Men nu är det nog!
Ett pass till nästa vecka, sen är det nog det sista. Jag ska ringa imorgon och snacka med dem. Hmm.. Då måste jag ju tvätta arbetskläderna också....

Kära hjärtanes!

Kom hem efter en extra mysig helg i Eksjö och insåg att jag ju visst hade blivit uppvaktad på den där romantiska dagen jag pratade om nedan.

I postfacket låg ett kuvert med ett egenhändigt gjort kort med ett hjärta på, och en text om hur bra vän jag är.

Massa mysigt! Tack Linda!

Klassisk romantik

Imorgon är en klassiskt romantisk dag.

Jag är väl egentligen inte så traditionsenlig av mig, men vissa "högtider" har jag större lust att bejaka än andra.

Imorgon är en sådan dag.

Så.. <3 to yo all!

Ny leksak

Idag köpte jag en spiralbindningsmaskin! Vi får såna mängder kompendier på skolan och nu fick det vara nog med oredan.
Halva kvällen har jag stansat, och bundit, stansat och bundit. Men så bra det blev!

Alldels nytränad...

Det har likheter med vissa andra övningar. Jag eftersvettas, kroppen är alldeles tung och värker på sina ställen, hjärnan är matt och avdomnad och törsten skriker "vatten, vatten!". Det ligger ett dovt välbehag och lurar. Mungiporna är närmare öronsnibbarna än vanligt och jag vet att jag kommer få rulla ur sängen imorgon.

Jag har tränat!

Det är första gången sedan jag simmade sist när jag bodde i Stockholm. Jag kan tänka mig att det är närmare 8 månader sedan jag tog ett sånt här pass, och jag ska erkänna att det är riktigt skönt. Det som inte är lika roligt är ju att det var så längesedan att jag inte orkar så mycket. Men det gick ändå ganska bra tycker jag. Efter passet var jag dock så sliten att det svartnade för ögonen, men då har jag tagit ut mig iallafall, det är bra.

Nu får jag börja äta ordentligt, sova bättre, fortsätta gymma. Jag kommer se skillnad på biceps och bröst ganska snabbt tror jag. Om jag kör ett rent cardio pass per vecka kommer snart midjan trimmas till också. Men framförallt kommer jag få ett bättre välbefinnande.

Nästa gång jag känner mig nedstämd, ensam eller bara uttråkad kommer jag nog ta mig till gymmet. Få ut lite agressioner och slippa tänka. Det kan nog bli bra för mig.. Dessutom kan jag ju kryssa för en av de nya uppdragen i skattjakten. Saknar dock "hitta en ny vän" och "fundera på ett tröjtryck".


Har dessutom kikat lite på Undersköterska. Har sett serien Sjukhuset nu under helgen (som brukar gå på TV3, men som dom så snällt lagt ut på nätet). Det är ju egentligen en gymnasiekurs, men jag ska se hur det går att lösa.. Några stackars poäng i ämnet kan jag nog klämma in vid sidan om skolan.

Sjuksköterskans 3 studieår på högskola är lite för mycket för mig, men det känns som ett bra trumfyrke att ha vid sidan om. Typ på hösten när det inte är så mycket konserter att jobba med, eller när jag tycker konserterna börjar bli tråkia. :)

Ännu en av mina idéer är på uppsegling. Vi får väl se hur långt vi tar denna idé.

22

22 grader i solen på balkongen.

Och det är mitten av februari...

Idag är det vår..

Ja idag är det fanimej vår!

Det är närmare 10 grader i skuggan. Solen steker. Luften doftar friskt.

Jag ska nog gå och köpa mig en latte, sen ska jag börja städa. Det ska vädras ur, damtorkas, damsugas, läggas på plats, diskas, svabbas och fixas.. Det ska bli rent! Det är vår!

Människor 2

Jag inser direkt att denna blogg kommer bli rätt omfattande. Den kommer skrivas i någon slags kronologisk följd och med en kort beskrivning av varje persons betydelse i mitt liv. Det mesta kommer utgå från personens betydelse just nu, men en del är gamla händelser.

Jag har väldigt liten eller faktiskt ingen kontakt med folk från min högstadietid. Det fanns människor där som absolut gav mig ett intryck och förändrade mig för livet, men då de är så avlägsna idag vet jag inte om de är intressanta att ta upp här. Därför börjar min historia under gymnasiet.

Tommi
Under gymnasiet lärde jag känna Tommi. Han är väl den som ger mig starkast intryck när jag tänker tillbaka på tiden i skolan. Han gick i min klass och är en väldigt speciell person. Tyvärr har vi väldigt sällan kontakt, annat än över MSN ibland. Önskar den var bättre, och hoppas träffa honom snart (inte setts sen studenten).

Alex
Alex träffade jag under mitt andra gymnasie år. Han gick då i trean på samma program som jag. Vi hade tidigare inte direkt haft något med varandra att göra, men nu skulle det göras en presentation inför en mässa som skolan skulle vara med på. Han gjorde design, jag programmerade. Vi växte till att bli väldigt bra vänner, och ett tag var han nog den enda bra vännen jag hade. Nu träffas vi alltför sällan och hörs oftast när vi behöver göra webb jobb. Men man kan ändra på det också.

Robert
Robert kom på något vis med på köpet när jag började umgås med Alex. Det är en mycket speciell ung man som väl mest brottas med vad han ska göra med sitt liv. Just nu bor han i min gamla lägenhet i Stockholm och ska jobba där till sommaren. Robert och jag har kommit varandra närmare med tiden, och nu är han nog den jag pratar oftast med. Han tar sig alltid tid att lyssna, även om han kanske inte alltid har så många svar att komma med. Men ibland är det precis det man behöver.

Linda
Linda har varit min vän sen vi jobbade på Transcom tillsammans. Under tiden på jobbet visste jag hennes varje andetag, och hon mitt. Vad som än hände briefade vi varandra över IRC. Jag har inte riktigt lika bra koll idag som jag hade då, och jag är väldigt dålig på att ringa henne. Men på MSN får vi utbyte av varandras stöd när det behövs. Linda är en väldigt söt tjej som har hjärtat på rätt ställe, men har tyvärr inte hittat den person som äger nycklarna dit på riktigt. Hon vet inte vart hon vill komma med livet, men där hon jobbar nu kommer hon verkligen inte vara kvar länge till.

Janica
Vi träffades på jobbet i Stockholm. Hon är en härlig tjej med mycket erfarenhet från livet. Just nu hörs vi alltför sällan, men jag saknar våra kvällar på Métro med shotknapp vid 22. Hon var alltid ett stöd på jobbet när hon såg att saker inte stod rätt till och vi har alltid haft intressanta diskussioner om allt mellan himmel och jord. Vill man prata feminism och typiska manliga utspel, då ska man prata med henne!

Térèse
Det finns flera personer i mitt liv med detta namn. Inte alla kommer med på denna lista dock, även om de nog hade platsat egentligen. Just denna Térèse jobbade vid sidan av Janica. Man kan säga att de båda var varandras pusselbitar. Fanns inte den ena där, så fanns den andra där. Båda är härliga personer och jag saknar dem båda lika mycket.

Edward
Edward jobbade på samma avdelning som jag, men med helt andra arbetsuppgifter. Han blev min syrgastub när luften inte fanns kvar att andas på kontoret. Vi spenderade varenda lunch tillsammans när han var på plats, och lättade varandras hjärtan både en och två gånger. Nu bor han i Örebro (gjorde han ifs även då) och trots att jag fått muntliga inbjudningar massor av gånger har jag aldrig hälsat på. Nu har han byggt ett nytt hus, så då kanske man ska passa på på riktigt?

Frida
Jag vet inte helt hur jag ska förhålla mig kring Frida. Hon kom ny till jobbet en dag, och inte långt efter pratade vi över mail om det mesta. Vi hade underbara nätter på stan och hon lättade sitt hjärta för mig några gånger. Nu på senare tid har hon flyttat till Antigua och jobbar där som dykinstruktör. Hon finns där på MSN och får mig att må bra när jag är långt nere på botten. Saknar henne väldigt mycket. Hon är speciell Frida flickan.

Linda
Linda nummer två får väl hon heta, också hon från kontoret i Stockholm. En otroligt härlig människa som jag bara önskar allt gott. Hon är fantastisk lätt att prata med och kommer alltid med intressanta synvinklar. Hon är en sån där person som kan komma fram och ge en kram, bara för att det ser ut som det behövs, eller att hon önskar en. Sådana kramar glömmer man aldrig.

Emil
I Stockholm bor en gammal barndomskompis som heter Emil. Vi har spenderat den mest skruvade midsommaren tillsammans, som startade med två folköl i en park och slutade sovandes under en bro. Under tiden i Stockholm umgicks vi från och till. Vi delade många skratt och fördrev en del tid. Nu sen han vunnit i program på TV och nästan blivit miljonär träffas vi sällan. :)

Marcus
Marcus kom in i mitt liv av en slump. Han hade alltid jobbat på B2 och vi hade ingen som helst kontakt i början. På nåt sätt kändes det som att ingen av oss egentligen var intresserade av det. Men med tiden insåg vi att vi hade en del gemensamt. Vi gjorde personaltidning och planerade fester, och började successivt umgås mer och mer. Så en dag åkte vi till Paris tillsammans. Helt galet påhitt och fantastiskt roligt. Sedan dess har vi börjat prata mer och mer på riktigt. Han är en sån där som jag vet finns där om jag behöver honom, och jag tror han känner så också. Paris igen?

Hampus
Hampus var konsulten som täckte upp när Richard och Ragnhild avvek. Vi jobbade tätt och lärde varandra mycket. Det var en intensiv period såväl i tristess på jobbet och att brottas med hjärnspöken. Många var de gånger han fick höra om hur jävla less jag var på allt och hur skönt det skulle vara att göra något annat. Varje gång belyste han hur duktig jag var på det jag gjorde och hur mycket bättre jag kunde få det på andra ställen. Mest ekonomiskt förståss. :)
Hampus och jag har sporadisk kontakt över MSN, men inte ett besök i staden utan en öl med honom.

Innie
Detta är en person som funnits hos mig i flera år, men som länge (medvetet?) haft en distans. Jag har följt henne länge med skräckblandad förtjusning och långa styng av oro har infunnit sig när tystnaden varat förlänge. Hon är en människa som kan vända på svart och få det att bli vitt. Hon har också upplevt ytterligheterna. Hon har varit intagen på tvångsvård, och nu patrullerar hon själv korridorerna på sjukhuset som sköterskestuderande. Nu på senare tid har hon blivit mig ännu närmare. Vi talar dagligen på MSN, jag följer henne på bloggen och vi har träffats några gånger. Den människan är fenomenal på att säga rätt saker vid rätt tillfälle.


Det finns så många att skriva om och just nu upplever jag ännu ett kapitel i mitt liv, med nya människor och kontakter. Möjligen återkommer jag med fler personer. Ta inte illa upp om du inte finns med, det finns som inte plats till alla.

Människor

På senare tid har jag läst igenom min blogg och insett att jag egentligen aldrig introducerat några människor i den. Bara skrivit om de affekter de orsakat eller varit del av. Bland annat därför tänkte jag börja med någon slags genomgång av människor i min omgivning som haft en påverkan på mitt liv.

Just detta inlägg kommer handla om partners. Jag vill inte namnge dem, men de får sina initialer.

IJ
Jag träffade IJ under 8an i högstadiet. Vi gick i paralellklasser och hade franska gemensamt. Vi höll ihop till efter gymnasiet, närmare fyra år, och var dessutom förlovade i tre. Angående förlovningen var det väl en typisk högstadiegrej som det gick lite trend i just då, och hade jag haft samma tankar kring förlovning då som idag så hade jag aldrig gjort det. Tiden i sig var väldigt bra. Vi trivdes och umgicks ofta. Ingen av oss var väl särskillt sociala, men några få fester delade vi, utan att riktigt höra hemma någonstans. Jag vet egentligen inte vad som hände, men vi satt väll ihop lite för länge, och våra intressen gick isär. Sen träffade jag nästa person över nätet, och jag valde att lämna IJ. Efter det har jag inte hört av henne alls. Delvis mitt val.

KH
KH träffade jag genom en kompis via nätet. En typiskt söt tjej som brottades med föräldrarnas skillsmässa när vi träffades. Efter många långa samtal och mail med stöd träffades vi på riktigt, och båda tyckte det stämde ganska bra. Efter ett tag gick det upp för mig att hon brottades med annat också. Ett dåligt självförtroende som utvecklades till anorexi och träningsnarkomani. Vi flyttade ihop i Karlstad efter några månaders pendlande. Under två år bodde vi där innan hon valde att flytta till en mindre ort i Värmland för att plugga konst. Distans skulle funka hade vi bestämt, men redan efter någon månad verkade hon konstig. Svarade konstigt i telefonen om hon svarade alls. När vi väl träffades igen insåg jag att det var andra gången hon varit otrogen mot mig under dessa två år, och den här gången hade hon ingen tanke på att låta bli.

TF
TF träffade jag några månader efter KH lämnat mig. Det var väl egentligen inte min tanke att starta något, men det kändes skönt att vara behövd igen. Nästan samtidigt fick jag ett erbjudande om att flytta till och börja jobba i Stockholm. Ett chockbesked för TF, och utan att egentligen tänka mig för sa jag att hon självklart kan flytta med om hon vill. Så efter att bara umgåtts en eller två månader flyttade vi ihop. Något som vi kanske skulle väntat med, eller kanske helt avbrutit allt när jag flyttade. TF hade väldiga depressioner från och till. Hon åt ganska starka mediciner, och när de slutade verka var det psykakut som gällde. Det var jobbigt att komma hem till det, och tillslut tillbringade jag så mycket tid jag kunde både på jobbet och på gymmet. En oerhört påfrestande tid för mig, som dessutom slutade i något slags "gå in i väggen". Det var efter att allt var över inte så roligt att gå till jobbet. Något som också förstås berodde på andra händelser på jobbet. Mer om det vid annat tillfälle. Efter en tid orkade jag helt enkelt inte längre. Det fanns ingen kraft kvar, och separationen var ett faktum. 3 timmar senare hämtade hennes föräldrar henne och hennes saker, och sen dess har vi sällan kontakt. Pratar en del med hennes mor dock.

Jag försökte nu ta det ganska lungt på den här fronten. Jag insåg att det var dags att ransaka mig själv och försöka klura ut vem jag var och vad jag ville med livet. Det tog mig närmare ett halvår innan jag tog nästa steg.

LS
LS träffade jag också hon genom en kompis och över nätet. Hon bodde i mörkaste värmland och gick fortfarande i gymnasiet. Vi träffades en sommar och jag var hooked. Vi kanske egentligen inte hade alltför mycket gemensamt, och det var väl det som tillslut gjorde att det inte fungerade. Det och de lång resorna (4 timmar enkel resa), gjorde att jag tillslut avslutade det. Vi pratar ibland och uppdaterar varandra.

Ytterligare ett halvår förflöt, och vardagen bestod av jobb och tristess.

TR
TR kom ny till vårt jobb. Hon var norsk och nyss inflyttad i stan. När vi träffades första gången satt vi vid vattenkanten på en flytande pub i Stockholm och diskuterade Zaras klädsortiment. Sen pratade vi på om allt. Vi kunde diskutera mycket och bara få saker var tabu. Efter ett tag växte intresset och efter en blöt afterwork sov jag över hos henne i stan. Hon var särbo med en kille i Umeå, och från denna stund lämnade hon honom. Vi spenderade sommaren tillsammans, närmare 6 månader förflöt och när hon fortfarande inte kunde säga att vi var ett par gav jag henne ett ultimatum. Det gick ut på att antingen gör vi detta på riktigt, eller så gör vi det inte alls. Jag ångrade mig bittert ganska länge, för när hon valde att inte göra något alls blev jag helt förkrossad. Hon gick tillbaka till killen från Umeå och påstod att vi ändå aldrig hade haft något.

Möjligen har jag svårt att lita på folk efter detta, men framförallt svårt att tro på mig själv. Efter detta gick det över ett år innan jag vågade ta kontakt och lita på någon på samma sätt igen. Där är vi nu.

Lärdomar
Det jag lärt mig av allt ovan är att inte ha för bråttom (även om det är svårare än att gå på glödande kol när man känner att allt är så bra), och att försöka ha tålamod. Det som jag också kämpar med är att lyssna och ta till mig, kanske inte bara till det som sägs utan mer till det som görs och hur det görs. Jag har också insett att bygga ett förhållande på att hjälpa en trasig själ är en omöjlighet. Det ska inte vara skälet till att man träffats, eller grundpelaren i att man håller ihop.

Imorgon kommer jag skriva mer om andra person som betytt och betyder mycket för mig och för hur jag mår.

I Nässjö finns det snö...

Det är 2008, det finns snö och det regnar.

Grattis på födelsedagen vackraste!

Kan man verkligen tycka om någon för mycket?

Jag har förstått att det är lite i det som rädslan ligger, och att jag kanske borde låtsas vara mer oberörd. Men förlåt mig, jag kan tyvärr inte göra annat än tycka om. Skulle det nu vara så att det är för mycket, eller inte besvarat i samma höga grad, då är det redan way past point of no return.

Försök inte skydda mig från mig själv, det har du ingen makt att göra.