Människor 2

Jag inser direkt att denna blogg kommer bli rätt omfattande. Den kommer skrivas i någon slags kronologisk följd och med en kort beskrivning av varje persons betydelse i mitt liv. Det mesta kommer utgå från personens betydelse just nu, men en del är gamla händelser.

Jag har väldigt liten eller faktiskt ingen kontakt med folk från min högstadietid. Det fanns människor där som absolut gav mig ett intryck och förändrade mig för livet, men då de är så avlägsna idag vet jag inte om de är intressanta att ta upp här. Därför börjar min historia under gymnasiet.

Tommi
Under gymnasiet lärde jag känna Tommi. Han är väl den som ger mig starkast intryck när jag tänker tillbaka på tiden i skolan. Han gick i min klass och är en väldigt speciell person. Tyvärr har vi väldigt sällan kontakt, annat än över MSN ibland. Önskar den var bättre, och hoppas träffa honom snart (inte setts sen studenten).

Alex
Alex träffade jag under mitt andra gymnasie år. Han gick då i trean på samma program som jag. Vi hade tidigare inte direkt haft något med varandra att göra, men nu skulle det göras en presentation inför en mässa som skolan skulle vara med på. Han gjorde design, jag programmerade. Vi växte till att bli väldigt bra vänner, och ett tag var han nog den enda bra vännen jag hade. Nu träffas vi alltför sällan och hörs oftast när vi behöver göra webb jobb. Men man kan ändra på det också.

Robert
Robert kom på något vis med på köpet när jag började umgås med Alex. Det är en mycket speciell ung man som väl mest brottas med vad han ska göra med sitt liv. Just nu bor han i min gamla lägenhet i Stockholm och ska jobba där till sommaren. Robert och jag har kommit varandra närmare med tiden, och nu är han nog den jag pratar oftast med. Han tar sig alltid tid att lyssna, även om han kanske inte alltid har så många svar att komma med. Men ibland är det precis det man behöver.

Linda
Linda har varit min vän sen vi jobbade på Transcom tillsammans. Under tiden på jobbet visste jag hennes varje andetag, och hon mitt. Vad som än hände briefade vi varandra över IRC. Jag har inte riktigt lika bra koll idag som jag hade då, och jag är väldigt dålig på att ringa henne. Men på MSN får vi utbyte av varandras stöd när det behövs. Linda är en väldigt söt tjej som har hjärtat på rätt ställe, men har tyvärr inte hittat den person som äger nycklarna dit på riktigt. Hon vet inte vart hon vill komma med livet, men där hon jobbar nu kommer hon verkligen inte vara kvar länge till.

Janica
Vi träffades på jobbet i Stockholm. Hon är en härlig tjej med mycket erfarenhet från livet. Just nu hörs vi alltför sällan, men jag saknar våra kvällar på Métro med shotknapp vid 22. Hon var alltid ett stöd på jobbet när hon såg att saker inte stod rätt till och vi har alltid haft intressanta diskussioner om allt mellan himmel och jord. Vill man prata feminism och typiska manliga utspel, då ska man prata med henne!

Térèse
Det finns flera personer i mitt liv med detta namn. Inte alla kommer med på denna lista dock, även om de nog hade platsat egentligen. Just denna Térèse jobbade vid sidan av Janica. Man kan säga att de båda var varandras pusselbitar. Fanns inte den ena där, så fanns den andra där. Båda är härliga personer och jag saknar dem båda lika mycket.

Edward
Edward jobbade på samma avdelning som jag, men med helt andra arbetsuppgifter. Han blev min syrgastub när luften inte fanns kvar att andas på kontoret. Vi spenderade varenda lunch tillsammans när han var på plats, och lättade varandras hjärtan både en och två gånger. Nu bor han i Örebro (gjorde han ifs även då) och trots att jag fått muntliga inbjudningar massor av gånger har jag aldrig hälsat på. Nu har han byggt ett nytt hus, så då kanske man ska passa på på riktigt?

Frida
Jag vet inte helt hur jag ska förhålla mig kring Frida. Hon kom ny till jobbet en dag, och inte långt efter pratade vi över mail om det mesta. Vi hade underbara nätter på stan och hon lättade sitt hjärta för mig några gånger. Nu på senare tid har hon flyttat till Antigua och jobbar där som dykinstruktör. Hon finns där på MSN och får mig att må bra när jag är långt nere på botten. Saknar henne väldigt mycket. Hon är speciell Frida flickan.

Linda
Linda nummer två får väl hon heta, också hon från kontoret i Stockholm. En otroligt härlig människa som jag bara önskar allt gott. Hon är fantastisk lätt att prata med och kommer alltid med intressanta synvinklar. Hon är en sån där person som kan komma fram och ge en kram, bara för att det ser ut som det behövs, eller att hon önskar en. Sådana kramar glömmer man aldrig.

Emil
I Stockholm bor en gammal barndomskompis som heter Emil. Vi har spenderat den mest skruvade midsommaren tillsammans, som startade med två folköl i en park och slutade sovandes under en bro. Under tiden i Stockholm umgicks vi från och till. Vi delade många skratt och fördrev en del tid. Nu sen han vunnit i program på TV och nästan blivit miljonär träffas vi sällan. :)

Marcus
Marcus kom in i mitt liv av en slump. Han hade alltid jobbat på B2 och vi hade ingen som helst kontakt i början. På nåt sätt kändes det som att ingen av oss egentligen var intresserade av det. Men med tiden insåg vi att vi hade en del gemensamt. Vi gjorde personaltidning och planerade fester, och började successivt umgås mer och mer. Så en dag åkte vi till Paris tillsammans. Helt galet påhitt och fantastiskt roligt. Sedan dess har vi börjat prata mer och mer på riktigt. Han är en sån där som jag vet finns där om jag behöver honom, och jag tror han känner så också. Paris igen?

Hampus
Hampus var konsulten som täckte upp när Richard och Ragnhild avvek. Vi jobbade tätt och lärde varandra mycket. Det var en intensiv period såväl i tristess på jobbet och att brottas med hjärnspöken. Många var de gånger han fick höra om hur jävla less jag var på allt och hur skönt det skulle vara att göra något annat. Varje gång belyste han hur duktig jag var på det jag gjorde och hur mycket bättre jag kunde få det på andra ställen. Mest ekonomiskt förståss. :)
Hampus och jag har sporadisk kontakt över MSN, men inte ett besök i staden utan en öl med honom.

Innie
Detta är en person som funnits hos mig i flera år, men som länge (medvetet?) haft en distans. Jag har följt henne länge med skräckblandad förtjusning och långa styng av oro har infunnit sig när tystnaden varat förlänge. Hon är en människa som kan vända på svart och få det att bli vitt. Hon har också upplevt ytterligheterna. Hon har varit intagen på tvångsvård, och nu patrullerar hon själv korridorerna på sjukhuset som sköterskestuderande. Nu på senare tid har hon blivit mig ännu närmare. Vi talar dagligen på MSN, jag följer henne på bloggen och vi har träffats några gånger. Den människan är fenomenal på att säga rätt saker vid rätt tillfälle.


Det finns så många att skriva om och just nu upplever jag ännu ett kapitel i mitt liv, med nya människor och kontakter. Möjligen återkommer jag med fler personer. Ta inte illa upp om du inte finns med, det finns som inte plats till alla.