Det var inte många timmar sedan jag landade på orten Kristinehamn igen. 14 dagars luftmadrass-sovande och arbetspass mellan 9 och 4 de flesta dagar.
Det känns i kroppen att något inte riktigt står rätt till. Även fast jag sov länge idag har den inte orkat återhämta sig som den borde. Mer att dricka. Mer salt. Mer mat och mer sömn så kankse det reder sig i slutändan.
Två veckor av nya bekantskaper har det också blivit. Mängder av underbara människor som jag hoppas kunna hålla kontakten med framöver. En del fina människor som på flera olika sätt skrivit sitt namn i mitt hjärta, och andra människor som bara funnits där, kramats på och jobbat superbra.
Just nu sitter jag och fixar iordning datorn jag fått låna. Min blev ju stulen redan andra eller tredje dagen i Borlänge. Så nu väntar galet mycket att göra innan vi är igång och festivaljobbar igen. Även om orken sviker något när jag sitter här vid dator ska jag försöka göra mitt bästa för att komma någonvart.
Försöker komma på bra kommentarer till de här två veckorna. Men hittar inte riktigt ord för att beskriva allt. Kanske är det för tidigt, kankse behöver jag mer tid på mig för att smälta det hela. Eller så är det bara så att alla intryck och känslor inte går att få ner i ord?
Kanske vinner kärleken trots allt?
