Cliffhanger

I helgen var jag och J på en grundkurs i klippklättring!

Förutom en mindre incident där jag skadade handen var det fantastiskt roligt, och jag tror det är något jag kommer att fortsätta med.

Vi åkte ner till Nyköping tidigt på lördag morgon, och mötte upp Peter och Hans där.. Peter var vår instruktör och Hans en fotograf som ville klättra.

Vi fick instruktioner från grunden och klättrade tillslut på 4+/5 leder innan helgen var över.

Kika gärna lite på bilderna nedan.. Inte utan att man längtar tillbaka!

Klättring

Ge mig, ge mig, ge mig!

Jag sitter här och läser en väns blogg. En flicka som verkar ha hittat ett mål, en person att dela det med och är på god väg dit. Trots vägbulor och trafikstockningar på vägen.

Jag kommer på mig själv med att fantisera om hur bra det skulle kännas.

Jag är någonstans i början av livet och har en oerhörd massa mål och vägskäl framför mig. Fler än man vågar, orkar eller ens vill tänka på. Mitt liv susar förbi. Jag jobbar, går till någon av mina "fritids"aktiviteter som gör mitt liv värt att leva, ramlar in hemma alldeles för sent, och somnar ensam på sängen. Jag har vänner på vägen som finns där i den utsträckning vänner är till för. Några av dem mer, några mindre. Några är riktiga vänner, några är jobbvänner. Några bryr sig på riktigt, några frågar men tänker på annat när man väl svarar.

Jag längtar just nu till att ha någon i livet som ger mig det stöd, tillit och den spark i baken som jag behöver. Någon som hjälper mig tillbaks till ett i viss mån inrutat liv med fasta rutiner. Någon som hjälper till med alla måstegrejjer och gör det där man borde göra, fast man är för trött, virrig eller bara dum för att tänka på. Någon som guidar mig igenom mina vägskäl, lyssnar på mina ofta förvirrande och uttröttande funderingar kring för och nackdelar med det ena eller andra valet. Någon som man bara VET kommer finnas där, no matter what! Någon som förstår konceptet "mayday", som accepterar det och trivs med det.

Jag vill kunna vara liten, utan att det är något fel med det!

Jag vill dela livet med någon som jag älskar och någon som älskar mig.

Jag vill göra det nu!

Naturstuderande...

Fick hem en bunt papper idag.. Papper som jag helt och hållet glömt att jag möjligen skulle få..

Det är pappren som beskriver hur jag, på distans, ska plugga mig till ett betyg i Naturkunskap B.. Något som jag uppenbarligen ansåg som intressant för några månader sedan när jag knappade in mina uppgifter på hemsidan. Något som skulle krävas för att eventuellt bli syrra någon gång i framtiden.

Hur svårt kan det vara, tänker man och ögnar igenom studieplanen..

Vi får väl se hur det går. Men är du en hejjare på naturkunskap får du gärna guida mig i den här djungeln, så jag inte behöver lusläsa varenda sida i den säkert rätt tråkiga boken på detta ämne.

Session i kungsan!

Yaay! Andra dagen i rad nere i kungsan. Igår var det Rix FM festival. Idag var det NRJ in the park..

Igår var det helt lönlöst att ta kort, för jag var där alldeles för sent.. Men idag trängde jag och M oss fram ändaste längst fram.. Nästan.. Och där var det fasen trångt, det ska ni veta..

Men lite bilder blev det iallafall.. Håll till godo!

NRJ in the park

I'm a virgin!

Man kan säga att jag alldeles precis nyss förlorade oskulden..

O gud vad skönt det var!

Egentligen fuskades det lite redan förra helgen, men det räknas inte. För det var bara korv och utan alkohol.

Men idag, då small det..

Då köpte jag en grillbiff, en avokado, en låda potatissallad och en engångsgrill.
Jag hade alltså redan en stor kall öl.

Startskottet för årets grillfester har gått.. Nu är det bara att fortsätta!

D - Dagmamma

D skulle kunna stå för depressioner. Eller Dårar.. Eller Daggmaskar.. Eller Datorer.. Eller ditten, eller datten..

Men D får stå för Dagmamma den här gången.. Det andra kan jag klämma in någon annanstans..

När vi tre syskon var små, tror det var när vi började på lekis, så lade min mor sina pluggplaner på hyllan och började jobba som dagmamma. Hon ville vara närmare oss barn på nått vis..
I praktiken innebar det att hon inte fick någon ordentlig utbildning. Idag är hon utbildad fritidsledare, men hur många sådana behövs det när alla fritidsgårdar och annat skräp stängs ner?

Alltid när man kom hem från skolan så fick man lagad mat. Mor var ju ändå där och fixade till alla dagbarnen, så varför inte till oss också.. Vi hade ganska många barn ibland, så man var aldrig ensam därhemma. Det låter ju som bara fördelar, men de flesta barnen var yngre än man själv, och man forlorade lite av den gemenskapen som barnen som annars gick i fritids fick med varandra.

En av våra dåtida dagbarn sitter idag i fängelse. Han våldtog och mördade sin 85 årig granne, när hon tyckte att han hade lite för högljudda fester. Jag tror dock inte att det har något med min mors uppfostring att göra.. Eller jag hoppas det iallafall, för jag är inte så sugen på 85 åriga tanter.

Att mor var dagmamma och inte utbildade sig vidare gör idag att hon jobbar som städerska. Hon har vid något tillfälle uttryckt sin ånger över att hon (när dagmamme jobbet tog slut och hon fick kvällsjobb som fritidsledare på ett kvällsfritids) låtit oss vara hemma ensamma och varit tvungna att sköta allt själva. Som att ta sig till repet med bandet på kvällarna, fixa mat och ta hand om lillebror.. Jag vet inte vad jag ska svara på det riktigt, annat än att hon är urbota dum som tänker så. För utan hennes slit med ibland tre jobb hade vi aldrig klarat oss så bra som vi har gjort med bara en förälder.

Min mor är den bästa. Tror jag.

Paris, mon ami!

Nu har det väl nästan lagt sig.. Efter första arbetsdagen efter semestern börjar man komma in i rutinerna igen.. Ingen mer Bailis till frukost, inga mer långpromenader till efterrätt, inga mer avgaspyrda kläder, ingen mer trängsel och ingen mer säkerhetskontroll att fastna i..

Tills nästa gång förståss.. :)

Vad är det nu jag dillar om då? Jo, vår resa till Paris.
Det började med ett liitet band, och dess liillla konsert i baguetterns huvudstad Paris. Bandet heter The Sokos. (bra band förresten, har du inte hört dem, så hoppa in och lyssna lite medans du läser). Jag och M blev alldeles till oss när vi såg annonseringen om spelningen på deras hemsida. Bara någon dag senare var biljetten bokad, och bara dagen efter det var konserten inställd. Blä! tänkte vi, men kom på att vi såklart åker ändå.. Biljetten var ju så billig, och Paris måste ju vara nåt att se, eller?

Utrustad med karta, parlör, hotellrumsbokning och ett fantastiskt ressug mötte jag M på centralstationen tidigt på onsdag morgon. Vi skulle plågas på en busstur ut till Skavsta innan vi fick sätta oss på planet. Väl på Skavsta väntade första ölen, en i raden av många, och redan på bussen väntade de första toksöta flickorna.

På flyget satt jag bredvid en äldre herre från Zimbabwe som forskade i cancer på Karolinska Institutet och skulle ner till Paris för en jobbintervju och träffa sin familj. Vi hade många långa diskussioner om allt från afrikas kulturella problem, till söta tjejers förmåga att inte vilja binda sig. Han berättade dessutom att det lät tokigt att åka tåg in till Paris, så vi tog istället bussen för 13€.

I Paris landade vi runt 14, och bussen tog någon timme in till stan. Vi släpptes av uppe i Porte Maillot, långt upp i nord västra delarna av staden. Där började vår vandring. Efterssom ingen av oss käkat nåt mer än en macka på sin höjd, strosade vi rätt in på första bästa restaurang och beställde något med kött. Hur enkelt som helst, bara "Please give us meat" och vi fick meat.. :)
M blev som vild när han insåg att man kunde röka inomhus, och började genast tända första.

När vi efter en stunds kartletande hittade fram till hotellet, och sett att området vi skulle bo i kallades för "de norra, slitna och nedgånga delarna "clichy"" av guideboken, så fick vi vårt rum. Det kostade 10€ extra att få ett rum med eget badrum. Dock visade det sig att "badrum" var ett rum med en dush, utan dörr, och ingen toalett. Så vi fick ändå springa ut i hallen mitt i nätterna för att få ur oss dagens ölkonsumtioner..

Första kvällen började vi knalla. Vi gick genom Clichy, försökte hitta upp till Sacré-Coeur men gick vilse vid Montmartres kyrkogård och försvann bland smågatorna. Tillslut var vi framme vid Operan. Då hade vi redan sett halva stan. På Boul. Haussman hittade vi en restaurang som sålde alla möjliga konstellationer av musslor. Men vi gick snarare på ölen. Vi strosade vidare tillbaka upp mot Clichy och sista stoppet på en bar, med varsin Leffes.

Frukosten dagen efter var verkligen "petit" som den franska delen av hemsidan skvallrade om. En rost och några rostbrödmackor senare gjorde vi stan ordentligt. Vi tog oss ner till Forum des Halles och dess enorma köpcentra. Ni som känner till Kista galleria kan ta det gånger ca 4, så får ni storleken. Vi forsatte ner mot Notre Dame och St-Sulpice. Upp mot Place de la Concorde och det legendariska Champs-Elysées. Vid den gigantiska "Virgin Megastore" är det stor uppslutning och det tar oss en stund att förstå varför. Dolores O'riordan (sångerska i The Cranberries när det begav sig) skulle göra en minikonsert unplugged och sedan signa sina skivor. Vackrare människa går knappt att få tag på, och vilken röst sen! Nu börjare händelserna vandra ihop, vad hände egentligen sen? Ett besök på Arc De Triumphe och sen påväg hem gissar jag.

Sista dagen då.. Ja, för lördagen räknas knappt.. Då var det Sacré-Coeur som fick sig ett besök. Vi satt där på trappan där Amelie spran upp i filmen och förundrades över turisternas springande fram och tillbaka, utan en tanke på att vi också var turister. Väl inne i kyrkan får jag syn på en "bönbok" där man kan skriva ner sina böner. Det slår mig genast att jag vill föreviga en bön för en person som står mig varmt om hjärtat. Utan att ens ha träffat henne fick Innie en tanke nedskriven, och en förhoppning om att hon bara ska förbli bra kan ju inte annat än besannas.
Vi knallade ännu en gång ner mot Notre Dame via Lafayette. Motsvarigheten till NK. På jakt efter "Pont Neuf" och "The Who's Bar" efter strandkanten. Baren var dock tyvärr stängd.
Vi fortsatte mot Bd St-Michael och en skivaffär som KANSKE skulle ha Sokos skiva. Tyvärr hade de inte hört talas om dem, men vi fick i oss en pasta på vägen som satt kvar långt in på kvällen. Nu var det Eiffel tornets tur att få smaka på våra beundrande ögon. Gräsmattan under var en perfekt plats för en kort tupplur, och att vakna upp med Eiffel tornet framför ögonen är inte dåligt.

Nu undrar jag bara när vi ska åka igen?

Shit.. Detta blev nog min längsta blogg hittils.. Har du orkat läsa hit så grattis.. Hoppas jag lyckades få dig lite sugen på Paris.. :)

Biera!

25 grader varmt. Strålande solsken. Paris, vackra människor och två öl för 15 euro på en uteservering vid champs ellyssé. I would not change this for the world!

The world

To the world you might just be one person, but to one person you might be the world...