Människor

På senare tid har jag läst igenom min blogg och insett att jag egentligen aldrig introducerat några människor i den. Bara skrivit om de affekter de orsakat eller varit del av. Bland annat därför tänkte jag börja med någon slags genomgång av människor i min omgivning som haft en påverkan på mitt liv.

Just detta inlägg kommer handla om partners. Jag vill inte namnge dem, men de får sina initialer.

IJ
Jag träffade IJ under 8an i högstadiet. Vi gick i paralellklasser och hade franska gemensamt. Vi höll ihop till efter gymnasiet, närmare fyra år, och var dessutom förlovade i tre. Angående förlovningen var det väl en typisk högstadiegrej som det gick lite trend i just då, och hade jag haft samma tankar kring förlovning då som idag så hade jag aldrig gjort det. Tiden i sig var väldigt bra. Vi trivdes och umgicks ofta. Ingen av oss var väl särskillt sociala, men några få fester delade vi, utan att riktigt höra hemma någonstans. Jag vet egentligen inte vad som hände, men vi satt väll ihop lite för länge, och våra intressen gick isär. Sen träffade jag nästa person över nätet, och jag valde att lämna IJ. Efter det har jag inte hört av henne alls. Delvis mitt val.

KH
KH träffade jag genom en kompis via nätet. En typiskt söt tjej som brottades med föräldrarnas skillsmässa när vi träffades. Efter många långa samtal och mail med stöd träffades vi på riktigt, och båda tyckte det stämde ganska bra. Efter ett tag gick det upp för mig att hon brottades med annat också. Ett dåligt självförtroende som utvecklades till anorexi och träningsnarkomani. Vi flyttade ihop i Karlstad efter några månaders pendlande. Under två år bodde vi där innan hon valde att flytta till en mindre ort i Värmland för att plugga konst. Distans skulle funka hade vi bestämt, men redan efter någon månad verkade hon konstig. Svarade konstigt i telefonen om hon svarade alls. När vi väl träffades igen insåg jag att det var andra gången hon varit otrogen mot mig under dessa två år, och den här gången hade hon ingen tanke på att låta bli.

TF
TF träffade jag några månader efter KH lämnat mig. Det var väl egentligen inte min tanke att starta något, men det kändes skönt att vara behövd igen. Nästan samtidigt fick jag ett erbjudande om att flytta till och börja jobba i Stockholm. Ett chockbesked för TF, och utan att egentligen tänka mig för sa jag att hon självklart kan flytta med om hon vill. Så efter att bara umgåtts en eller två månader flyttade vi ihop. Något som vi kanske skulle väntat med, eller kanske helt avbrutit allt när jag flyttade. TF hade väldiga depressioner från och till. Hon åt ganska starka mediciner, och när de slutade verka var det psykakut som gällde. Det var jobbigt att komma hem till det, och tillslut tillbringade jag så mycket tid jag kunde både på jobbet och på gymmet. En oerhört påfrestande tid för mig, som dessutom slutade i något slags "gå in i väggen". Det var efter att allt var över inte så roligt att gå till jobbet. Något som också förstås berodde på andra händelser på jobbet. Mer om det vid annat tillfälle. Efter en tid orkade jag helt enkelt inte längre. Det fanns ingen kraft kvar, och separationen var ett faktum. 3 timmar senare hämtade hennes föräldrar henne och hennes saker, och sen dess har vi sällan kontakt. Pratar en del med hennes mor dock.

Jag försökte nu ta det ganska lungt på den här fronten. Jag insåg att det var dags att ransaka mig själv och försöka klura ut vem jag var och vad jag ville med livet. Det tog mig närmare ett halvår innan jag tog nästa steg.

LS
LS träffade jag också hon genom en kompis och över nätet. Hon bodde i mörkaste värmland och gick fortfarande i gymnasiet. Vi träffades en sommar och jag var hooked. Vi kanske egentligen inte hade alltför mycket gemensamt, och det var väl det som tillslut gjorde att det inte fungerade. Det och de lång resorna (4 timmar enkel resa), gjorde att jag tillslut avslutade det. Vi pratar ibland och uppdaterar varandra.

Ytterligare ett halvår förflöt, och vardagen bestod av jobb och tristess.

TR
TR kom ny till vårt jobb. Hon var norsk och nyss inflyttad i stan. När vi träffades första gången satt vi vid vattenkanten på en flytande pub i Stockholm och diskuterade Zaras klädsortiment. Sen pratade vi på om allt. Vi kunde diskutera mycket och bara få saker var tabu. Efter ett tag växte intresset och efter en blöt afterwork sov jag över hos henne i stan. Hon var särbo med en kille i Umeå, och från denna stund lämnade hon honom. Vi spenderade sommaren tillsammans, närmare 6 månader förflöt och när hon fortfarande inte kunde säga att vi var ett par gav jag henne ett ultimatum. Det gick ut på att antingen gör vi detta på riktigt, eller så gör vi det inte alls. Jag ångrade mig bittert ganska länge, för när hon valde att inte göra något alls blev jag helt förkrossad. Hon gick tillbaka till killen från Umeå och påstod att vi ändå aldrig hade haft något.

Möjligen har jag svårt att lita på folk efter detta, men framförallt svårt att tro på mig själv. Efter detta gick det över ett år innan jag vågade ta kontakt och lita på någon på samma sätt igen. Där är vi nu.

Lärdomar
Det jag lärt mig av allt ovan är att inte ha för bråttom (även om det är svårare än att gå på glödande kol när man känner att allt är så bra), och att försöka ha tålamod. Det som jag också kämpar med är att lyssna och ta till mig, kanske inte bara till det som sägs utan mer till det som görs och hur det görs. Jag har också insett att bygga ett förhållande på att hjälpa en trasig själ är en omöjlighet. Det ska inte vara skälet till att man träffats, eller grundpelaren i att man håller ihop.

Imorgon kommer jag skriva mer om andra person som betytt och betyder mycket för mig och för hur jag mår.