Ett år har passerat

Ett helt år har gått sen jag stod på min balkong i Malmö och tittade ut över ett blixtrande hav av fyrverkerier. Det har hänt fasansfullt mycket på den här tiden. 

• Jag har blivit dumpad, och jag har återigen blivit förälskad. 
  
• Jag har lekt festival i 3 månader i streck
  
• Jag har fått lära mig den hårda vägen att jag snarkar högt om jag sover dåligt
  
• Jag har tagit körkort
  
• Jag har åkt tåg. En j*la massa
  
• Jag har fått ett tjog nya vänner, minst
  
• Jag har påbörjat en flytt från Malmö till Värmland
  
• Jag har blivit för gammal för ungdomsbiljett på tåget
  
• Jag har haft tråkigt i min ensamhet
  
• Jag har haft roligt i gemenskap
  
• Jag har saknat och jag har varit nära
  
• Jag har mist en fin vän
  

Appropå det. Imorgon är det begravning. Det var knappt ett år sedan jag var på en begravning senast. Imorgon är det för någon som jag tycker väldigt mycket om. Även om det slog mig att jag inte ens vet om hon hade några syskon. I natt när jag inte kunde somna formulerade jag om och om igen ett tal som jag höll inför alla på plats.

"Det slog mig på vägen hit att Lena har en familj. 

Hon har en mor, som jag inte vet vad hon heter. 

Hon har kanske till och med några syskon. 

Jag tillhör hennes andra familj.

En familj som under några veckor träffas intensivt och lär känna varandra på ett sätt som gör att det nästan räcker året om. 

Lena tog alltid hand om alla. 

Hon gav kärlek som räcker längre än ett år.

En kärlek som kommer räcka för alltid."

Eller något sådant var det. Svårt att komma ihåg nu såhär dagen efter, men hjärnan kunde inte sluta producera bilder om hur detta såg ut i verkligheten. För jag tänker i bilder.