V - Vision

Kan inte säga att denna blogg är särskilt genomtänkt, så det jag skriver nu är inte förfabricerat utan kommer direkt ur det innersta av hjärnan.

Jag frågade Ell vad V skulle vara, då det var dags för en ny bokstavsblogg. Första ordet som dök upp var Vision. Visst tänker jag. Vision är ett bra, och lagom flummigt ord att spåna lite kring.

De visioner jag har kommit i kontakt med har rört sig om multikoncernens visioner om envåldshärskare på marknaden. Eller åtminstone 1st runner up. Visioner som för den enskilde medarbetaren ofta är så svåra att baka in i vardagen att de helt ignoreras.

Vad är en vision?
För att citera söta Ell. "Som mål, fast högre"
Det ligger något i det. Det är inte riktigt ett mål som går att mäta på, det är inte heller riktigt formulerat på ett förståeligt och konkret sätt. Det är mer en förhoppning eller en lottovinst. Det där man aldrig kommer få men ändå strävar efter. Det är utefter visionerna som man sätter sig ner och utarbetar strategier för att nå de där ouppnåeliga önskedrömmarna.

Visst kan man nå till sin vision, men jag tycker nog att själva tanken med dem är att de inte går att nå. De är nåt slags nirvana, en utopi. Når man dem kan man ju förståss hitta på andra visioner.

Visioner ser jag nog också som något långsiktigt. "om tio år så". osv.

Visioner i mindre skala?
Kan du och jag ha visioner? Måste de sträcka sig över år, eller kan det också vara dagsvisioner?
Jo, nog kan gemene man också ha visioner. Både livsvisioner och kortare, mer precisa visioner. Som när jag gick på kent konserten häromveckan hade jag nog en vision om eufori och inre glädje. Verkligheten blev dock en helt annan, och visst är väl visionen något som snabbt kan få en negativ spin off? Vision och förhoppning var som sagt lite detsamma. Om man nu har en vision, föreställning eller förhoppning om något, och utgången skiljer sig mängder med resultatet. Då får man nog ut en väldigt negativ effekt av det tror jag.

Mina visioner?
Mina visioner är väl det som folk brukar kalla för 5 års plan. Jag har nog egentligen inte någon sådan. Förhoppningen just nu är att jobba med säkerhet på event. Det är egentligen inte heller något krav för att min "vision" om ett bra och lyckligt liv ska komma tillrätta. Men säkerhet som bransch är väl ändå att föredra efter 2 års studier. Jag har just ingen idé om vart detta ska ta sin plats, men det är också i det närmaste oviktigt för mig. Däremot tror jag att för att jag ska må bra och bli lycklig behöver jag nog prova på att resa mer. Gärna i jobbet, men åtminstone en semester om året utomlands. Inget "sticka iväg månader för att hitta buddha" eller så, utan mer se världen på ett annat sätt. Sätt mig på ett plan till spanien en vecka och jag blir nöjd.

Visioner är svårt, flummigt och ospecifikt.