att vara lösningsorienterad

Tänk dig att du får en uppgift. Den är way to much, och du har aldrig någonsin gjort något liknande förut.
Vad är det första du tänker?

Antagligen "shitpommesfrites, hur fasen ska jag klara detta".

Det får man. Det är helt ok.

Så länge som nästa tanke är något i linje med "men va fan, det ska väl gå" och tanken efter det är hur man ska dela upp det i mindre, lättförståeliga bitar som man kan lösa enkelt för att nå fram.

Goddamn man, ta dig samman och lös problemet istället! Sitt inte och gnäll 30 minuter om nåt du ändå inte kan göra något åt!