Virtuell kräkpåse..

Jag har spenderat dagen med att verkligen definiera för mig själv en del saker och jag har nog kommit till insikter som har varit svåra att godta. Denna blogg kommer bli en virtuel kräkpåse och har du ingen lust att läsa om mina uppstötningar så kan du sluta nu. Det kommer inte komma något konstruktivt av mina boxningsslag på sandsäcken, mer än att jag möjligen får känna att jag ventilerat mig för stunden.

Jag lämnade nyligen ett jobb på en iallafall dåtills respekterad firma med en lön närmare 30 än 20. Jag var verkligen less på mina arbetsuppgifter och hade känt länge att jag inte skulle komma någon vart. Jag hade flera erbjudanden om att fortsätta inom samma bana på andra ställen, alla mer eller mindre osäkra om resultatet. Men ändå slog jag fast vid att det var dags att byta inriktning och hitta mitt kall som jag verkligen saknat. I flera år har jag önskat mig till säkerhetsbranschen och nosat på vilka vägar jag hade att välja på där jag stod just där och då.

Just nu är jag bara så förbannat besviken på den väg jag valt. Att börja studera för att inte halka in som väktarsubstitut var visserligen ganska självklart. Men hittils känner jag verkligen inte att utbildningen gett mig något av värde alls. Tills nu har vi haft kurser i Ledarskap och gruppsykologi, Juridik, Projektledning, Marknadsföring och Ekonomi. Jag kan med handen på hjärtat säga att de kunskaper jag inte enkelt hade kunnat googla fram vid behov hade jag redan från början i dessa ämnen. Kurserna har gett mig viss vinkling och fina ord att använda, men verkligen inget jag kan se mig omsätta i praktik som jag alltså inte redan innan har provat på eller kunnat säga att jag deltagit i. Att sen projektmetoden vi använde kanske var PROPS eller PPS känner jag att det är skit samma, bara jag förstår innebörden!

Jag känner en oerhörd ostimulans. Säger någon åt mig att läsa 800+ sidor om ett ämne jag inte ser nyttan med så kommer jag helt enkelt inte att läsa detta. Det ger mig inget av värde och kostar bara massa energi. Energi som jag saknar. Det är nog lite så när jag känner mig ostimulerad, jag tappar all energi och orkar inte ta tag i något alls runt omkring. Lite som att luften gått ur en ballong. Först när jag får lite flyt och vind i seglen kan jag orka ta tag i de minsta saker.

Jag hade väl någon slags uppmålad bild av vad detta "byte" i livet skulle medföra. Jag har alltså gått från ett ok jobb, med ok ersättning. Från arbetskamrater jag älskade och en stad jag ibland upplevde som fullkomlig. Till att sitta på föreläsningar och bara önska att tiden kunde gå. Till att ha alldeles för mycket fritid som jag inte lyckas fördriva med något vettigt inom min nya bransch. Till en stad jag inte känner mig hemma i (även om jag säkert kommer göra det efter en tid).

Min bild var kanske snarare att ha en utbildning som stimulerar mig. Ämnen som gör att jag inte kan sluta vända blad i boken jag läser, även om det är närmare halv två och sängkamraten släkt för flera timmar sedan. Ha fritidssysselsättningar som speglade mitt nya liv och gav mig kött på benen inför min framtida arbetsplats. Komma till en stad som blommar och ett boende som ger mig åtminstone lägsta standard.

Jag är bara grymt besviken och vet inte riktigt hur jag ska orka motivera mig själv. Det är en fantastisk tur att det finns vattenhål i ens närhet som faktiskt ger lite energi och inte bara tar.

Jag behöver ett break!