Mål

Min vän amatterofchance bloggade häromdagen om dagdrömmar. Just efter att jag läst det hamnade jag själv i en dagdröm som var ganska mysig. Den fick mig dock att tänka en hel del.

Jag brukar säga att jag lever för dagen. Det finns tonvis med bevis på den saken. Jag sparar aldrig pengar, har aldrig gjort, och även om jag inser hur jävla smart det är, så tror jag att jag kommer ha svårt att börja när väl kassan börjar tillåta det igen. När jag går och handlar mat tänker jag sällan på vad jag ska äta imorgon, utan handlar bara det jag ska ha just då. Det händer att jag spontanshoppar saker när jag ändå är där, men inte efter någon plan. Jag lovar sällan något som ligger långt fram i tiden, utan säger "ja vi får se när det börjar närma sig"
även om det kanske handlar om nästa vecka.

Dock insåg jag att vissa saker klarar jag helt enkelt inte av att inte ha någon plan på. Vet inte om folk brukar kalla det för femårsplaner det jag tänker på, men vissa sakers ovisshet gör mig nipprig och hjärnan bultar efter ett svar.

Ja, vadådå. Det låter väl helt normalt, tänker du säkert nu.
Det är det säkert också. Man behöver mål och planer i livet för att komma någonvart. Men några av de här sakerna skulle jag verkligen vilja kunna ta helt kallt och bara luta mig bakåt, tänka "det kommer ordna sig, och gör de inte det så är det väl sak samma". Slippa oroa mig för något som verkligen med all säkerhet inte kommer gå åt skogen.

Jag tror att det kan ha att göra med att jag är något av en känslomänniska. Saker som berör hjärtat på ett sätt som inte är av obetydlig vikt behöver jag ha någon slags känsla av ömsesidigt lugn kring. Inte bara min egen tanke och "jaja, det får gå som det går".

Be mig inte förklara vad jag menar. För jag vet inte om jag förstår det själv. Det är bra en tanke som dök upp.