M - Musik

Det finns många bra uppslag på M. Mat, mor, musik, mexiko, magnus, maria, matte, moped, mingel, mistel, masturbera, motsats, mongolid, moster, monster, miffo. Och en hel massa annat som säkert skulle kunna utgöra material till en bokstavsblogg. Men jag väljer det som ligger mig varmast om hjärtat. Nämligen musik.

Musiken har alltid funnits hos mig. När jag var liten och vi åkte och hälsade på farmor på lördagarna lyssnade vi alltid till svensktoppen. När vi annars åkt bil (och hade en bandspelare som faktiskt fungerade) så lyssnade pappa på Elvis, Jerry Williams eller Sven Ingvars. Pappade hade spelat trummor när han var yngre. Lite just därför lyckades jag med konststycket att tjata till mig ett par sådana. Vet inte när det var exakt, men vi hade iallafall flyttat in till stan, så 89-90 någonstans måste det ha varit. Det var ett par jättefina saker i guldglitter som vi köpte någonstans utanför Kumla har jag för mig det var. De stod hemma i mitt pojkrum, och jag bankade på dem så mycket jag bara kunde.

Min första LP skiva (som nog engentligen var min systers) var Europes skiva med "the final countdown" på. Sen fick jag nån skiva med fantomen på operan någonstans ifrån. Men egentligen hittade jag nog inte min egen musikstil förän mitten av högstadiet. Jag lyssnade på Prodigy och annat som var trance / dance aktigt. Mest för att alla coola data hackers gjorde det. Eller åtminstone i filmerna.

När pappa låg på sjukhus började jag på musikskolan. Det fanns en väldig massa instrument att välja på, men det som farsinerade mig mest var elbasen. Ett instrument som stog långt in i ett hörn i rummet som var kombinerat för violinister och gittarister. När jag började spela där fanns det ingen annan på hela skolan som spelade bas. Min lärare försäkrade mig om att basister behöver alla. Alla band behöver ju en sådan, så därför kommer jag få massa erbjudanden om att spela i band. Jag införskaffade mig min egen bas ganska snart. Köpte en huvudlös sak med stämskruvarna nere i stallet. Min andra lärare (den första som var dedikerad till gitarr och bas) hette Patrik Skoog. Han var väldigt inspirerande och lärde mig sådant som var kul. Så småningom gick jag med i skolans Marching Band. Som du säkert kan räkna ut var jag inte med och marserade med basen, så jag fick spela bastrumma eller cymbaler när det var dags att gå ut och knalla.

En dag fick jag besök av en kille jag sett på skolan några gånger. Han ringde på dörren och frågade efter mig. Jag visste ju inte riktigt vem han var, men öppnade ändå. Det visade sig att deras basist i bandet "Bluebeard" hade lagt av, och nu behövde de någon ny. Självklart hoppade jag på det. Bandet bytte sen namn till Silverfish, och vad jag vet är de fortfarande igång och spelar. Vi spelade in ett gäng demos tillsammans, och var med på en och annan talangjakt. Vid det här laget blev jag introducerad till grunge rocken. Pearl Jam var bland annat det som dundrade varmast i högtalarna.

De senare åren av gymnasiet och efteråt började jag lyssna på allt bredare musik. Jag slutade spela själv och övergick till att bara lyssna. Alex kom att spela en stor roll i vilka nya grupper jag tog till mig. Han hade förmågan att hitta okända band från USA som var riktigt bra och passade min stil, tyckte jag. Därifrån har jag bland annat fått 3 doors down, Five for fighting och Lifehouse.

Under min tid i Stockholm drog Emil med mig på Karaoke. Första gången var jag så nervös att jag mådde illa. Jag kunde ju inte sjunga! Hans syster Evelin var med, och tillsammans lyckades de tjata upp mig att sjunga Lilla snigel i duett med Emil. Det gick ju riktigt bra, och sen dess var jag på karaoke säkert en gång i veckan hela den sommaren. Billig öl på sunkhaket, trevligt folk och kul tidfördriv. Något märkte jag dock. Jag kan inte komma ihåg texter. Det är helt omöjligt för mig att komma ihåg även den enklaste snutten text. Jag tror jag saknar någon viktig del i hjärnan som tar hand om kom-ihåg:et. Men det gör ju inget när det är karaoke?! :)

Snart är det SM i karaoke i Stockholm. Det har talats om deltävlingar nu ett tag. Får se om jag kan vässa min pipa lite så jag kan delta, om de nu kommer till Malmö. Kanske med "here whithout you" eller "kryptonite"?

edit:

Jag höll nästan på att glömma. Sen 6 år tillbaka har jag börjat gå alltmer på konserter. Jag har jobbat på festivaler och levt med musiken på det sättet. Det är så musik ska upplevas. Som en del av sig själv och en extrem vardag. Även tack vare mitt knytt har jag gått mer och mer på konserter den senare tiden. Så mycket konserter jag varit på de senaste fyra månaderna har jag inte varit på under hela mitt liv. 3 festivaler, NRJ och RIX konserter, Kristoffer Åström, Tingsek, Mustasch och Pink Floyd coverbandet "off the wall". O mer ska det bli. Festivaler och konserter ska bli en del av mitt liv. Nu närmast är det Winnerbäck som ska upplevas.