O - Omställning

Denna bokstav drömde jag nästan fram. Jag vet inte om jag kommer kunna återge den i sin helhet, men jag ska göra ett försök.

Tanken som började snurra i huvudet igår när jag kröp ner under täcket handlade om motgångar, hur jag hanterar saker som inte går som jag tänkt, när jag måste ställa om mina planer. Det som slog mig är att jag ganska enkelt kan definiera olika faser som brukar uppstå vid ett sådant tillfälle.

Det börjar med att jag blir negativ till nästan allt runt omkring. Allt folk säger hanteras på ett negativt sätt. Inte nödvändigtvis irriterat dock.

Nästa steg kan man väl säga är att jag aktivt uttrycker min negativitet. Jag drar troligen med mig andra i mitt negativa synsätt och både jag och omgivningen blir på sämre humör. Även här börjar jag kanske bli lite mer stingslig än tidigare. All energi går åt att vara negativ, så inget finns kvar till att hålla fasaden uppe. I denna fasen kan jag gå ganska länge, iallafall relativt sett.
Här infinner sig en sorts likgiltighet. Jag låter omgivningen veta att jag inte orkar bry mig. Det känns rätt meninglöst att agera, oavsett hur.

Sedan, när jag varit på botten ett tag i tristess och negativitet. När jag tyckt synd om mig själv tillräckligt länge så kulminerar jag. Som en tröskel man kliver över. Jag punkterar hela problemet och någon i närheten får lyssna till hur irriterad jag är, hur dåligt det är osv.
Efter det samtalet får jag ofta en ovanlig energi och driftighet. Jag klämmer fram en massa idéer och klurar ut detaljer i avancerade affärsförslag eller helt enkelt bara lösningen på det ursprungliga problemet.

Det är skrämmande hur väl man kan se den här processen i alla saker som inte gör som jag vill. Processen kan dock te sig annorlunda. Ibland tar det månader att gå från första steget till sista. Ibland kan det röra sig om år. Men ofta handlar det om mycket enklare saker än så. Det kan vara över på någon timme, eller åtminstone några dagar.

Nackdelen är att den där positivt laddade fasen efter kulmineringen är oerhört kort. Den står i relation till hur länge jag gnatat på motgången, men ofta täcker den inte upp det negativa och ger en jämnvikt. Får jag inte heller utlopp för kreativiteten som uppstår så går den förlorad. Tar jag inte itu med att skriva ner tankarna eller fnula ihop det som kommer för mig så försvinner energin. Vanligen räcker det med att sova en natt, så vaknar jag och saknar helt den entusiasm jag kände tidigare.

Idag tex räkte det med att åka och jobba på lager 4 timmar för att tappa känslan.

Så funkar jag när jag ställer om mig pågrund av en motgång.