I've got to start believing...

Skattmys med busleena

Jag har haft en av de mysigaste helgerna någonsin.
Klockan 18:46 i fredags slog räkneverket på bloggen om till "äntligen!". Jag satt på perrongen på Malmös järnvägsstation med ena handen bakom ryggen och väntade på att tåget skulle rulla in, redo att leverera det första uppdraget i jakten på min utlovade skatt.

Efter några mysiga kramar och en trevande puss får min besökare sin överraskning. En stor röd ros, som doftar ljuvligt. Om hon inte log så hon sken redan innan, tror jag hon lyckades le ännu lite mer.

Vi tar genast bussen ut till nästa uppdrag. Vi ska besöka en smygpussplats. Platsen är Ribbersborgs strand. Solen håller på att gå ner bakom molnen, och de sista strålarna smeker vågorna och lägger ett behagligt sken över landskapet. Vi går ut på en av de långa bryggorna och lyssnar till sjöodjurets försök att äta upp oss. Det blåser kallt, men vattnet är varmt. Men inget av det har någon betydelse, för all min uppmärksamhet är riktad någon annanstans.

Vi drar oss inåt staden. Hem till lägenheten för en dusch och ett ombyte för en planerad middag på stan. Väl hemma fastnar vi i varandras armar och kramas länge. Vi bestämmer att uppdraget får räkna som halvgodkänt även om vi inte går och äter någon middag. Vi ser istället filmen jag valt, mest för att den verkade innehålla lite romantik. När hungern blir alltför stor springer jag ut på jakt. Inte mycket är öppet runt 2 på natten, men en kiosk har några baguetter som vi får i oss. Typiskt bra med mat.

Det har blivit lördag, och nya uppdrag ska avverkas. Vi äter mat på en thairestaurang på Amiralsgatan, lämnar in filmen och åker ut till Rosengård för att kika på min nya lägenhet och leta efter film. Vi hamnar i ett gäng kitchiga butiker och jag hittar barstolar som jag nog ska köpa till lägenheten. Till slut kommer vi upp till lägenheten och några uppdrag slutförs. Vi får bland annat till en bra utsiktsplats.

Det är nu dags att leta sig in till Lund. En av delarna i skatten var ju en biljett till Kristoffer Åströms konsert där. Vi var nästan själva när vi kom in kl 19:30 efter att ha, med hjälp av Leenas karta, letat oss fram till Mejeriet. Jag beställer två öl i baren, och vi sätter oss att vänta. Vi myser och dricker på våra öl, som blir drinkar innan förbandet drar igång. Publiken är väl vid det laget uppe i kanske 100 st. Förbandet drar av några låtar som känns så underbart lyftande. De har en tajthet som man sällan ser hos ett nytt band. Synd bara att vi inte vet vad de heter.

Sen kommer han, kvällens objekt. Den melankoliske sångaren Kristoffer. Med sig har han kompbandet rainways, något av det omakaste man kan hitta. En millencolin kille, en SOOL kille, en Joddla med Siv kille, och en ja, vad han nu var för nåt. Osså Kristoffer. Men det låter riktigt bra. Man rycks med och man försöker lyssna på texterna. Inget fastnar förstås, för det gör det aldrig på mig, men det är busbra. Leena köper mig en skiva efter konserten och säger "denna kan du lägga i din skatt".

Vi tar oss in till Malmö igen. Äter på Burger King och ser 5 polisbilar på stora torg. Går hemmåt genom ett mörkt och kyligt Malmö och letar upp ett päronträd. Tyvärr alldeles för långt in, bakom ett alldeles för högt staket. Men det räknades in i mina uppdrag!

Det blev plötsligt söndag. Leena skulle köpa biljett hem, men de var slut, och hjärtat mitt gjorde en volt av glädje. Nästa tåg som hon kunde ta gick 06:14 på morgonen. Så fick det bli. Vi köpte med oss lite godsaker och lade oss i slottsparken. Leena lutad mot ett träd, jag med huvudet i hennes knä, och så läste hon högt ur boken "Momo eller kampen om tiden". Vi spenderade hela dagen utomhus, och påvägen hem hyrde vi "The notebook". Vi såg den över en pizza och jag grät en skvätt.

Sen var det dags att åka hem. Det var jobbigt att se henne åka, men något i magen kändes oerhört bra. Jag är kär!