onsdag 3 oktober 2007

K - Kärlek

Vad är kärlek? Vem är det som definierar den känsla som ska uppstå när man är kär? För mig är kärlek något ganska brett. Man kan känna en stark psykisk relation till måna saker, men de allra flesta gånger man känner "kärlek" handlar det nog om ett fysiskt begär. Då pratar jag alltså om kärlek till saker, så som kärlek till godis. Ibland kan det nog vara samma känslor som sprider sig i magen när man tex får utföra sin alldeles speciella favoritsport, eller åka till sitt favoritland eller vad det nu kan vara.

Men ÄKTA kärlek då? Du vet det där man ser på film. Den lyckliga amerikanska familjen. Finns den? Är den en engångsföretelse eller kan man genom livet vara kär i flera olika människor? Jag tror att man, under rätt omständigheter, har ganska lätt att bli förälskad. Iallafall har nog jag det. Finns det inget annat "i vägen" så har jag nog lätt att fatta tycke för personer på ett sätt. Men det är väldigt sällan det faktiskt känns något i magen på riktigt. Sådär så man har svårt att äta, andas och sova utan den andre i närheten.

För det är nog det jag skulle definiera som kärlek. Den där känslan av glädje, eufori och lugn som infinner sig när man är nära den man är kär i. Som snabbt byts till frustration, magsmärtor, längtan och ångest så fort man kommer ifrån varandra en liten stund.

Dock tror jag att man under sitt liv kan hitta många olika personligheter som passar in i just sitt eget "pussel", och jag tror också att man till viss del styr själv om en person ska passa eller inte. Är man helt avstängd och inte i behov av att känna de där känslorna när just en som säkert egentligen skulle kunna passa in i pusslet passerar, så kommer de heller inte. Iallafall inte omedelbart, och man behöver tid på sig att förstå saker.

Enlig teoretikerna finns tydligen två typer av kärlek
1. Eros - Den som byggs på erotik och sexuell åttraktion
2. Agape - Den som bygger på att djupt uppskatta en annan människa

Min uppfattning är att dessa två helt klart går att blanda. Ett kärleksförhållande av lika delar Eros och Agape borde väl teoretiskt vara så mycket starkare än något annat?

Hur blir man då kär? Kommer det plötsligt som i filmerna eller är det något som växer fram?
Jag tror det beror helt på. Ibland kan man träffa en människa som man bara fungerar så bra med. Man tycker om många lika saker, har mycket att prata om och har samma behov av fysisk närhet. Då klickar det nog. Eller man vet helt enkelt inte varför, man bara är, och så är man förälskad. Pang bom så har man blivit kär på riktigt, och magpirret fortsätter. Annars kan det nog säkert vara så att man inte är helt öppen, och då kräver det lite "växande" för att man ska inse att pusslet passar och känslorna kryper fram.

Visst finns det fysiologiska och "kemiska" förklaringar till vad som händer när man är "kär". Men något måste ju trigga detta? Right?

Spännande ämne.. Och ja.. Jag är kär.. På riktigt! (en sorts ErosAgape kärlek tror jag bestämt att det är också)

4 kommentarer:

  1. Hm... Nu har jag klurat ett antal gånger, men fortfarande inte hittat nån bra formulering. Testar ändå:

    För mej är det stor skillnad på att vara kär/förälskad och att älska. Båda delarna kan vara äkta kärlek, men, iaf för mej, riktar den sej till olika personer/saker.

    Förälskad blir jag i ting (nya Winnerbäckplattan t.ex) och i en pojke jag tycker om djupare än på vänskapsplanet. Förälskelse för mej är något som tonar ut med tiden (jag lyssnar bara på nya Winnerbäck en lr två ggr/dag) och det pirrar och suger inte i magen så fort han rör mej, eller skickar ett SMS. Att förälskelsen tonar ut är för mej ingenting negativt, för nu kommer det jag på riktigt kallar kärlek, eller att älska. Det är nu jag kan lita på, luta mej mot, vara irriterad på, leva med och älska för lång framtid.

    Det komplicerade blir ju när jag kommer till mina vänner. Vissa älskar jag djupt och innerligt, och kan möjligen varit förälskade i på liknande vis som i ett ting, men jag har ju aldrig känt förälskelsekärleken till dem, åtrån. Men den kärleken till dem är ju oerhört stark, för jag älskar dem.

    Spotant, till dina två kategorier känner jag att Eros för mej representerar främst förälskelsen. I en begynnande parrelation är det kanske just den sexuella, eller bara fysiska attraktionen, men jag kan också tänka det som ett fysikt begär utan sexuell laddning (jag måste äta det där nya godiset igen/lyssna på skivan/jag måste träffa henne NU!)

    När Eros tonas ner kommer Agape, och där vilar närheten och relationen främst på tryggheten och uppskattning/omtanke i relationen. Eros finns självklart som en del (mindre eller större) i Agape, men vilket jag prioriterar är kanske inte så tvivelaktigt...
    Agape bär ju dessutom hela vänskapens kärlek.
    Hum.. vet inte om det här blev speciellt klokt eller strukturerat. Kanske är det natt nu.

    SvaraRadera
  2. Då tror jag att jag har lite Eros-känslor för min chef. Haha. Inte det andra.

    SvaraRadera
  3. Så du är trots allt lite småförtjust i din chef? Är han het? Trots att han inte kan stava till ägg?

    SvaraRadera
  4. Trots det, ja. Han är ett mycket hett paket som består av sjyst utseende men framför allt väldigt mycket charm och personlighet. Det gillar vi.

    SvaraRadera