J - Jobb

Jag tänkte först skriva om jordgubbar, och försöka beskriva mina sommrar när jag var på besök hos en av pappas kunder "potatisknölen" och låg på knä i hans jordgubbsfält och smaskade solvarma diton, men det skulle bara få mig att längta. Både till sommaren och jordgubbar, men även till min far. Så vi skriver nåt annat. Jobb tex, som var ett av mitt knytts förslag.

Det känns som att jag alltid har jobbat. Allt jag har jobbat med har haft någon slags datoranknytning, ja möjligen förutom reklamutdelningen för Åkes reklamdistribution när jag bodde hemma i Degerfors. Det var en hemsk tid. Minns speciellt en torsdagmorgon varje månad då Karlskoga Kuriren skulle delas ut till ALLA hushåll. Vet du hur många tidningar det är på en runda? Många! De var dessutom tvugna att vara ute före sju på morgonen. Så någon gång vid fyra satte jag mig på cykeln och trampade runt. Sen bar det iväg till skolan.

Under en mässa som skolan höll i fick jag nys om ett annat företag. De såg min och Aalex community som vi byggt upp för att visa vad skolans elever kan, och erbjöd mig jobb. De hade en webbsida formad som en lokaltidning som skulle släppas bara några dagar senare, och de hade ingen programmerare. Då gick jag i tvåan på gymnasiet. Jag löste deras webbsida genom en veckas dygnet runt jobbande, och var med i TV efter lanseringen, utan att ha hunnit duscha eller fixa mig på annat vis. Jag var kvar på bolaget något år, och jobbade från och till. Under sommaren heltid, men sen när det behövdes. Tyckte jag fick pengar som gräs, men gjorde förstås av med det mesta.

Av en händelse som jag helt glömt vilken fick jag jobb på Tietoenator under sista året i skolan. Daniel var väl en stor del i varför jag kom i kontakt med dem. Där utvecklade vi deras intranät. Vi byggde spel och utformade menyer och innehåll. Vi gjorde säkerhetslösningar byggda på ADt och anpassade administrationen till vad det nu var de skulle göra. Den sommaren satt vi inomhus hela tiden, även fast det var säkert 100 grader ute, så frös vi nere i vårt källarutrymme. Jag hade precis flyttat till egen lägenhet, och trivdes bra med att åka ner till jobbet varje morgon.

Sen kände jag ett sug att flytta till Karlstad. Jag började åter igen göra jobb åt det tidigare nämnda webbföretaget. Jag får någon månadslön, men han har inte råd att hålla mig kvar, och tankarna på egen firma växer fram. Jag har vilda idéer och i min lya i Karlstad förverkligar jag drömmen. Jag gör jobb åt det tidigare företaget fortfarande och ska "få betalt när det börjar dra igång". En mening man aldrig ska lita på. Jag utvecklar en webshop och börjar sälja prylar på nätet. Datorprylar.com och DVDprylar.com öppnas och går faktiskt riktigt bra. Jag hämtar paket från den lokala jourbutiken varje dag, och går dit någon timme senare och skickar iväg dem. Men sen händer saker i mitt privatliv. Jag kan inte bo kvar och flyttar till Karlskoga igen. Får ett jobb på Transcom men försöker hålla firman vid sidan av. Det går inget vidare och jag säljer både shop och kvarvarande prylar till ett lokalt dataföretag.

På Transcom sitter jag på telefon och svarar på supportfrågor åt Bredbandsbolagets kunder. I början jobbade vi skift, allt från 7 till 24 på dagarna. Men sen drog de ner till 8-22 eller något sådant. Jag lär mig teknikerna snabbt och jag får vara med och tycka till om de nya sakerna som ska släppas. Redan efter 3 månader föreslår en av gruppcheferna mig som den som ska ta över en av grupperna på avdelningen. Jag vet inte riktigt om jag är så sugen på det, och ett nytt erbjudande kommer upp.

De behöver konsulter som kan jobbet nere på Bredbandsbolagets kontor, och där hamnar jag. Tyvärr så får inte alla som vill följa med, av anledningen att "de är för bra", och jag saknar fortfarande några av dem som jag verkligen tyckte om. Jag sitter där som konsult i 6 månader. Sen bestämmer sig företaget för att lägga ner den avdelningen i Karlskoga och flytta den till Stockholm. Det är många på avdelningen som inte vill flytta med, och jag ser min chans att försöka komma till storstaden. Efter några intervjuver och besök på huvudkontoret så är det fortfarande osäkert men med löftet "om jag vore er skulle jag leta lägenheter, det ser ljust ut". Även här får inte alla plats. 3 av 4 får jobbet och jag är en av dem. Jag lyckas av en vidunderlig slump få en lägenhet och flyttar in. Två dagar senare får jag börja jobba.

På Bredbandsbolaget fastnar jag länge. Jag går från 2nd line support till teamleader. Från teamleader till "Migreringsansvarig". Från Migreringsansvarig till Business Intelligence Developer. Där fastnar jag. Jag kommer inte vidare, och jag har ingen möjlighet att utvecklas. Jag lär mig allt om systemet och skriver databasfrågor med en hand, samtidigt som jag dricker latte med den andra. Jag älskar staden något otroligt, men hatar att gå till jobbet varje morgon. Dessutom börjar mina arbetskamrater se sig om efter annat. Alla gamla rävar som lyfte vardagen försvinner, utom några guldkorn. Som dessutom är påväg bort de också. Det var då jag bestämde mig. I nästan ett år tränar jag och pluggar upp och läser och funderar och klurar på att bli polis. Jag blir röda korsare och volontärpolis på fritiden, allt för att få lite mer erfarenhet som kan se bra ut på en intervju. Men sen blir frustrationen för stor. Inget körkort gör att jag måste vänta minst ett år på att söka skolan, och frågar min gruppledare hos polisen om hon har några tips. "Säkerhetssamordnare" säger hon, och några månader senare flyttar jag ner till Malmö.

Hoppas det leder mig in på något jag tycker om att jobba med. Datorer har sin charm, men den börjar falna.