Satt på tunnelbanan hem när en sliten man kommer fram, med en skylt på dålig engelska om hur han vill ha pengar till mat, eller barnens läkarbesök eller något annat viktigt. Det enda jag gör är att stirra ut genom fönstret, för att se tunneln utanför rusa förbi.
Jag har blivit en som blundar...
När han lämnar vagnen svider ett styng av dåligt samvete till i magen. Jag hade ju dessutom några småmynt i fickan som jag irriterat mig på bara några timmar tidigare. Men jag stirrade bara vidare. Låtsades som ingenting. Vem är det som tagit över min kropp? Det är inte den Pär jag känner, inte den som brukar husera i min kropp.
Skärp till dig nu.
bullets in the head
7 år sedan
kan väl ha att göra med att många av dom bluffar
SvaraRaderaDet var rätt handlat. Man kan undra varför dom orkar gå omkring så där hela dagarna och tigga när dom inte orkar ta ett jobb. Skitjobb förvisso, men det måste ändå vara människovärdigare att jobba. Ge inte pengar till tiggare säger jag.
SvaraRaderaJag är kluven i frågan.. Skulle man verkligen tigga ihop småpengar om det inte var ens sista utväg? Hur mycket kan man egentligen skrapa ihop? Jag tror inte det har med lathet att göra. Iallafall inte i det större antalet gånger.
SvaraRaderaMen man kan inte hjälpa alla.
SvaraRaderaNej. Det är helt sant. Det går inte att hjälpa alla, hur mycket man än skulle vilja. Men jag tror någonstans på "många bäckar små".
SvaraRaderadet var en intervju med en tiggare från pendeln i city, han fick ihop runt tusen kr/dag han var ute!!! Han tigger alltså inte för att han saknar pengar utan för att det är lättförtjänta pengar. Det är olagligt och hemskt! Ett tiggargäng gick runt och lurade folk, när dom plockade upp plånboken tog dom den och stack. Ge inte pengar till tiggare- är dom svenska medborgare och gör det dom ska så har dom rätt till jobb eller bidrag- hårt, nä, verkligheten:-)
SvaraRadera