Då önskar jag mig kärlek.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.. Det kommer inte naturligt just nu, för skallen irrar runt och runt.
Som jag redan skrivit tusen gånger (har just läst igenom bloggen), så är det mycket på gång nu. Jag vet inte helt vart allt är påväg. Men för en gångs skull kan väl han där uppe, eller vem det nu är som bestämmer, ge mig lite att leva för?
Det är inte så att jag inte har nåt att leva för, för det har jag ju. Jag har det nog egentligen ganska bra när man tänker efter. Men man saknar ibland något. Ibland kan man inte förklara vad, och ibland är det solklart vad det är som felar.
Jag fick en fråga alldeles nyligen om det är närheten eller en specifik person jag saknar. För bara några dagar sedan hade det ärlig svaret varit närheten. Men något har förändrats. Det finns någon som representerar närheten, glädjen och livet. På ett sätt jag nog inte upplevt tidigare.
Det är hemskt att inte kunna styra. Att sitta i ett åkdon som saknar ratt eller andra styrmedel och bara åka med. Det är frustrerande och jobbigt.
Detta är nog den mest förvirrande och intetsägande bloggen jag skickat upp. Men det är nog jag i ett nötskal just nu. För att avsluta den på ett möjligen bättre sätt tar jag hjälp av en nyvunnen kärlek. Maja Gullstrands låttext till "Lalala love".
I'm so in la la la la love with you
And do you wa wa wa wa want me too
Den sommarn gick väldigt fort,
Men minnet jag fick var ljuvligt och kittlande skönt
bullets in the head
7 år sedan
Detta är nog den mest förvirrande och intetsägande bloggen jag skickat upp
SvaraRaderaFast nej, det tycker inte jag (eller okej, kanske av alla de du skrivit, orkar inte göra nån mer djuplodande analys av dem just nu...), men jag tycker inte det är speciellt intetsägande i alla fall.
Jag tror jag förstår ganska väl hur du känner dej; speciellt efter din liknelse om fordon utan ratt och styrmedel.
Det har funnits många tillfällen i mitt liv när jag känt att jag inte haft någon som helst kontroll över vad som sker med mej eller runt om mej. Hur eller vad jag än gör, så kan jag ändå inte påverka en situations utgång, och det är bland det värsta jag vet.
Jag tolkar det som att du är vansinnigt kär i flickan, men alla dessa omständigheter gör det långt ifrån självklart att hon kan bli din, och omständigheterna kan inte på något vis påverkas av ditt agerande; klart som sjutton att man blir förvirrad och att skallen irrar runt runt...
Och nej, en saknad måste inte vara specifik eller exakt; en saknad är en känsla och inte ett definitvit begrepp som man kan mäta och ringa in. Jag saknar också; kanske en pojkvän, kanske bara en lägenhetskompis, kanske nån att krama på mörka kvällar, kanske någon som älskar mej för resten av mitt liv; jag vet inte mer än att jag saknar och det får faktiskt vara så.
Usch och fy vad långt och flummigt det här blev, jag ville mest bara få dej att förstå att du får känna som du känner och att det är helt okej. Du är är bra ändå Pär. Alltid.
Varma anti-snurrande kramar