Tänkte försöka hinna med ännu en bokstavsblogg innan jag ska gå och ta några efterlängtade öl.
Som vanligt inte lätt att hitta bra ord som har en lagom blandning av känslor, erfarenheter och intresse som börjar på de olika bokstäverna och tar ofta hjälp av mina vänner. För G har godis, gullet, gråt, galen, gratis, grusad och grensle varit ord som de kommit med. Men inget av dem har riktigt sugit tag i min bloggtarm. Ordet får bli Gränser. Passar inte riktigt med tänkt ämne, men det ska handla om murar, vallgravar, gränser, ursäkter och avskärmningar.
Jag har haft många långa diskussioner med människor som lever bakom höga betongmurar och aldrig låter någon se den innersta människan. Några menar att det är ett sätt att överleva mot stora djupa sår, andra menar att de inte vet något annat sätt att leva. Ytterligare någon menar att de inte kan rå för det. De kan helt enkelt inte släppa någon in på livet.
Jag ser en logik i viljan att skydda sig mot onda ting. Det är något typiskt djuriskt över det. Någon typ av överlevnadsinstinkt och "bränt barn skyr elden" teorier. Men fundera på en sak. Om du aldrig sträcker dig långt nog, för att nå det där du allra helst vill ha, hur ska du då leva ditt liv? Nöja dig med det sämre för att det är lättare att nå? Och vad händer egentligen när du står där på stenen, och sträcker dig upp för att nå äpplet på översta grenen. Om du ramlar ner får du högst ett skrubbsår. Ett sår som läker fort.
Såren kan förståss bli djupare. Men ju fler gånger du vågar sträcka på dig och vågar riskera att ta smällen. Ju bättre blir du på att lappa ihop det igen. Det behövs bara lite sårtvätt, en pincett för djupare flisor och ett stort bandage.
Kan du tänka dig att vilja ha något så otroligt mycket, men vill inte riskera att bränna dig på asfalten som ligger emellan?
Jag vet att du har varit där.
Jag har varit där. Alla har varit där.
Förstå att just du bara är värd det allra bästa, inse att alla uppoffringar som det må innebära är värda att åtminstone väga för och emot, och du kommer se att allt leder till ett bättre liv.
Ta ner dina murar, kasta bort dina ursäkter och hala dina avskärmningar.
Låt folk lära känna dig för den du är.
För Du, ska alltid ha högsta prioritet.
Ta steget.
bullets in the head
7 år sedan
FÖr första gången, käre mayday, kan jag inte hålla med dej. Eller snarare; vi lägger nog inte samma innebörd i ordet.
SvaraRaderaGränser på det sätt du det beskriver det, det som är gränser för dej, är snarare det du beskriver i början; murar och vallgravar, det som avskärmar dej från verkligheten och stänger allt ute - ont som gott.
Gränser för mej (har ju tänkt blogga om det alldeles nyligen) är det du måste sätta upp för att rädda dej själv att gå under av allt ansvar du tar på dej. Att sätta gränser för mej, är att markera för vänner,familj, studie- och arbetskamrater och chefer; att här går min gräns. Det här är min avgränsade uppgift, och den tänker jag fullfölja. Jag kan tänja på mina gränser ibland; jobba övertid, tokplugga inför tentor, sitta vaknätter hos min sjuka mor eller lappa ihop min kompis brustna hjärta, men nånstans därefter finns min gräns. Gränsen som gör det tydligt vad som är jag, vad jag accepterar, och som gör det tydligt att jag är en människa värd lika mycket respekt som någon annan, och utan de övernaturliga krafter som man ibland vill tillskriva starka personer i sin omgivning. DET är gränser för mej.
Så ja, vi har nog olika betydelse och innebörd i ordet :) För mej är det viktigare att sätta gränser, för dej är det viktigare att riva dem.
Troligtvis färdas vi mot samma mål, men från olika utgångspunkter och genom olika mellanstopp.
Drick en öl för mej också btw, I would need one now.
Kram fina!
Jo.. Håller verkligen med dig.. Gränser är inget bra ord för det jag tänkte illustrera. Dessutom svävade jag iväg till något helt annat.. Överväger faktiskt att ta bort den.. Men det känns som att en blogg är en blogg.. Har den en gång funnits ska den vara kvar..
SvaraRaderaJodå, en öl fick du allt.. Och en och annan tanke.