A - Anorexia nervosa

Jag har funderat länge nu på vad A ska få representera. Det finns en hel del uppslag, men jag valde just detta. Ett oerhört hemskt ämne, som jag tyvärr fått komma i nära kontakt med.

Det var för några år sedan, min dåvarande flickvän. Hon hade en oerhört snedvriden bild av hur hon såg ut. Vilket ju för övrigt är ganska normalt, speciellt hos tjejer. Men det här var mer än så. Oavsett vad man sade, eller hur man lade fram det, så var det raka motsatsen av hennes egen version.

Hon tränade extremt hårt. Tvingade sig själv ut och springa, thaiboxas eller annat som fick henne att svettas. Det var nog bara då hon trivdes riktigt. Om vi en kväll åt något gott och tog ett glas vin, hände det att hon fick panikångest. Hon grät hysteriskt och hade svårt att kontrollera både ord och handling.

Själv hade jag inte riktigt koll. Jag hade ingen aning om vad Anorexi egentligen var, och jag visste inte vilka tecken man skulle titta efter. Jag har en faster som levt ganska länge med olika typer av ätstörningar, och det var nog inte fören hon konfronterade mig med "hon går rätt ofta på toaletten efter vi ätit" som det gick upp för mig. Det var något som inte stod rätt till.

Första gången jag såg henne stoppa fingrarna i halsen blev jag så förbannad att jag såg rött. Inte för att det löser några problem, det förstår jag ju nu, men det var det enda sättet jag kunde agera. Vi var mitt på en fest, och vi hade käkat kräftor en hel kväll. Vi gick till ett uteställe och hamnade på toaletten. När hon trodde att jag inte såg hände det. Jag skällde ut henne där och då, även om jag nu senare förstått att det var det dummaste jag kunde göra.

Jag tycker det är skrämmande. Många nämner dagens skönhetsidéal som skäl till varför folk gör detta, och visst, det har såklart en stor del i det hela. Men jag tror det finns andra saker som spelar in. Sådant som inte har bara med utseendet att göra. Rädsla att inte passa in, att bara vara en i mängden, att inte klara sig i livet, att inte komma någon vart. Alla dessa kan leda till mer eller mindre svåra störningar. En del tar ut det via maten, andra via alkohol eller något annat.

För några år sedan så var det fortfarande nästan ok med ätstörningar. Ingen brydde sig nämnvärt, jämfört med hur folk betedde sig med alkoholister eller narkomaner. Jag hoppas verkligen att samhället växer till sig. Inser problemen och gör något åt det.

Tjejen i filmen är inte hon som skrivit brevet. Eller vad de nu brukar säga.
Hon mår för övrigt bra vad jag vet, har ingen kontakt med henne alls.