måndag 19 mars 2007

Ett leende, så varmt...

Det är så skönt. För första gången på. Ja... Kan ärligt talat inte komma ihåg hur länge sedan det var. Så får jag vakna på morgonen med något av ett leende på läpparna.

Alla problem i världen är visserligen inte lösta, men en känsla av pirrighet och förväntan gömmer sig därinne.

Det gör dagen lite lättare att uthärda, och känslan av tomhet är nästan helt borta.

Vad som händer nu vet ingen, men jag tror jag har en idé om vad som komma skall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar