Paris, mon ami!

Nu har det väl nästan lagt sig.. Efter första arbetsdagen efter semestern börjar man komma in i rutinerna igen.. Ingen mer Bailis till frukost, inga mer långpromenader till efterrätt, inga mer avgaspyrda kläder, ingen mer trängsel och ingen mer säkerhetskontroll att fastna i..

Tills nästa gång förståss.. :)

Vad är det nu jag dillar om då? Jo, vår resa till Paris.
Det började med ett liitet band, och dess liillla konsert i baguetterns huvudstad Paris. Bandet heter The Sokos. (bra band förresten, har du inte hört dem, så hoppa in och lyssna lite medans du läser). Jag och M blev alldeles till oss när vi såg annonseringen om spelningen på deras hemsida. Bara någon dag senare var biljetten bokad, och bara dagen efter det var konserten inställd. Blä! tänkte vi, men kom på att vi såklart åker ändå.. Biljetten var ju så billig, och Paris måste ju vara nåt att se, eller?

Utrustad med karta, parlör, hotellrumsbokning och ett fantastiskt ressug mötte jag M på centralstationen tidigt på onsdag morgon. Vi skulle plågas på en busstur ut till Skavsta innan vi fick sätta oss på planet. Väl på Skavsta väntade första ölen, en i raden av många, och redan på bussen väntade de första toksöta flickorna.

På flyget satt jag bredvid en äldre herre från Zimbabwe som forskade i cancer på Karolinska Institutet och skulle ner till Paris för en jobbintervju och träffa sin familj. Vi hade många långa diskussioner om allt från afrikas kulturella problem, till söta tjejers förmåga att inte vilja binda sig. Han berättade dessutom att det lät tokigt att åka tåg in till Paris, så vi tog istället bussen för 13€.

I Paris landade vi runt 14, och bussen tog någon timme in till stan. Vi släpptes av uppe i Porte Maillot, långt upp i nord västra delarna av staden. Där började vår vandring. Efterssom ingen av oss käkat nåt mer än en macka på sin höjd, strosade vi rätt in på första bästa restaurang och beställde något med kött. Hur enkelt som helst, bara "Please give us meat" och vi fick meat.. :)
M blev som vild när han insåg att man kunde röka inomhus, och började genast tända första.

När vi efter en stunds kartletande hittade fram till hotellet, och sett att området vi skulle bo i kallades för "de norra, slitna och nedgånga delarna "clichy"" av guideboken, så fick vi vårt rum. Det kostade 10€ extra att få ett rum med eget badrum. Dock visade det sig att "badrum" var ett rum med en dush, utan dörr, och ingen toalett. Så vi fick ändå springa ut i hallen mitt i nätterna för att få ur oss dagens ölkonsumtioner..

Första kvällen började vi knalla. Vi gick genom Clichy, försökte hitta upp till Sacré-Coeur men gick vilse vid Montmartres kyrkogård och försvann bland smågatorna. Tillslut var vi framme vid Operan. Då hade vi redan sett halva stan. På Boul. Haussman hittade vi en restaurang som sålde alla möjliga konstellationer av musslor. Men vi gick snarare på ölen. Vi strosade vidare tillbaka upp mot Clichy och sista stoppet på en bar, med varsin Leffes.

Frukosten dagen efter var verkligen "petit" som den franska delen av hemsidan skvallrade om. En rost och några rostbrödmackor senare gjorde vi stan ordentligt. Vi tog oss ner till Forum des Halles och dess enorma köpcentra. Ni som känner till Kista galleria kan ta det gånger ca 4, så får ni storleken. Vi forsatte ner mot Notre Dame och St-Sulpice. Upp mot Place de la Concorde och det legendariska Champs-Elysées. Vid den gigantiska "Virgin Megastore" är det stor uppslutning och det tar oss en stund att förstå varför. Dolores O'riordan (sångerska i The Cranberries när det begav sig) skulle göra en minikonsert unplugged och sedan signa sina skivor. Vackrare människa går knappt att få tag på, och vilken röst sen! Nu börjare händelserna vandra ihop, vad hände egentligen sen? Ett besök på Arc De Triumphe och sen påväg hem gissar jag.

Sista dagen då.. Ja, för lördagen räknas knappt.. Då var det Sacré-Coeur som fick sig ett besök. Vi satt där på trappan där Amelie spran upp i filmen och förundrades över turisternas springande fram och tillbaka, utan en tanke på att vi också var turister. Väl inne i kyrkan får jag syn på en "bönbok" där man kan skriva ner sina böner. Det slår mig genast att jag vill föreviga en bön för en person som står mig varmt om hjärtat. Utan att ens ha träffat henne fick Innie en tanke nedskriven, och en förhoppning om att hon bara ska förbli bra kan ju inte annat än besannas.
Vi knallade ännu en gång ner mot Notre Dame via Lafayette. Motsvarigheten till NK. På jakt efter "Pont Neuf" och "The Who's Bar" efter strandkanten. Baren var dock tyvärr stängd.
Vi fortsatte mot Bd St-Michael och en skivaffär som KANSKE skulle ha Sokos skiva. Tyvärr hade de inte hört talas om dem, men vi fick i oss en pasta på vägen som satt kvar långt in på kvällen. Nu var det Eiffel tornets tur att få smaka på våra beundrande ögon. Gräsmattan under var en perfekt plats för en kort tupplur, och att vakna upp med Eiffel tornet framför ögonen är inte dåligt.

Nu undrar jag bara när vi ska åka igen?

Shit.. Detta blev nog min längsta blogg hittils.. Har du orkat läsa hit så grattis.. Hoppas jag lyckades få dig lite sugen på Paris.. :)