D - Dagmamma

D skulle kunna stå för depressioner. Eller Dårar.. Eller Daggmaskar.. Eller Datorer.. Eller ditten, eller datten..

Men D får stå för Dagmamma den här gången.. Det andra kan jag klämma in någon annanstans..

När vi tre syskon var små, tror det var när vi började på lekis, så lade min mor sina pluggplaner på hyllan och började jobba som dagmamma. Hon ville vara närmare oss barn på nått vis..
I praktiken innebar det att hon inte fick någon ordentlig utbildning. Idag är hon utbildad fritidsledare, men hur många sådana behövs det när alla fritidsgårdar och annat skräp stängs ner?

Alltid när man kom hem från skolan så fick man lagad mat. Mor var ju ändå där och fixade till alla dagbarnen, så varför inte till oss också.. Vi hade ganska många barn ibland, så man var aldrig ensam därhemma. Det låter ju som bara fördelar, men de flesta barnen var yngre än man själv, och man forlorade lite av den gemenskapen som barnen som annars gick i fritids fick med varandra.

En av våra dåtida dagbarn sitter idag i fängelse. Han våldtog och mördade sin 85 årig granne, när hon tyckte att han hade lite för högljudda fester. Jag tror dock inte att det har något med min mors uppfostring att göra.. Eller jag hoppas det iallafall, för jag är inte så sugen på 85 åriga tanter.

Att mor var dagmamma och inte utbildade sig vidare gör idag att hon jobbar som städerska. Hon har vid något tillfälle uttryckt sin ånger över att hon (när dagmamme jobbet tog slut och hon fick kvällsjobb som fritidsledare på ett kvällsfritids) låtit oss vara hemma ensamma och varit tvungna att sköta allt själva. Som att ta sig till repet med bandet på kvällarna, fixa mat och ta hand om lillebror.. Jag vet inte vad jag ska svara på det riktigt, annat än att hon är urbota dum som tänker så. För utan hennes slit med ibland tre jobb hade vi aldrig klarat oss så bra som vi har gjort med bara en förälder.

Min mor är den bästa. Tror jag.