M - Musik

Det finns många bra uppslag på M. Mat, mor, musik, mexiko, magnus, maria, matte, moped, mingel, mistel, masturbera, motsats, mongolid, moster, monster, miffo. Och en hel massa annat som säkert skulle kunna utgöra material till en bokstavsblogg. Men jag väljer det som ligger mig varmast om hjärtat. Nämligen musik.

Musiken har alltid funnits hos mig. När jag var liten och vi åkte och hälsade på farmor på lördagarna lyssnade vi alltid till svensktoppen. När vi annars åkt bil (och hade en bandspelare som faktiskt fungerade) så lyssnade pappa på Elvis, Jerry Williams eller Sven Ingvars. Pappade hade spelat trummor när han var yngre. Lite just därför lyckades jag med konststycket att tjata till mig ett par sådana. Vet inte när det var exakt, men vi hade iallafall flyttat in till stan, så 89-90 någonstans måste det ha varit. Det var ett par jättefina saker i guldglitter som vi köpte någonstans utanför Kumla har jag för mig det var. De stod hemma i mitt pojkrum, och jag bankade på dem så mycket jag bara kunde.

Min första LP skiva (som nog engentligen var min systers) var Europes skiva med "the final countdown" på. Sen fick jag nån skiva med fantomen på operan någonstans ifrån. Men egentligen hittade jag nog inte min egen musikstil förän mitten av högstadiet. Jag lyssnade på Prodigy och annat som var trance / dance aktigt. Mest för att alla coola data hackers gjorde det. Eller åtminstone i filmerna.

När pappa låg på sjukhus började jag på musikskolan. Det fanns en väldig massa instrument att välja på, men det som farsinerade mig mest var elbasen. Ett instrument som stog långt in i ett hörn i rummet som var kombinerat för violinister och gittarister. När jag började spela där fanns det ingen annan på hela skolan som spelade bas. Min lärare försäkrade mig om att basister behöver alla. Alla band behöver ju en sådan, så därför kommer jag få massa erbjudanden om att spela i band. Jag införskaffade mig min egen bas ganska snart. Köpte en huvudlös sak med stämskruvarna nere i stallet. Min andra lärare (den första som var dedikerad till gitarr och bas) hette Patrik Skoog. Han var väldigt inspirerande och lärde mig sådant som var kul. Så småningom gick jag med i skolans Marching Band. Som du säkert kan räkna ut var jag inte med och marserade med basen, så jag fick spela bastrumma eller cymbaler när det var dags att gå ut och knalla.

En dag fick jag besök av en kille jag sett på skolan några gånger. Han ringde på dörren och frågade efter mig. Jag visste ju inte riktigt vem han var, men öppnade ändå. Det visade sig att deras basist i bandet "Bluebeard" hade lagt av, och nu behövde de någon ny. Självklart hoppade jag på det. Bandet bytte sen namn till Silverfish, och vad jag vet är de fortfarande igång och spelar. Vi spelade in ett gäng demos tillsammans, och var med på en och annan talangjakt. Vid det här laget blev jag introducerad till grunge rocken. Pearl Jam var bland annat det som dundrade varmast i högtalarna.

De senare åren av gymnasiet och efteråt började jag lyssna på allt bredare musik. Jag slutade spela själv och övergick till att bara lyssna. Alex kom att spela en stor roll i vilka nya grupper jag tog till mig. Han hade förmågan att hitta okända band från USA som var riktigt bra och passade min stil, tyckte jag. Därifrån har jag bland annat fått 3 doors down, Five for fighting och Lifehouse.

Under min tid i Stockholm drog Emil med mig på Karaoke. Första gången var jag så nervös att jag mådde illa. Jag kunde ju inte sjunga! Hans syster Evelin var med, och tillsammans lyckades de tjata upp mig att sjunga Lilla snigel i duett med Emil. Det gick ju riktigt bra, och sen dess var jag på karaoke säkert en gång i veckan hela den sommaren. Billig öl på sunkhaket, trevligt folk och kul tidfördriv. Något märkte jag dock. Jag kan inte komma ihåg texter. Det är helt omöjligt för mig att komma ihåg även den enklaste snutten text. Jag tror jag saknar någon viktig del i hjärnan som tar hand om kom-ihåg:et. Men det gör ju inget när det är karaoke?! :)

Snart är det SM i karaoke i Stockholm. Det har talats om deltävlingar nu ett tag. Får se om jag kan vässa min pipa lite så jag kan delta, om de nu kommer till Malmö. Kanske med "here whithout you" eller "kryptonite"?

edit:

Jag höll nästan på att glömma. Sen 6 år tillbaka har jag börjat gå alltmer på konserter. Jag har jobbat på festivaler och levt med musiken på det sättet. Det är så musik ska upplevas. Som en del av sig själv och en extrem vardag. Även tack vare mitt knytt har jag gått mer och mer på konserter den senare tiden. Så mycket konserter jag varit på de senaste fyra månaderna har jag inte varit på under hela mitt liv. 3 festivaler, NRJ och RIX konserter, Kristoffer Åström, Tingsek, Mustasch och Pink Floyd coverbandet "off the wall". O mer ska det bli. Festivaler och konserter ska bli en del av mitt liv. Nu närmast är det Winnerbäck som ska upplevas.

Musik!

Jag lyssnar oerhört mycket på musik.

Tänkte jag skulle låta er se lite av vad jag lyssnar på.

Till höger längst ned kan ni se det som poppar i mina lurar på, först och främst, arbetstid. (min mp3 spelare är inte gjord för att skicka sån information till den smarta tjänsten last.fm)

Musik som berör?

Har du varit med nån gång om att du sätter på dig hörlurarna, och i det ögonblick de sluter till om huvudet rycks du med i en fantastisk beat, eller får svårt att kontrollera att du inte nynnar/sjunger högljudt.. Du kan inte sitta still och huvudet diggar automatiskt till musiken utan att du kan kontrollera dig..

Just nu fick jag en sån känsla till John Mayer's "City Love"..

Kan dagen börja bättre?

A songlyric says more than a thousand words...

I've tried so hard my dear to show
That you're my every dream
Yet you're afraid each thing I do
Is just some evil scheme

A memory from your lonesome past
Keeps us so far apart
Why can't I free your doubtful mind
And melt your cold cold heart

Another love before my time
Made your heart sad an' blue
And so my heart is paying now
For things I didn't do

In anger unkind words are said
That make the teardrops start
Why can't I free your doubtful mind
And melt your cold cold heart

There was a time when I believed
That you belonged to me
But now I know your heart is shackled
To a memory

The more I learn to care for you
The more we drift apart
Why can't I free your doubtful mind
And melt your cold cold heart

Jag är en av alla dom

Jag är en av alla dom som flyttat hit, till stora stan, för karriären.
Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären,
om jag kan.

Jag är en av alla dom som har ett liv utan nätter, utan dagar.
Jag är en av alla dom som kan gå vilse, när som helst, om jag behagar
se tiden an.

Och jag går gärna vilse just inatt.

Jag är en av alla dom som skriver låtar, läser dikt och sjunger sånger.
Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger.
Hundra gånger om.
Jag är en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara.
Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara
en av alla dom.
Jag vill vara lite mer för Dig inatt.

Men ibland så är jag fast.
Kan Du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.

Och ibland är allting kaos,
och jag blir mörkrädd mitt på dan.
Ibland behöver jag en paus
och är Du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan.

Jag är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden.
Jag är en av alla dom som kan ge upp, när jag är söndagkvällsförvriden.
Vad gör man då?
Jag är en av alla dom som ser nåt svårt i dessa jämngrå vinterdagar.
Är Du en av alla dom som vill försvinna, när det känns som mörkret klagar,
så är vi två.
Och jag försvinner gärna just inatt.

Är det mörkret, är det stressen, är det vintern, är det Stockholm, eller livet?
Jag är en av alla dom som tagit lycka, i sinom tid, för givet,
sen jag var barn.
Jag är en av alla dom som varit barn, men sen glömt bort den färdigheten.
Jag är en av alla dom som skyller sina sorger på den här planeten,
och den här stan.
Och jag vill vara lite mer för Dig inatt.

Men ibland så är jag fast.
Kan Du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.

Och är jag ensam på en söndag blir jag dum,
och mörkrädd mitt på dan.
Måste bort från tysta rum,
och är Du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan.