K - Kärlek

Vad är kärlek? Vem är det som definierar den känsla som ska uppstå när man är kär? För mig är kärlek något ganska brett. Man kan känna en stark psykisk relation till måna saker, men de allra flesta gånger man känner "kärlek" handlar det nog om ett fysiskt begär. Då pratar jag alltså om kärlek till saker, så som kärlek till godis. Ibland kan det nog vara samma känslor som sprider sig i magen när man tex får utföra sin alldeles speciella favoritsport, eller åka till sitt favoritland eller vad det nu kan vara.

Men ÄKTA kärlek då? Du vet det där man ser på film. Den lyckliga amerikanska familjen. Finns den? Är den en engångsföretelse eller kan man genom livet vara kär i flera olika människor? Jag tror att man, under rätt omständigheter, har ganska lätt att bli förälskad. Iallafall har nog jag det. Finns det inget annat "i vägen" så har jag nog lätt att fatta tycke för personer på ett sätt. Men det är väldigt sällan det faktiskt känns något i magen på riktigt. Sådär så man har svårt att äta, andas och sova utan den andre i närheten.

För det är nog det jag skulle definiera som kärlek. Den där känslan av glädje, eufori och lugn som infinner sig när man är nära den man är kär i. Som snabbt byts till frustration, magsmärtor, längtan och ångest så fort man kommer ifrån varandra en liten stund.

Dock tror jag att man under sitt liv kan hitta många olika personligheter som passar in i just sitt eget "pussel", och jag tror också att man till viss del styr själv om en person ska passa eller inte. Är man helt avstängd och inte i behov av att känna de där känslorna när just en som säkert egentligen skulle kunna passa in i pusslet passerar, så kommer de heller inte. Iallafall inte omedelbart, och man behöver tid på sig att förstå saker.

Enlig teoretikerna finns tydligen två typer av kärlek
1. Eros - Den som byggs på erotik och sexuell åttraktion
2. Agape - Den som bygger på att djupt uppskatta en annan människa

Min uppfattning är att dessa två helt klart går att blanda. Ett kärleksförhållande av lika delar Eros och Agape borde väl teoretiskt vara så mycket starkare än något annat?

Hur blir man då kär? Kommer det plötsligt som i filmerna eller är det något som växer fram?
Jag tror det beror helt på. Ibland kan man träffa en människa som man bara fungerar så bra med. Man tycker om många lika saker, har mycket att prata om och har samma behov av fysisk närhet. Då klickar det nog. Eller man vet helt enkelt inte varför, man bara är, och så är man förälskad. Pang bom så har man blivit kär på riktigt, och magpirret fortsätter. Annars kan det nog säkert vara så att man inte är helt öppen, och då kräver det lite "växande" för att man ska inse att pusslet passar och känslorna kryper fram.

Visst finns det fysiologiska och "kemiska" förklaringar till vad som händer när man är "kär". Men något måste ju trigga detta? Right?

Spännande ämne.. Och ja.. Jag är kär.. På riktigt! (en sorts ErosAgape kärlek tror jag bestämt att det är också)

Snart hemma igen..

Nu är Arvikfestivalen slut för i år. Jag längtar redan till nästa, även om min kropp har sagt ifrån både en och två gånger. Kanske är man inte stålmannen ändå.. :)

Årets festival var bättre än man kunnat önska. Det var många fina människor med och jobbade, och bytet till den större scenen (Vintergatan för er som varit där) var inte lika allvarigt som man kunde tro. Ibland hade väl ledarskapet något att önska, men till stor del var det ok. Det värsta var nog kanske ändå maten (otippat) eller sörjan som vi valde att kalla den efter ett tag.

Jag träffade en person under festivalen som fann vägen till mitt hjärta på bara några timmar. Hennes leende genomborrar minsta beståndsdel av min kropp, och de vackra gröna ögonen får en att drömma sig bort. Det finns dock en del komplikationer, för varför ska något bara få vara enkelt och fungera felfritt direkt?

Jag hoppas på att det kan bli något bra denna gång. För det här är ett tillfälle jag inte vill gå miste om.

Nu väntar några hektiska veckor för mig. Imorgon åker vi upp till Stockholm och börjar rensa ut lite skräp och packa i kartonger. Måste även hinna med att skriva på papper på jobbet och tvätta kläder. Jag har fortfarande ingenstans att bo i Malmö, så paniken griper tag i mig för varje minut som går. På tisdag åker vi ner till Göteborg för en snabbvisit hos systeryster. Redan på torsdag nästa vecka tar jag mig ner till Helsingborg för att jobba på ännu en festival. Denna gången bor man drägligt och får bättre mat. Dessutom finns hon där. Sedan väntar två veckors jobb och en flytt till någonstans i närheten av Malmö, för att sedan börja plugget den 20e Augusti.

Kram på er. Behöver allt ert stöd nu!

ps. Bilder kommer upp på lämpligt ställe så fort jag har tillgång till ännu lämpligare internetanslutning. Just nu sitter jag och surfar i bilen för att få bra täckning på min mors grannes trådlösa. :) ds.

Torka

Nu är det lite sådär så man inte riktigt vet vad man ska skriva..
Jag har massor att göra.. Fyra hemsidor som ska göras klart.. En röda korset-kurs att genomföra.. En pistolskyttekurs att börja på.. En volontärförening att delta i.. Ett jobb att gå till.. Och ett inre som längtar bort..

Just nu längtar jag till ett speciellt ställe.. Jag vet var det är, men vet tyvärr inte vad som befinner sig där.. Jag hoppas en väldans massa, för det känns allt rätt bra.. Längtan å så.. Men tiden får väl utvisa..

Tiden ja.. Inget har väl tagit så lång tid att slutföra som denna vecka!?
Seeeeegar sig fram..

Imorgon är det iallafall fredag.. Då ska jag tvätta.. O jobba..
Sen är det helt magiskt lördag.. Då blir det seminarie resten av helgen..

Kommer vara trött som en.. Ja.. En väldigt trött en...

Tisdag börjar skytten.. Ska bli skoj.. Skjuta med riktig pistol.. Måste prova det nån gång också..

Kram på er alla..

Ett leende, så varmt...

Det är så skönt. För första gången på. Ja... Kan ärligt talat inte komma ihåg hur länge sedan det var. Så får jag vakna på morgonen med något av ett leende på läpparna.

Alla problem i världen är visserligen inte lösta, men en känsla av pirrighet och förväntan gömmer sig därinne.

Det gör dagen lite lättare att uthärda, och känslan av tomhet är nästan helt borta.

Vad som händer nu vet ingen, men jag tror jag har en idé om vad som komma skall.

Son los locos que inventaron el amor