E - Ensamhet

Dags för ännu en bokstavsblogg (ja, det var länge sedan nu)

E får stå för Ensamhet.

Jag fick en fråga en sen, ganska kylig natt för någon vecka sedan, om vad jag tyckte mest illa om av allt. Jag klurade en kort stund, men kom ganska snabbt på att Ensamhet nog är det jag tycker minst om.

Ensamhet för mig är inte när man för en gångs skull är ledig en fredagkväll och tänker spendera den med en kall öl och en film på TV. Ensamhet för mig är när man återkommande fredag på fredag, lördag på lördag eller kanske vardag på vardag sitter där, alldeles ensam, utan att höra ett knyst från såväl vänner som arbetskamrater. Inget "du kanske vill med ut på en öl", inget "kom hem så ser vi filmen tillsammans", inget "ska du med till bahamas nästa vecka"?

Stundtals känner jag mig ensam. Det var ett tag sedan nu, men det kommer i vågor.
Det händer att man gräver ner sig och gömmer sig så att ingen hittar en. Då måste man hugga i. Dra sig i kragen och gräva snett uppåt. Ingen vill umgås med en bitterbulle. Ingen hör av sig om inte du också hör av dig. Ingen kommer höra av sig om de tror att du har saker för dig. Var stark. Visa att du inte har något för dig i helgen. Säg inte "men det är rätt skönt också, att inte ha något planerat". Försök själv hitta på spännande saker, som dina vänner eller arbetskamrater kanske vill följa med på. Men för guds skull! Gräv inte ner dig!

Det finns så många gånger man kan se på en person att den är ensam.
Sällan pratar den om helg/kvällsplaner eller händelser. Ibland kanske den pratar extra mycket, osammanhängande och föränderligt.
Träffa du en sådan person. Fråga om den vill hitta på något, bara ta en fika kanske. Gissa vad mycket det kommer betyde för honom/henne!