Vad är grejen med bussresenärer?

Mycket mysko folk finns det på bussar.. En kille som idag stod och svor som bara den för att bussen var två minuter sen. Sen hoppar han av på nästa hållplats, knappt 100 meter bort. Vad är grejen med det?

Och vad är grejen med folk som placerar sina väskor på säte nummer två, utan att ta bort dem när det börjar bli fullt i bussen?

Och vad är grejen med att snacka skit med busschauffören?

Och vad är grejen med att "halvstå" fem stationer vid sitt säte som den söta äldre herrn gjorde?

På bussar kan man se mycket roligt.

blunda, lyssna, känn

Det slog mig precis hur lätt man kan återfå en känsla av att bara lyssna på något som man starkt förknippar med något annat.

För att kunna somna ikväll ska jag lyssna på Kristoffer Åströms skiva Rainaway town.

Den ger mig en sån där känsla jag just pratade om.

P - Pappa

Pär, pappa, pinball, påsk, panikattack, punkt, player, pasta, party, pickedöden, propaganda, pain, pistol, pass, papaya. Det var de exempel jag fick på vad P kunde handla om.

Egentligen bävar jag lite för denna blogg. Vad ska jag egentligen skriva? Vart ska jag börja någonstans? Jag antar att den inte kommer ge rättvisa. Men det är en som måste skrivas.

Som många av er vet gick min far bort i cancer. Jag har skrivit om det tidigare i bloggen, och en del av er har jag faktiskt pratat med er om det.

Bilden av min pappa är påväg bort. Jag har egentligen inga klara minnesbilder av hur han såg ut, eller hur han förde sig. Bara små korta sekvenser, och de flesta från när han redan var sjuk. Jag tänkte dock ta med er på en resa bland mina minnen, både för att försöka berätta för er vem min far var, men också för att friska upp mitt eget minne.

Min far var full av små egenheter. Hans sätt att alltid styra med tungan. Som när han klippte gräs till exempel. Då var tungan halvvägs ute och för varje twist han gjorde med det dånande vidundret lät han tungan föra åt vilket håll det än bar.
Han hade också ett sätt att alltid posera som i givakt, när han för en gångs skull var med på kort. I vår familj var det oftast han som skötte de sakerna, och därmed har vi väldigt lite kort på honom.

Pappa växte upp i en familj med väldig massa syskon. De hade det ofta knapert, men som jag upplevde det var det fullt av kärlek. Som i de flesta familjer från den tiden hade han en något strängare far, och en alldeles för snäll mor. Hans riktiga pappa försvann dock, och min farfar levde som pappas far.

När jag tänker på hur detta har format pappa så är det ganska tydligt att se hur han blev den han var. Han jobbade hårt för att familjen skulle ha det bra. Jag kommer till och med ihåg när han kräktes blod efter sitt första magsår. Pappa var sällan hård i onödan. Han var lite som en sagofigur, snäll mot de snälla och ond mot dom hårda. Men om man inte höll sig till sanningen, då kunde man räkna med en rejäl avhyvling.

Mina minnesbilder är som sagt vaga, men jag ser honom framför mig när han ligger på golvet i sitt blåställ och sträcker på ryggen efter lunchen. Jag ser honom banka sönder fingrarna när han byter bromsok på en av våra Saabar, bara för att han är så envis. Jag ser honom sitta i väntrummet bakom glasrutan på min judoträning, även då i blåställ. Hade han inte blåställ på sig var det en militärgrön skjorta, eller något flanellaktigt dito.

Han jobbade som vaktmästare största delen av sitt liv. Han hade hand om allt som kan tänkas på två stora hyreskomplex i Degerfors där vi bodde. Innan dess jobbade han med att serva vitvaror på en elfirma i stan. Han gjorde ofta hembesök hos kunderna, och därmed fick han så många kontakter att han ett tag gjorde samma sak i egen regi innan han blev vaktmästare.

Jag undrar egentligen vad en psykolog skulle säga om den här bloggen. Men det jag egentligen vill få fram är att jag är stolt över den far jag hade. Jag hade gärna haft honom med genom mitt liv, så han hade kunnat hjälpa mig i motgångar. Jag undrar ofta hur jag hade varit om han fanns kvar hos oss idag.

Bättre eller sämre?

På fastande mage..

Det har blivit lite av ett stående skämt.. "Bäst att du äter så du inte blir irriterad".

Tror dock det ligger väldigt mycket i det.. Tog sovmorgon idag och har nyligen varit iväg och inhandlat frukost. Igårkväll åt jag inget, för jag var alldeles matt, hade ont i magen och mådde illa. Kom bara plötsligt, men gick över efter en stund.

Så nu i kön när jag skulle betala står jag med mina stora lurar på mig och poppar nån rolig musik. Kön är lite speciell på det här stället. Det är som en kö, som delar upp sig längre fram till två kassor.

Bakom mig dyker nu en polsk gubbe upp. Det första jag känner är att han pokar mig med vagnen i sidan. Jag bryr mig inte mer om det utan sneglar över axeln efter beröringen som av en reflex. I min glaskupa av ultrasoniskt dunkande hör jag förståss ingenting.

Det går en liten stund och jag får ännu en breddning av vagnen i sidan. Denna gång ganska hårt. Jag tar av mig lurarna och vänder mig om. Där står gubben och viftar med armarna och ryter på polska. Av gestiken och de små svenska ord han lyckas klämma fram förstår jag att gubbfan vill dela på kön, så han kommer fram till den vänstra kassan före alla andra.

Inte fan ska han det tänker jag, sätter upp ett finger och säger "En.. EN kö!". Vänder mig om och drar på mig lurarna igen.

Då kommer gubbens dam. Hon flyttar undan alla framför mig och ser till att snika förbi mig när jag skiftar tyngdpunkten till högerfoten.

Vilket jävla sätt!!

Nu ska jag äta mat...

Pulver...

Helt pulver!

Det är det som räknas...

Vad fanken ska jag hitta på nu?

Kom hem för några timmar sedan. Har gjort allt jag kan komma på på nätet, och sett alla filmer i hyllan. Orkar inte skriva det sista på tentan idag.

Dessutom mår jag illa.

O - Omställning

Denna bokstav drömde jag nästan fram. Jag vet inte om jag kommer kunna återge den i sin helhet, men jag ska göra ett försök.

Tanken som började snurra i huvudet igår när jag kröp ner under täcket handlade om motgångar, hur jag hanterar saker som inte går som jag tänkt, när jag måste ställa om mina planer. Det som slog mig är att jag ganska enkelt kan definiera olika faser som brukar uppstå vid ett sådant tillfälle.

Det börjar med att jag blir negativ till nästan allt runt omkring. Allt folk säger hanteras på ett negativt sätt. Inte nödvändigtvis irriterat dock.

Nästa steg kan man väl säga är att jag aktivt uttrycker min negativitet. Jag drar troligen med mig andra i mitt negativa synsätt och både jag och omgivningen blir på sämre humör. Även här börjar jag kanske bli lite mer stingslig än tidigare. All energi går åt att vara negativ, så inget finns kvar till att hålla fasaden uppe. I denna fasen kan jag gå ganska länge, iallafall relativt sett.
Här infinner sig en sorts likgiltighet. Jag låter omgivningen veta att jag inte orkar bry mig. Det känns rätt meninglöst att agera, oavsett hur.

Sedan, när jag varit på botten ett tag i tristess och negativitet. När jag tyckt synd om mig själv tillräckligt länge så kulminerar jag. Som en tröskel man kliver över. Jag punkterar hela problemet och någon i närheten får lyssna till hur irriterad jag är, hur dåligt det är osv.
Efter det samtalet får jag ofta en ovanlig energi och driftighet. Jag klämmer fram en massa idéer och klurar ut detaljer i avancerade affärsförslag eller helt enkelt bara lösningen på det ursprungliga problemet.

Det är skrämmande hur väl man kan se den här processen i alla saker som inte gör som jag vill. Processen kan dock te sig annorlunda. Ibland tar det månader att gå från första steget till sista. Ibland kan det röra sig om år. Men ofta handlar det om mycket enklare saker än så. Det kan vara över på någon timme, eller åtminstone några dagar.

Nackdelen är att den där positivt laddade fasen efter kulmineringen är oerhört kort. Den står i relation till hur länge jag gnatat på motgången, men ofta täcker den inte upp det negativa och ger en jämnvikt. Får jag inte heller utlopp för kreativiteten som uppstår så går den förlorad. Tar jag inte itu med att skriva ner tankarna eller fnula ihop det som kommer för mig så försvinner energin. Vanligen räcker det med att sova en natt, så vaknar jag och saknar helt den entusiasm jag kände tidigare.

Idag tex räkte det med att åka och jobba på lager 4 timmar för att tappa känslan.

Så funkar jag när jag ställer om mig pågrund av en motgång.

Mål

Min vän amatterofchance bloggade häromdagen om dagdrömmar. Just efter att jag läst det hamnade jag själv i en dagdröm som var ganska mysig. Den fick mig dock att tänka en hel del.

Jag brukar säga att jag lever för dagen. Det finns tonvis med bevis på den saken. Jag sparar aldrig pengar, har aldrig gjort, och även om jag inser hur jävla smart det är, så tror jag att jag kommer ha svårt att börja när väl kassan börjar tillåta det igen. När jag går och handlar mat tänker jag sällan på vad jag ska äta imorgon, utan handlar bara det jag ska ha just då. Det händer att jag spontanshoppar saker när jag ändå är där, men inte efter någon plan. Jag lovar sällan något som ligger långt fram i tiden, utan säger "ja vi får se när det börjar närma sig"
även om det kanske handlar om nästa vecka.

Dock insåg jag att vissa saker klarar jag helt enkelt inte av att inte ha någon plan på. Vet inte om folk brukar kalla det för femårsplaner det jag tänker på, men vissa sakers ovisshet gör mig nipprig och hjärnan bultar efter ett svar.

Ja, vadådå. Det låter väl helt normalt, tänker du säkert nu.
Det är det säkert också. Man behöver mål och planer i livet för att komma någonvart. Men några av de här sakerna skulle jag verkligen vilja kunna ta helt kallt och bara luta mig bakåt, tänka "det kommer ordna sig, och gör de inte det så är det väl sak samma". Slippa oroa mig för något som verkligen med all säkerhet inte kommer gå åt skogen.

Jag tror att det kan ha att göra med att jag är något av en känslomänniska. Saker som berör hjärtat på ett sätt som inte är av obetydlig vikt behöver jag ha någon slags känsla av ömsesidigt lugn kring. Inte bara min egen tanke och "jaja, det får gå som det går".

Be mig inte förklara vad jag menar. För jag vet inte om jag förstår det själv. Det är bra en tanke som dök upp.

Frukost latte och bulle

Förhoppningsvis ger det energin som krävs för att skriva tenta. Lite senare blir det kanske en blogg också. Eller två. Fick lite uppslag i natt när jag inte kunde sova.

Det blev en till..

Men bara en kort en..

Har just läst igenom mina vänners bloggar här på sidan ----->

Men shit. Även fast jag har en hel hög så vill jag ha mer! Jag bloggknarkar något enormt och söker med ljus och lykta efter fler bloggar som skriver mig rakt in i hjärtat.

Du som läser här och kanske smygbloggar. Skriv iallafall en anonym kommentar om vart jag kan läsa dina djupaste tankar. Du som redan bloggar, blogga mer! Ge mig smakprov av din vardag och låt mig smaska i mig av dina sorger, nöjen och eftertänksamheter.

Vem vet. Kanske dyker även du upp i min favvolista, och får sig ett besök minst om dagen.

Dåligt samvete och god mat.

Tror min ringrostighet i köket släppt lite.. Får nog tacka min mentor för det, hon har lärt mig massa knep nu på sistone. Idag blev det thai inspirererat igen. En rätt jag gjorde för ett tag sedan, men som då verkligen inte smakade något vidare. Nu har nåt hänt, för det smakar riktigt smaskens. Även matlådan jag konsumerade tidigare idag, som lagades i början på veckan smakade mumma. Faktiskt så gott att jag gärna hade fått mig lite mer än det som fanns i plastlådan från Ikea.

Om någon vill ha receptet så får ni säga till.

Sen har jag lite dåligt samvete. Skulle ju skriva tenta idag. Kom inte långt alls. Eller nästan ingen vart. Kom på en sån tokigt bra julklappsidé och blev värsta inspirerad. Så jag har suttit nästan hela kvällen och fixat med den. Är ruskigt nöjd med resultatet, och hoppas att det bli en uppskattad gåva.

Blir väldigt få julklappar i år, och verkligen inget dyrbart alls. Tror den jag gör nu blir den som kommer kosta mest. Försöker få in lite tanke bakom dem istället, och kommer göra en del av dem för hand. Tyvärr saknar jag ju allt vad tålamod, finmotorik och artistisk känsla heter, men hoppas på att få lite hjälp med den biten.

Det är inte lätt att vara studerande. Inte ekonomiskt iallafall.
Tänk om jag varit lite smartare när jag hade fast jobb och tjänade grova pengar? Attans vad man får ångra sig nu.

Kom just på att jag kanske borde säga upp mig också!
Får väl plita ihop mailet till min nya chef. Min tjänstledighet går ut i årsskiftet, så ska jag säga upp mig lär jag få göra det innan månaden är slut.

Tror jag ska försöka bli av med mitt extrajobb också. Har varit anställd där i två månader men bara fått jobba tre pass. Känns inte meningsfullt alls att gå omkring och vänta på att de ska ringa in mig på jobb och aldrig veta säkert när jag ska bli "tvungen" att jobba, och sen få dåligt samvete för att jag redan bokat in mig på annat. Vill inte vara livegen för något som inte ger mig pengar. Får försöka hitta något som är mer regelbundet och faktiskt ger mig något som jag kan ha nytta av.

Det får vara allt för idag. Nu ska jag sov camma.

Fortsatt tenta..

Ska snart fortsätta skriva på min enorma tenta. Men måste passa på att tipsa om Ruh som får stå för någon slags temamusik resten av dagen. Grymma!

http://www.myspace.com/ruhmusic

Kommer säkert en till blogg framåt kvällen.

Dagen idag

Idag har jag inte gjort någonting alls. Jag har vaknat sent, käkat en macka, lyssnat på musik, skrivit tenta och köpt godis. Det är det ENDA jag gjort idag.

Har inte gjort något som känns vettigt och meningsfullt alls. Man skulle egentligen kunna säga att hela denna dagen varit helt bortkastad. Blä!

N - Närhet

Jag har någonstans vid något tillfälle definierat vad mina bästa och värsta känslor är. Värsta känslan var ensamhet, bästa känslan var närhet.

Tänker nu ta en paus i mitt tentaskrivande och försöka beskriva varför närhet är den bästa känslan jag vet.

Egentligen tror jag att de där orden kom till någonstans mest för att jag precis var nykär när de definierades. Men de speglar mig på något sätt. Jag är ofta väldigt nära folk jag tycker om. Såväl psykiskt som fysiskt. Jag älskar att kramas, med såväl kille som tjej. Jag tycker lika mycket om att borra mig in i någon annans hjärna och se vad som står på där, som att borra in mig i någons famn. Ofta betyder det att jag lyssnar på någons problem och klagosång, och försöker komma med något smart som respons. Men det är jag! Jag gillar det så till den milda grad att jag tyvärr ofta söker upp problemen (efterssom de är lättast att definiera hos någon annan) vilket ibland kan te sig som ett problem i sig när omtanken kanske går för långt.

Att kramas är som sagt en av mina favoritsysselsättningar. Kan nog ibland vara lite väl fysisk och komma på mig själv med att vara som en klängande apa. Men så länge inte den som jag klänger på säger något om det så får det nog vara så.

Närhet är som någon slags energikälla för mig. Är jag ensam för länge utan att jag träffar någon, kramar någon jag tycker om eller på annat sätt konsumerar närhet, så blir jag till något slags energifattigt kolli. Närhet är dock grymt relativt. Närhet för mig kan ibland bestå i att bara gå till affären och handla. Det är i alla fall mer närhet än att sitta ensam i sängen, se på tv och msna.

Höjden av närhet skulle många kunna tänka är sex, och visst är sex något av det jag verkligen får energi ifrån. Att totalt utelämna sig och samtidigt få inspektera varje kvadratcentimeter av någon annan ger en känsla av eufori som är svår att slå. Men det som allra mest väcker mina andar och tillgodoser mina behov är att ligga i någons famn, eller att omfamna någon och bara vara. Bara se på TV, bara titta på molnen som flyter förbi på himlen, bara lyssna på någon musik som spelas eller bara lyssna på den andres andetag.

Vill du ge mig en bra present? Ge mig ovillkorlig närhet och omtanke.

Det är närhet för mig.

Amerikaner..

Det här är så roligt så jag bara måste posta det.. Amerikaner kan verkligen inte vara såhär dumma. Eller?

Skratta eller gråta?

Idag var jag sen till skolan. Gjorde det valet igår att hellre stanna i Eksjö en natt till och komma en timme sent, det är det värt alla gånger och lite till. När jag sen kom dit satt alla i klassrummet och gjorde inget. Nån sa nåt om att jag skulle in på två intervjuer. En med min nya kurslärare och en med den vi hade i förra kursen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
När jag väl kom in till min gamla lärare (som också är nån slags personalansvarig eller nåt på skolan) synar hon mig snabbt uppifrån och ner och frågar mig varför jag ser så trött ut. Hon var på mig även för två veckor sedan och frågade detsamma. Jag är egentligen inte tröttare än vad jag generellt brukar vara säger jag. Hon säger att hon är grymt orolig för mig och att hon blev rädd nu när hon såg mig. Hon frågar på ett påhoppande sätt om jag jobbar lite för mycket, och jag svarar med sanningen om att jag knappt jobbar alls. Ändå maler hon vidare om att det inte är bra att jobba för mycket om man ska orka med skolan också.

Jag förklarar vidare att jag varit sjuk i mer än 2 månader och äter pennicillin mot detta. Hon säger då åt mig att "ja efterssom du kommer så långt ifrån och är precis nyinflyttad så förstår jag om du har det svårt. Det är bara att prata med din programansvarige eller mig om du behöver hjälp med något. Även skolan kan bistå om det behövs. Du är viktig för oss, vi har valt ut dig!" Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på detta. Känns för mig som att hon antar att jag inte kan ta hand om mig själv, och att jag flyttat hit skulle innebära stora problem för mig, och att det skulle vara synd om mig på något sätt.

Och detta skulle vara en skola med högra studier och större eget ansvarstagande?

Dolores..

Satt och lekte med min telefon nyss, och hittade några videoklipp från en unplugged konsert med Dolores O'rordian på Virgin Megastore i Paris.

Suck.. Paris!!!

Bus som gick åt skogen...

Hade ett jättebra bus på G. Tanken var väl att inte åkat till mitt knytt i helgen. Eller iallafall ville jag få det att verka så. Så i förrgår bestämde jag mig för att busa med henne ändå. Beställde biljetter (hade helst åkt 16:14, men SJ ville inte ge mig några biljetter då).. Sms konversationen löd "jag är med några ur klassen och dricker öl", och det funkade. Konversationen fortsatte med önskningar om att jag var hos henne istället.

Sen gick det åt skogen.
Utanför Hässleholm ber konduktören oss att stiga av. En "påkörning" har skett, och vi måste byta till buss. Saken är den att sista bussen mellan Nässjö och Eksjö går 21:16, alltså 10 minuter efter att man normalt hade varit framme i Nässjö. Så när jag stod där i kylan och väntade på att få en buss att transportera mig med, och framtiden om vägen till Eksjö var enormt oviss så var jag tvungen att förstöra buset och berätta att jag var påväg. SJ hade ju inget skäl att fixa mig ersättningsresa till Eksjö efterssom jag inte hade resplus biljett dit. Så jag trodde jag skulle få försöka få tag på en taxi och övertrassera mitt konto, eller sova på stationen (som tydligen stänger 23:30). Men SJ snubbarna fixade mig en taxi alldeles gratis iallafall. Så egentligen hade jag inte behövt avslöja mitt bus ju.. Men jag hoppas det ändå var uppskattat. Lite iallafall..

Nu ska jag fortsätta dammsuga!

Dötråkigt del 2

Så har dagen gått.. Jag har hunnit med att diska, städa, stoppa in tvätten, dusha, klippa mig, laga mat och se på film. Typiskt bra.

Jag har också planerat bus. Vi får väl se hur det går med det..

Snart sova..

hemma i röran...

Nu har jag suttit här hemma i röran alldeles för länge.
Har lagt in tvätt, diskat och dammsugit. Tänk vad lite dammsugning kan göra för välmåendet.

Nu ska jag ta en dusch och åka ner och klippa mig. Det är jag väl värd?

Dötråkigt del 1

Har precis masat mig ur sängen, även om jag vaknade redan vid åttatiden.. Idag är en sån där dag utan något inbokat. Ingen tid att passa och inget ska göras.

För att ändå på något sätt stimulera mig själv försöker jag komma på bra saker att fylla dagen med, här kommer en lista:

1. Diska
2. Städa
3. Skriv ner dina idéer på jobb
4. Dammsug
5. Klipp dig (nere på nobeltorget, skön gubbe som rakar med kniv)
6. Laga matlådor
7. Spela gitarr
8. Läs en bok
9. Se en film (som jag redan sett flera gånger efterssom jag inte har några nya)

Så.. Känner för att göra hälften. Så snälla du! Skynda att hjälpa mig prioritera bland dessa halvtråkiga saker, och kom gärna på flera nya att lägga till i listan innan dagen är slut!

Rendevouz hos läkaren, och "skoldag"...

Idag fick jag en akuttid hos läkaren (min vanliga läkare var uppbokad till 30/11). Jag tänkte jag skulle prata ryggont, lunginflamation och bihåledito.
När jag väl får träffa läkaren 15 minuter för sent tittar han på mig, ber mig ta av mig kläderna och säger att han snart är tillbaka. Ytterligare en kvart senare är han tillbaka, ber mig förklara skillnaden mellan värmlands län och värmlands landskap. Räknar efter vilken kota jag har ont i, avfärdar det med en låsning, lyssnar på mina lungor och säger att jag har irriterade luftvägar. 15 minuter senare har jag en uppmaning att gå till apoteket och köpa Ipren för ryggen och ta ut penicillin mot hostan.

Jag känner mig blåst!

I morse gick jag till skolan. Var rikigt sugen på att komma dit och ta tag i saker och få något gjort. Helgen vid mitt vattenhål hade fuktat mina läppar ordentligt. Väl där står några ord på tavlan "Elias, ring Mamak". Vid det samtalet får vi reda på att vår lärare inte kan vara med på lektionen, vi ska istället ta itu med ett grupparbete vi ska göra. Vår grupp var dock näst intill klara med arbetet, så en timme senare gick jag därifrån. Känns jävligt surt att sitta på ett tåg 2 timmar och betala 200 och lämna någon jag saknar otroligt, för att vara i skolan en timme och sen gå hem.. Sjukt!

Jag känner mig blåst!

Smärta!

Jag tänkte faktiskt inte skriva något om detta, för det är inte så synd om mig alls. Har mig själv att skylla. Men igår skulle jag göra ett lyft. Mest på skoj, och lyfte heeeelt fel. Det brann till i ryggen och svartnade för ögonen. Sen kunde jag inte röra på mig på hela dagen. Min sjukgymnast misstänker diskbråck. Jag blev omhändertagen på bästa sätt med värmedyna och annat. Idag har det mest akuta gått över, men att jobba på lager i veckan är nog inget jag borde företa mig med. Tur att jag har min sjukgymnast!

M - Musik

Det finns många bra uppslag på M. Mat, mor, musik, mexiko, magnus, maria, matte, moped, mingel, mistel, masturbera, motsats, mongolid, moster, monster, miffo. Och en hel massa annat som säkert skulle kunna utgöra material till en bokstavsblogg. Men jag väljer det som ligger mig varmast om hjärtat. Nämligen musik.

Musiken har alltid funnits hos mig. När jag var liten och vi åkte och hälsade på farmor på lördagarna lyssnade vi alltid till svensktoppen. När vi annars åkt bil (och hade en bandspelare som faktiskt fungerade) så lyssnade pappa på Elvis, Jerry Williams eller Sven Ingvars. Pappade hade spelat trummor när han var yngre. Lite just därför lyckades jag med konststycket att tjata till mig ett par sådana. Vet inte när det var exakt, men vi hade iallafall flyttat in till stan, så 89-90 någonstans måste det ha varit. Det var ett par jättefina saker i guldglitter som vi köpte någonstans utanför Kumla har jag för mig det var. De stod hemma i mitt pojkrum, och jag bankade på dem så mycket jag bara kunde.

Min första LP skiva (som nog engentligen var min systers) var Europes skiva med "the final countdown" på. Sen fick jag nån skiva med fantomen på operan någonstans ifrån. Men egentligen hittade jag nog inte min egen musikstil förän mitten av högstadiet. Jag lyssnade på Prodigy och annat som var trance / dance aktigt. Mest för att alla coola data hackers gjorde det. Eller åtminstone i filmerna.

När pappa låg på sjukhus började jag på musikskolan. Det fanns en väldig massa instrument att välja på, men det som farsinerade mig mest var elbasen. Ett instrument som stog långt in i ett hörn i rummet som var kombinerat för violinister och gittarister. När jag började spela där fanns det ingen annan på hela skolan som spelade bas. Min lärare försäkrade mig om att basister behöver alla. Alla band behöver ju en sådan, så därför kommer jag få massa erbjudanden om att spela i band. Jag införskaffade mig min egen bas ganska snart. Köpte en huvudlös sak med stämskruvarna nere i stallet. Min andra lärare (den första som var dedikerad till gitarr och bas) hette Patrik Skoog. Han var väldigt inspirerande och lärde mig sådant som var kul. Så småningom gick jag med i skolans Marching Band. Som du säkert kan räkna ut var jag inte med och marserade med basen, så jag fick spela bastrumma eller cymbaler när det var dags att gå ut och knalla.

En dag fick jag besök av en kille jag sett på skolan några gånger. Han ringde på dörren och frågade efter mig. Jag visste ju inte riktigt vem han var, men öppnade ändå. Det visade sig att deras basist i bandet "Bluebeard" hade lagt av, och nu behövde de någon ny. Självklart hoppade jag på det. Bandet bytte sen namn till Silverfish, och vad jag vet är de fortfarande igång och spelar. Vi spelade in ett gäng demos tillsammans, och var med på en och annan talangjakt. Vid det här laget blev jag introducerad till grunge rocken. Pearl Jam var bland annat det som dundrade varmast i högtalarna.

De senare åren av gymnasiet och efteråt började jag lyssna på allt bredare musik. Jag slutade spela själv och övergick till att bara lyssna. Alex kom att spela en stor roll i vilka nya grupper jag tog till mig. Han hade förmågan att hitta okända band från USA som var riktigt bra och passade min stil, tyckte jag. Därifrån har jag bland annat fått 3 doors down, Five for fighting och Lifehouse.

Under min tid i Stockholm drog Emil med mig på Karaoke. Första gången var jag så nervös att jag mådde illa. Jag kunde ju inte sjunga! Hans syster Evelin var med, och tillsammans lyckades de tjata upp mig att sjunga Lilla snigel i duett med Emil. Det gick ju riktigt bra, och sen dess var jag på karaoke säkert en gång i veckan hela den sommaren. Billig öl på sunkhaket, trevligt folk och kul tidfördriv. Något märkte jag dock. Jag kan inte komma ihåg texter. Det är helt omöjligt för mig att komma ihåg även den enklaste snutten text. Jag tror jag saknar någon viktig del i hjärnan som tar hand om kom-ihåg:et. Men det gör ju inget när det är karaoke?! :)

Snart är det SM i karaoke i Stockholm. Det har talats om deltävlingar nu ett tag. Får se om jag kan vässa min pipa lite så jag kan delta, om de nu kommer till Malmö. Kanske med "here whithout you" eller "kryptonite"?

edit:

Jag höll nästan på att glömma. Sen 6 år tillbaka har jag börjat gå alltmer på konserter. Jag har jobbat på festivaler och levt med musiken på det sättet. Det är så musik ska upplevas. Som en del av sig själv och en extrem vardag. Även tack vare mitt knytt har jag gått mer och mer på konserter den senare tiden. Så mycket konserter jag varit på de senaste fyra månaderna har jag inte varit på under hela mitt liv. 3 festivaler, NRJ och RIX konserter, Kristoffer Åström, Tingsek, Mustasch och Pink Floyd coverbandet "off the wall". O mer ska det bli. Festivaler och konserter ska bli en del av mitt liv. Nu närmast är det Winnerbäck som ska upplevas.

Virtuell kräkpåse..

Jag har spenderat dagen med att verkligen definiera för mig själv en del saker och jag har nog kommit till insikter som har varit svåra att godta. Denna blogg kommer bli en virtuel kräkpåse och har du ingen lust att läsa om mina uppstötningar så kan du sluta nu. Det kommer inte komma något konstruktivt av mina boxningsslag på sandsäcken, mer än att jag möjligen får känna att jag ventilerat mig för stunden.

Jag lämnade nyligen ett jobb på en iallafall dåtills respekterad firma med en lön närmare 30 än 20. Jag var verkligen less på mina arbetsuppgifter och hade känt länge att jag inte skulle komma någon vart. Jag hade flera erbjudanden om att fortsätta inom samma bana på andra ställen, alla mer eller mindre osäkra om resultatet. Men ändå slog jag fast vid att det var dags att byta inriktning och hitta mitt kall som jag verkligen saknat. I flera år har jag önskat mig till säkerhetsbranschen och nosat på vilka vägar jag hade att välja på där jag stod just där och då.

Just nu är jag bara så förbannat besviken på den väg jag valt. Att börja studera för att inte halka in som väktarsubstitut var visserligen ganska självklart. Men hittils känner jag verkligen inte att utbildningen gett mig något av värde alls. Tills nu har vi haft kurser i Ledarskap och gruppsykologi, Juridik, Projektledning, Marknadsföring och Ekonomi. Jag kan med handen på hjärtat säga att de kunskaper jag inte enkelt hade kunnat googla fram vid behov hade jag redan från början i dessa ämnen. Kurserna har gett mig viss vinkling och fina ord att använda, men verkligen inget jag kan se mig omsätta i praktik som jag alltså inte redan innan har provat på eller kunnat säga att jag deltagit i. Att sen projektmetoden vi använde kanske var PROPS eller PPS känner jag att det är skit samma, bara jag förstår innebörden!

Jag känner en oerhörd ostimulans. Säger någon åt mig att läsa 800+ sidor om ett ämne jag inte ser nyttan med så kommer jag helt enkelt inte att läsa detta. Det ger mig inget av värde och kostar bara massa energi. Energi som jag saknar. Det är nog lite så när jag känner mig ostimulerad, jag tappar all energi och orkar inte ta tag i något alls runt omkring. Lite som att luften gått ur en ballong. Först när jag får lite flyt och vind i seglen kan jag orka ta tag i de minsta saker.

Jag hade väl någon slags uppmålad bild av vad detta "byte" i livet skulle medföra. Jag har alltså gått från ett ok jobb, med ok ersättning. Från arbetskamrater jag älskade och en stad jag ibland upplevde som fullkomlig. Till att sitta på föreläsningar och bara önska att tiden kunde gå. Till att ha alldeles för mycket fritid som jag inte lyckas fördriva med något vettigt inom min nya bransch. Till en stad jag inte känner mig hemma i (även om jag säkert kommer göra det efter en tid).

Min bild var kanske snarare att ha en utbildning som stimulerar mig. Ämnen som gör att jag inte kan sluta vända blad i boken jag läser, även om det är närmare halv två och sängkamraten släkt för flera timmar sedan. Ha fritidssysselsättningar som speglade mitt nya liv och gav mig kött på benen inför min framtida arbetsplats. Komma till en stad som blommar och ett boende som ger mig åtminstone lägsta standard.

Jag är bara grymt besviken och vet inte riktigt hur jag ska orka motivera mig själv. Det är en fantastisk tur att det finns vattenhål i ens närhet som faktiskt ger lite energi och inte bara tar.

Jag behöver ett break!

Försenade festbilder och lite höst

Den 27e var det fest här hemma i Rosengård. Av flera hundra anledningar som jag inte orkar räkna upp så har jag inte hunnit få upp de bilderna förrän nu. Men nu är det dags. Det var riktigt skojjig fest, för de flesta.

Fest 27 oktober

Det har också tagits lite höstbilder i Eksjö. De är blandade med en del annat därifrån som är mer och mindre bra. Notera de fina artistiska namnen till varje mästerverk.

Blandat Eksjö

Ser ni vad jag ser?

Syns det? Kan man ta på det? Finns det där det som jag känner, och kan andra se det?

Möjligen tjatar jag något nu, möjligen kan det anses jobbigt med upprepning, men jag kan inte rå för det. Jag är kär!

Halloween i Eksjö

Jag har rött blod kvar i pannan från ett skotthål, armen ser fortfarande uppsliten ut, näsan känns öm och bruten, tröttheten hägrar fortfarande, kärleken pirrar mer än vanligt och saknaden är stor.

Det har varit inflyttnings/halloween fest hos min älskade Leena.

Leenas sminkningsskills är grymma!

Jag fick träffa de söta tjejerna Ciss och Yo, eller ska vi kalla dem Annebergh och Cering? Leenas bästa vänner sedan lång tid tillbaka. De var mer än lovligt tokiga, och jag tycker om dem massor! Hela helgen har varit underbar, och jag bävar för att vara tvungen att åka hem. Efterssom jag glömde min kamera, så stjäl jag några av Leena flickans fina bilder. Hoppas det är ok.. :)

Leenas galna vänner och jag!

Alla galningarna samlade

Visst är hon skräckinjagande!

Fest i Eksjö.

Det var länge sedan jag bloggade nu. Det har varit minst en fest till emellan, men bilderna kommer sen. Detta är iallafall spelplanen vi hade till spelet i Eksjö. Åter snart!