Nedstämd

Jag mår väldigt bra!
Jag känner att valet att ta mig till Malmö och plugga var helt rätt. Jag känner att saker som jag tidigare känt som stora problem (bostad, flytt av saker etc) börjar lösa sig och flyta på ganska bra utan att jag behöver göra något speciellt åt det. Jag fullständigt bombarderas av underbara sms och mysiga telefonsamtal från någon speciell, och också från mina vänner som vill veta hur jag mår. Jag har ett pirr i magen och en längtan.

Men ändå känner jag mig nedstämd.

Det kom plötsligt när jag var påväg hem. Med insikten att jag nu har fyra dagar ledigt, och det enda jag har inplanerat är att jag ska sitta på min säng och läsa min kursliteratur. Vi har inte kommit riktigt så långt än att vi träffas utanför skolan. Vi har inte ens växlat nummer, för vi har samlat ihop dem på en lista som administratören på skolan skulle skriva in och lämna ut. Så dem kan jag inte ringa och kolla med. Någon annan här i stan känner jag inte heller än.

Jag vet att de här fyra dagarna kommer gå ganska fort.. Jag kommer läsa min literatur, jag kommer knalla på stan eller i Mobilia (köpcenter), jag kommer sitta på nåt café och stirra rakt ut. Jag kommer spendera alldeles för mycket pengar, för det är det jag gör när jag har tråkigt. Köper saker jag egentligen inte behöver, för att jag ska ha något att göra när jag leker med det. Jag kommer troligen till och med ha dåligt samvete för att jag inte pluggade så mycket som jag kanske borde. Och sen kommer det vara tisdag igen.

Men just nu känns det lite för långt och tråkigt dit.

Men jag ska rycka upp mig.

Slö dag!

Idag har det kännts riktigt slött. Det är måndag, men känns som helg!

Jag har varit iväg och kikat på en lägenhet idag. Nybyggda studentbostäder en busshållplats från Rosengård Centrum. Jag frågade damen hur de tänkte när de byggde de där, men hon förklarade att det är på andra sidan Amiralsgatan (stor väg mitt genom Rosengård) som det varit bråk och problem.

Det var iallafall riktigt tokfina lägenheter, och med balkong!

Jag mailade nyss och sade att jag ville ha en. Vi får väl se när de hör av sig, men som jag fattade det när jag var där är det bra att komma ner och skriva på, så får jag flytta in den 5e september.

Vill man kika på dem så har de en bra site här: http://www.studenthusetgripen.se

Efter det ramlade jag in in en cd butik på gatan. Som säljer massa nytt och begagnat.. Fastnade för två gamla filmer som jag gärna ser igen, och som får gå med i min samling av DVDer (inte så stor, men man får ju fylla på den så den blir det nån gång).


Sen klippte jag mig. Det var välbehövligt. Det gjorde jag också på gatan där jag bor.
Det var en helt ok klippning för 130 kr. Han rakade mig dessutom med kniv, så det var lite nice. Ni ser resultatet här nere..



När jag kom hem låg det ett brev från CSN till mig.
Första utbetalningen hade kommit, och jag var förståss tvungen ner på stan och ta ut dem. Hade det inte varit en sån jäklarns kö hade jag även hunnit in på Nordea (som är mitt kontor) för att sätta in dem igen. Men de han stänga, så nu ragglar jag runt med 9 lakan i femhundringar i plånboken. Inte så sensuellt kanske.

På vägen hem handlade jag lite mat. Så nu ska jag laga till den så det slipper kurra i kistan.
Jag har insett att alla mina nya fina matlådor är nedpackade i någon kartong i Göteborg, så jag får lösa det på annat sätt sålänge.

Sen ska jag läsa lite organisatonsteori.

Sen ska jag ringa någon jag tycker om, bara för att få höra en röst!

Sveriges tre största städer på mindre än 24 timmar

Så var jag "hemma" igen.. Hoppas att jag snart ser Malmö som hemma på riktigt.

Har spenderat lördag-söndag åt att flytta mina grejjer från lägenheten i Stockholm till systers garage i Göteborg. Så när jag kom hem 04:30 i fredags efter festivalen fick jag sova några timmar. Sen upp tiiidigt och kasta mig på tåget 8:14. Så tidigt att jag nästan försov mig, och så till den milda grad att jag fick åka i festivalkläderna (uuush, snart dusch)..

13:30 ca var jag således i Stockholm.
Lägenheten såg ut som ett bombnedslag, så samtidigt som allt skulle packas i kartonger och bäras ut i kärran, så skulle det städas. Som tur var mötte mor och lillebror upp i storstaden och vi hämtade kärran och började trixa. Bror och jag packade och bar ut i kärran (och kastade förståss, massor), medans mor succesivt städade alla utrymmen.

Efter 15 ringde Terese. En tjej som skulle titta på lägenheten. Om allt gick som det skulle kunde jag lämna nycklarna där och då, och sen var ännu ett problem ur världen. Det var mycket tveksamt där ett tag. Många kommentarer åt hållet "njaa, jobbigt med nedre botten" osv. Men de gick iväg och käkade lite mat på Råcksta krog, och kom en timme senare och sa att hon ville ha den iallafall.

23:00 ca bär det iväg mot Göteborg.
Via McDonalds i Västberga förstås. Med en halvfull kärra på snirkliga vägar tar vi oss nedåt götet. Jag sov ganska mycket av resan, mest för att jag inte hade så mycket annat att företa mig, men också för att jag var väldans trött. Har nog aldrig haft så ont i nacken som när jag vaknade till efter ett sov-stint med huvudet på tvn i baksätet bredvid mig. Lillebror som just i förra veckan fick sitt körkort turas om med mor att köra. Måste säga att jag allt var rätt nervös där ett tag när han tog över spakarna.

06:00 ca är vi nere i Kållered utanför Göteborg.
Det tog längre tid än någon räknat med, men äntligen är vi framme. Vi ställer ekipaget utanför på gatan och ragglar in och kastar oss på sängarna. Vid 8 tiden ringer min klocka. King of Snooze som jag är låter jag den ringa i nästan en timme innan jag orkar sätta mig upp och kolla när det går några tåg neråt Malmö. Sen blir det fart. Bror vaknar och vi börjar rensa förrådet och flytta in kartongerna. 13:35 går tåget, och innan dess ska det hinnas flytta in grejjer och lämna kärra i Surte. Men det går vägen. Vi hinner till och med att äta lite fika på centralen innan tåget går.

Sedan 16:50 ca är jag i Malmö igen.
Detta som jag numera ska kalla min hemstad. Saknar dock både hem och vänner för att det ska få kallas det.. Men det kommer väl?!

Ett problem i taget!

Slutfestivalat

Nu har jag kommit hem efter några stillsamma öl efter årets sista (?) festival. Lofoten känns lite långt att besöka för ännu mer festival nämligen.

På min högra arm står skrivet med svart spritpenna "THE ARK <3 LEENA! <3<3" Som den söta tjejjen skrev. Hon som stod och väntade på The Ark från kl 03.30 i morse.

Det dunkar lite i fötterna som just fått inta välbehövligt högläge och festivalen har inte helt runnit ur kroppen. Jag beräknar att det tar ytterligare några timmar, kanske dagar, innan jag inser att jag är i Malmö för ett högre syfte. Att jag är här för att bo. Om jag ens någonsin kommer förstå det.

Jag har blivit anmodad att skriva blogg. Jag antar att det egentligen rör sig om en bokstavsblogg som önskas. Men efterssom mitt tåg går 08.14, så är det minsann detta som får räcka tills jag kommer åt en dator nästa gång.

Idag har jag minsann sett både kaniner, hycklingar, bääs, sköldpaddor och kängurur!

Mitt hjärta är fyllt av saknad, och jag har knappt kommit innanför dörren!

Laleh - Malmöfestivalen

Laleh spelar på min lediga kväll, och självklart kan jag inte hålla mig från att vara där med min kamera. Tack vara Petter fick jag komma in i diket också, trots att jag varken hade laminat eller annat med mig. Han kan allt vara en reko kille den där Petter.

Laleh

Festivalmör

Det är söndag och kroppen är mör. Ryggen värker och huvudet dunkar. Trängingsvärk i muskler man inte visste fanns. Stel i nacken och ont i fötterna. Värk i skenben och sus i öronen.

Det har varit några dagars festival. Någon dags vila, innan det är dags för nästa ryck.
Det är så man funderar på varför man gör detta, men sen tänker man på hur kul det är att se viktig ut. Hur kul det är att träffa folk under omständigheter som gör att man blir ganska tajt, även om man nog inte hade blivit det annars. Hur kul det är att lösa problem man inte skulle ställas inför annars. Hur kul det är att visa sin trevliga och snälla sida, oavsett om det är för att man vill mota bort ett gäng fulla tonårspojkar eller ta hand om en liten kille som heter Simon och är fem år och vill ha en autograf av Måns.

Jag längtar till nästa möjlighet, så till den milda grad att värken är som bortblåst.. Iallafall tills jag måste röra på mig.



En skuggbild i slottsparken

Imorgon börjar skolan. Jag vet inte helt vad jag känner inför det.
Lite nervositet blandat med skräck och en hel del glädje.
Hoppas det blir så kul som det verkar, och att det är många snälla pojkar och flickor som ska gå där. Bävar lite inför eventuell nollning. Tycker sånt är fruktansvärt, jag vet inte.. Pinsamt kanske. Inte riktigt jag att strutta omkring och göra klädsträck å allt vad det nu kan vara inför främmande människor. Möjligen låter jag tråkig, men jag är bara busig ibland.


Jag har tagit ett tungt beslut. Mitt i allt stökande och stojjande rör sig hjärnan (eller det som borde vara en hjärna) på högvarv innanför pannbenet. Jag vet inte om jag ska utveckla vad det innebär, men de som det berör vet, och det räcker. Det är för mycket nu helt enkelt.

Framme i Malmö

Så där.. Nu är jag framme i Malmö och har flyttat in i mitt nya "hem".
Eva som hon jag bor hos heter är jättetrevlig. Hon jobbar i stan ibland och bor här då. Då sover hon i vardagsrummet, så jag fick ta sovrummet. Fin stor säng och allt. Verkar bli bra det här.

Det var lite meck att åka hit med allt. Min stora ryggsäck, en rullresväska och en stor gym bag, som var större än resväskan. Bagen (med dator, kläder, böcker och kamera i) vägde mer än de två andra tillsammans, och var förståss svårast att bära. Lärde mig något av att åka tunnelbana, och tog därmed taxi från stationen till lägenheten.

Malmö tar emot mig med regn, det är snällt.

Nu ska jag leta rätt på någon butik att köpa kvällsmat i.

Lägenheten i Malmö

2 dagar kvar...

Nu sitter jag på nålar på jobbet.

Om 2 dagar tar jag tåget ner till Malmö för att byta bana i livet.

Det är mycket som ska göras. Just nu kastar jag 6453 mail som jag ansett varit viktiga att spara genom åren här på jobbet. Det tar lite emot att rensa så kraftigt. Men jag kommer nog inte tillbaka mer. Och gör jag det så är inte mail från 2004 så himla intressanta ändå. (tror jag gjorde en sån här resning redan 2006, så det är inte så många mail kvar som det kunde ha varit).

Jag tror att detta är ungefär det jag kommer göra de sista dagarna. Rensa skrivbord och mail. Fundera på vad jag kan få plats med i packningen ner till Malmö och allmänt slappa. Fika och hälsa på alla människor jag kommer sakna när jag slutar.

Idag ska jag också äta lunch med en kompis, och kanske fika med Zarah. Sen måste jag hem och packa en massa. Både i kartonger och i min enorma (host) resväska som ska bli mitt allt de närmaste veckorna (månaderna?).

Imorgon hoppas jag på att hinna ner till Ung08 och säga hej då till "mina poliser" och de andra volontärerna. Sen är det den sista finputsningen på packningen kvar (kasta mat i kylskåpet, göra sig av med soppåsar), och sen bär det av.. Tiiidigt på onsdag morgon (8.45 får räknas som tidigt med all den packningen och med min morgontrötthet), bär det av ner till Malmö med ett Intercity.

Det är vemodigt att lämna allt. Men jag har länge tjatat om tristess och behov av förändring. Kanske är detta min förändring som ska göra att allt går åt rätt håll, och att allt blir som man önskar i livet. Ja, drömma går ju..

Har haft en väldigt trevlig helg med Innie. Vi har varit på Skansen och sett på film. Träffat mina vänner på avslutskvällen och diskuterat vegetarianer med Anders. Sen har vi bara varit. Det är trevligt det också.

Fick just reda på att jag bara ska vara två dagar i veckan på skolan. Tisdagar och Torsdagar. Antar att jag kommer ha en del tid över till "självstuider", och då syftar jag inte riktigt till den typen där man står framför spegeln och kikar. :)

Malmöfestivalen på fredag-lördag. Om jag nu får något svar på säkansvarig därnere.
Skönt med ännu en festival. Det visar på att sommaren inte är helt slut än.

Och vad ska jag göra med allt pirr i magen?!

Avslutsfest!

Igårkväll var det dags för den planerade ölen på Mosebacke för att säga hej då till gamla kollegor och nya bekantskaper.
Det var många som dök upp, och det är både trevligt och sorgligt. Trevligt för att jag vet att jag har folk runtomkring mig som bryr sig såpass att de dyker upp på en sådan tillställning. Sorgligt för att jag nu inom kort kommer lämna dem och inte se dem på väldigt länge.
Kommer hålla kontakten med de som vill förståss, och jag hoppas de blir en del.

Jag fick en bok utav mina vänner inom restaurangbranschen. En "Studenternas kokbok". Jag antar att de har mer rutin på att vara stundent än jag, och nudlar kanske inte alltid är så gott, så det var verkligen en uppskattad överraskning. Ska kika närmare i den så jag vet vad jag ska bunkra med för saker i skafferiet.

Som bonus på hela kvällen hade ju Innie kommit på besök kvällen innan. Lite för att vara med och träffa alla mina arbetskamrater, men också för att insupa Stockholm. Jag tycker nog ändå diskussionerna om vegetarianismen med Anders tar poängen för kvällen.

Nu ska jag försöka njuta av en helg utan något speciellt inbokat. Som för att ladda upp inför vad som komma skall.

Malmö på Onsdag mina vänner. Nu är det dags!




Det är nu bara tre arbetsdagar kvar innan jag pyser ner med en ryggsäck kläder till Malmö för att bo, leva, studera, festivaljobba och. ja. Göra sånt man gör normalt.

H - Hem

Bokstavsblogg igen. Denna gången har jag fått ett förslag. Förslaget var HEM och det får det bli.

Tänkte att jag ska försöka definiera vad HEM är för mig.

Som för så många andra är ordet Hem något som ofta har flera olika betydelser. Under en och samma konversation kan jag säga att jag kom hemifrån sent. Jag kan säga att mina vänner hemma är påväg till Egypten. Jag kan också säga att hem längtar jag minsann inte.

För varje hem kan jag mena olika saker.

I det första hemmet kan jag syfta på där jag bor här i Stockholm. Den där kuben med fönster långt ut i förorternas förorter. Där jag placerat min säng i ena hörnet, och pressat in resterande bohag på ställen där de kanske inte passar in, men de får plats. Dit sällan någon letar sig för ett besök, och som mest fungerar som förströelse mellan tiden på jobbet.

Det andra hemmet är där jag har växt upp. Livet i Karlskoga där jag har mina finaste vänner, och dit jag ibland verkligen kan längta, för att få insupa närheten av goda själar. Men dit jag nog aldrig vill flytta igen. Åtminstone inte permanent.

Det tredje hemmet är där jag föddes, där jag spenderade mina tidiga år, och där jag hade mina första tonårsförälskelser. Tiden i Degerfors. Dit jag sällan eller aldrig längtar. Men ändå det som är en stor del av mitt liv.

Gemensamt för alla dessa olika hemmen är ändå att de representerar någon slags trygghet. De har en historia jag bär med mig och de ger mig ömsom mardrömmar, ömsom rosa fluffdrömmar.

Frågan är vad det är för hem jag letar efter. Vad är det ultimata hemmet och vad kommer bli mitt hem det närmaste?

Som jag skrev i föregående inlägg har mitt boende för de närmaste veckorna löst sig. Det kommer bli att dela på en tvåa med en okänd människa, i hopp om att överleva det. En ny och spännande upplevelse, som jag dock tror kommer ge mig än mindre av "ett riktigt hem"-känsla än min säng i kuben i Stockholm gör idag. Jag hoppas dock på att hitta mitt eget snart. En egen lägenhet där jag har bara mina saker igen. Där jag får bo utan att vara där i hemlighet.

Men det är inte det hemmet jag letar efter. Hemmet som står högst på min lista är det som man delar med någon man verkligen kan tänka sig att leva länge med. Någon man kan planera mattprover, ny soffa och dela tvättid och disk med. Någon som då och då väcker en med frukost på sängen, sjunger en sång när man fyller år och irriterar sig på tånaglarna som fastnat i silen i duschen.

Det är ett hem för mig.

Tomgång, kristendom och bostad

På många infarter i landet kan man läsa "Tomgångskörning max en minut"
Jag tänker det är bra. Jag tänker att det borde finnas sådana regler på många saker.

Ibland känns det som man är på någon slags tomgång. Man går och väntar på något som inte riktigt kickar igång. Man har foten på pedalen, men får inte mer än knappt dragläge. Världen formligen susar förbi, och de vilda färgade strecken det medför (som av för lång slutartid), vandrar runtomkring och skapar ett snurrigt brus av virrvarv. Man tänker att man får skynda sig på, så inte världen rusar helt förbi en och man missar någon viktig del som man skulle sakna så man dör.

Man tänker att man kanske ska se över förgasaren litegrann. Få den reparerad.

Det är dock inte det enda jag grubblat på det senaste
Jag har tänkt på att jag inte är det minsta troende. Jag har funderat en del på varför, och jag vet inte riktigt om jag kommer fram till något uttömmande. Det jag vet är att jag inte tror. Inte det minsta.
Ibland önskar jag dock att jag hade något jag trodde så starkt på. Något som gav mig tryggheten i att saker och ting KOMMER att lösa sig. Inte bara genom hårt arbete och djupa sår, utan genom att någon faktiskt vill mig väl för en gångs skull. Jag skulle kunna låtsas. Jag kan en hel del om kyrkan, om historien och sådant. Men jag skulle nog aldrig lära mig att tro.

Hoppas ändå man kan räknas.
Ändå att man kan få ett bra liv och ändå att man kan få dö i frid.

Ska också berätta något glädjande!
Pojken har blivit med boende i Malmö. Jag ska dela en tvåa med en dam på 50 bast som glömde ringa mig för hon mekade med hojjen. Det tycker jag låter som en cool dam. Hon har en stuga på landet som hon bor i för det mesta, och det verkar som jag kommer vara i lägenheten rätt mycket själv. Det känns ändå bra.Jag hoppas ju förståss på att hitta något mer permanent så fort det går, men detta är mycket bra.

Nu ska jag bara hitta någonstans att göra av mina kartonger och dylikt tills jag har något mer riktigt. Dessutom måste jag hitta en tid som fungerar för involverade att faktiskt frakta all skit dit den ska. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop mina närmaste dagar. Men det löser sig väl.

Jag är dessutom någons stjärnpojke. Det tycker jag låter oerhört bra!

Jag har funderat lite..

På en av de där onödigheterna som världen inte blir lyckligare av, men kanske jag..

Jag har insett att mina öron är väldigt känsliga..

*tänker*