G - Gränser

Tänkte försöka hinna med ännu en bokstavsblogg innan jag ska gå och ta några efterlängtade öl.
Som vanligt inte lätt att hitta bra ord som har en lagom blandning av känslor, erfarenheter och intresse som börjar på de olika bokstäverna och tar ofta hjälp av mina vänner. För G har godis, gullet, gråt, galen, gratis, grusad och grensle varit ord som de kommit med. Men inget av dem har riktigt sugit tag i min bloggtarm. Ordet får bli Gränser. Passar inte riktigt med tänkt ämne, men det ska handla om murar, vallgravar, gränser, ursäkter och avskärmningar.

Jag har haft många långa diskussioner med människor som lever bakom höga betongmurar och aldrig låter någon se den innersta människan. Några menar att det är ett sätt att överleva mot stora djupa sår, andra menar att de inte vet något annat sätt att leva. Ytterligare någon menar att de inte kan rå för det. De kan helt enkelt inte släppa någon in på livet.

Jag ser en logik i viljan att skydda sig mot onda ting. Det är något typiskt djuriskt över det. Någon typ av överlevnadsinstinkt och "bränt barn skyr elden" teorier. Men fundera på en sak. Om du aldrig sträcker dig långt nog, för att nå det där du allra helst vill ha, hur ska du då leva ditt liv? Nöja dig med det sämre för att det är lättare att nå? Och vad händer egentligen när du står där på stenen, och sträcker dig upp för att nå äpplet på översta grenen. Om du ramlar ner får du högst ett skrubbsår. Ett sår som läker fort.

Såren kan förståss bli djupare. Men ju fler gånger du vågar sträcka på dig och vågar riskera att ta smällen. Ju bättre blir du på att lappa ihop det igen. Det behövs bara lite sårtvätt, en pincett för djupare flisor och ett stort bandage.

Kan du tänka dig att vilja ha något så otroligt mycket, men vill inte riskera att bränna dig på asfalten som ligger emellan?

Jag vet att du har varit där.
Jag har varit där. Alla har varit där.

Förstå att just du bara är värd det allra bästa, inse att alla uppoffringar som det må innebära är värda att åtminstone väga för och emot, och du kommer se att allt leder till ett bättre liv.

Ta ner dina murar, kasta bort dina ursäkter och hala dina avskärmningar.
Låt folk lära känna dig för den du är.

För Du, ska alltid ha högsta prioritet.

Ta steget.

Loser?

- Losers miss when they shoot. Are you a loser?
- Eeehm.. Yes?
- No! 'Cause you don't even shoot!

Man måste försöka för att misslyckas...

Jag har blivit en som blundar...

Satt på tunnelbanan hem när en sliten man kommer fram, med en skylt på dålig engelska om hur han vill ha pengar till mat, eller barnens läkarbesök eller något annat viktigt. Det enda jag gör är att stirra ut genom fönstret, för att se tunneln utanför rusa förbi.

Jag har blivit en som blundar...

När han lämnar vagnen svider ett styng av dåligt samvete till i magen. Jag hade ju dessutom några småmynt i fickan som jag irriterat mig på bara några timmar tidigare. Men jag stirrade bara vidare. Låtsades som ingenting. Vem är det som tagit över min kropp? Det är inte den Pär jag känner, inte den som brukar husera i min kropp.

Skärp till dig nu.

Lightning Crasches

Tänkte lägga upp även denna tolkningen av en av mina favorit låtar.
Min texttolkning är väl att det ibland bara smäller till, utan att man kan styra vad som händer. Det bara sker utan ens inblandning och utan ens medvetande. Något som stämmer in rätt bra nu.

(även denna fick jag hjälp av Emil för att spela in, för några månader sedan)

Går det inte att lyssna på låten? Prova: http://www.myspace.com/iampair

Lyckorus

aldrig förr har så mycket tid gått så fort
tänker på alla saker vi har gjort
sen den dagen du och jag blev ett par
är det ett år, tolv månader, trehundrasextiofem dar
men alltid samma känsla, även att vi förändras
och lågan brinner trots att vindarna har blåst hårt ibland
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

jag minns allt, det finns inget rum som är tomt
ser hur det goda berövar oss på allt ont
och jag tar vara på varenda minut
så låt mig vandra här på vår väg utan slut
och alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

kom och lägg din kind mot min
dröm om oss om du somnar in
jag är här hos dig

och det är alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig


(tack Elin Sigvardsson)

Bortlängtan

Sitter på tåget hem från Nässjö och Helsingborgsfestivalen.

Har bortlängtan och klump i halsen.

Vill verkligen inte hem! Vill bort och göra allt det som finns i drömmarna, och ha möjligheten att få vara liten för en stund.

*samlar på gråt*

F - Festival

Klämmer till med en bokstav till när vi ändå är igång (tack L för tipset)..

F får stå för festival. Det är där jag är just nu, och det är där jag var för någon vecka sedan. Det är där jag befinner mig minst en vecka varje år.

Festival för mig är mycket. Det är möjligheten att jobba fysiskt. Det är möjligheten att träffa nya roliga människor. Det är möjligheten att träna på sjukvård. Det är möjligheten att vara ute och få lite sol. Det är möjligheten att sova i tält och känna regnets smatter mot taket. Det är möjligheten att få känna sig skitig och snuskig, och avsluta lidandet med en varm dusch. Det är möjligheten att få slita till man nästan ramlar ihop av trötthet och matbrist, för att sedan få vila ut några dagar med tung sömn i kroppen. Det är möjligheten att se fantastiska konserter. Det är möjligheten att ta intressanta fotografier. Det är möjligheten att äta Langos, Vildsvinskebab, Älgkebab, Holländska våfflor och sörja. Det är möjligheten att få en fin t-shirt att skryta över till nästa år.

Jag har sedan ett antal år tillbaka bemannat Arvikafestivalen. En slump som grundar sig i min thaiboxningstränares kompis som var steff på Apollo det året. Ont om pengar och sugen på festival avgjorde det första steget. Sen har det blivit en självklarthet. Man träffar människor som man bara hör av 2 veckor innan, 2 veckor efter och såklart under festivalen. Man träffar människor som man har nästan daglig kontakt med, och man träffar människor man förälskar sig barnsligt djupt i.

Jag har sällan varit besökare på festival. Några gånger på Hultsfred (där jag även jobbat för mitt jobb, inte som funk), såklart de lokala Stranddagarna (dock som lokaltidningsfotograf de flesta gångerna), samt liknande mindre som Karlstad Hamnfestival etc. Besökarlivet är inget för mig. Jag vill iallafall ha tillgång till varm dusch och möjlighet att hitta en tältplats som inte är lerig.

Festival är inte alltid bara glädje. Minner ett år då jag fick reda på att min dåvarande sambo varit otrogen (hon var besökare). Hon dumpade mig förtåss där och då. Men det är nog ändå det enda dåliga minnet jag har.

Nu måste jag knyta mig, för det börjar bli dags att ta an en ny dag. En ny festival dag!

Idag kommer jag få en kram. Det ska bli underbart!

E - Ensamhet

Dags för ännu en bokstavsblogg (ja, det var länge sedan nu)

E får stå för Ensamhet.

Jag fick en fråga en sen, ganska kylig natt för någon vecka sedan, om vad jag tyckte mest illa om av allt. Jag klurade en kort stund, men kom ganska snabbt på att Ensamhet nog är det jag tycker minst om.

Ensamhet för mig är inte när man för en gångs skull är ledig en fredagkväll och tänker spendera den med en kall öl och en film på TV. Ensamhet för mig är när man återkommande fredag på fredag, lördag på lördag eller kanske vardag på vardag sitter där, alldeles ensam, utan att höra ett knyst från såväl vänner som arbetskamrater. Inget "du kanske vill med ut på en öl", inget "kom hem så ser vi filmen tillsammans", inget "ska du med till bahamas nästa vecka"?

Stundtals känner jag mig ensam. Det var ett tag sedan nu, men det kommer i vågor.
Det händer att man gräver ner sig och gömmer sig så att ingen hittar en. Då måste man hugga i. Dra sig i kragen och gräva snett uppåt. Ingen vill umgås med en bitterbulle. Ingen hör av sig om inte du också hör av dig. Ingen kommer höra av sig om de tror att du har saker för dig. Var stark. Visa att du inte har något för dig i helgen. Säg inte "men det är rätt skönt också, att inte ha något planerat". Försök själv hitta på spännande saker, som dina vänner eller arbetskamrater kanske vill följa med på. Men för guds skull! Gräv inte ner dig!

Det finns så många gånger man kan se på en person att den är ensam.
Sällan pratar den om helg/kvällsplaner eller händelser. Ibland kanske den pratar extra mycket, osammanhängande och föränderligt.
Träffa du en sådan person. Fråga om den vill hitta på något, bara ta en fika kanske. Gissa vad mycket det kommer betyde för honom/henne!

Över 1000 läsare!

Ja, nu har jag kommit över första sträcket. Över 1000 gånger har någon fin själ läst om mig och mina problem/glädjeämnen/funderingar. Hoppas någon av er har tyckt att det varit värt att läsa.

Just nu sitter jag i Göteborg. Har shoppat surfshorts och regnställ. Kassörskan tyckte det var en något intressant kombination, och vi diskuterade länge om var man kunde använda de båda plaggen.

Annars har jag mest strosat runt i köpcentran idag. Var på "Freeport" som ska vara en outlet av märkeskläder. Men det var inte särskilt billigt, och av det lilla som var snyggt fanns inte rätt storlekar eller så var det något fel på dem.

Imorgon svoschar jag ner till Malmö och träffar Bitu. En person jag hoppas kan bli min combo några månader framöver. Vi får väl se om det fungerar. Efter att jag träffat henne bär det direkt av till Helsingborg, är framme så sent som 23. Hoppas någon har lust att hämta upp mig då och visa vart vi ska sussa. Galet att en tågresa Göteborg > Malmö ska innebära 2 byten och 4 timmars resa!

Jag har precis beställt ett ComviqKompis abbonemang. Tror det blir bra. Billigt och gratis till alla andra som har Comviq.. Hoppas bara någon annan har det nu då.. :)

Nu ropar de att maten är färdiggrillad. Så det är väl dags att gå och äta lite.

Kram på er fina människor!

Och det slutade med att jag grät..

Jag har precis sett en av min absoluta favoritfilmer, "Pay it forward", på tv, och det slutade med att jag grät. Det var flera år sedan jag såg den senast, och hade nästan glömt bort hur bra den är. Den handlar om en pojke som får ett uppdrag av sin lärare i sammhällskunskap. Uppdraget går ut på att han ska hitta på ett sätt att förändra världen, och se till att få det gjort. Pojken kommer på den smarta idén med "skicka vidare" där han först gör tre goda gärningar för tre personer, alla saker så stora att de själva inte klarar av att lösa det. Sedan är det deras tur att göra detsamma. Vet inte om jag ska berätta hur filmen slutar, men den är otrolig bra.

Idag har vi åkt från Stockholm till Kristinehamn, för att mellanlanda. Imorgon bär det iväg mot Göteborg och en dag eller två hos syster.

Ni är många nu som vet hur jag mår, och hur förvirrat allt är. Det känns bra att veta hur fina vänner man har därute. Måste säga att jag är än mer förvirrad idag. Jag försöker att inte ha några förhoppningar om något, men de är svårt, för jag vill ju så gärna. Sällan man träffar någon som är så underbar, eller, faktum är att jag aldrig gjort det tidigare. Vill ringa henne nu, bara för att få höra hennes röst. Känna den lilla närhet man nu kan känna över telefon. Vi har inte hörts så mycket idag, och gissa om jag har abstinens.. :)

Nu ska jag nog börja se en annan bra film. Jag går ju på L-tid. Då kan man inte somna än. :)

Kram underbara människor!

Får man önska vad som helst?

Då önskar jag mig kärlek.

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.. Det kommer inte naturligt just nu, för skallen irrar runt och runt.

Som jag redan skrivit tusen gånger (har just läst igenom bloggen), så är det mycket på gång nu. Jag vet inte helt vart allt är påväg. Men för en gångs skull kan väl han där uppe, eller vem det nu är som bestämmer, ge mig lite att leva för?

Det är inte så att jag inte har nåt att leva för, för det har jag ju. Jag har det nog egentligen ganska bra när man tänker efter. Men man saknar ibland något. Ibland kan man inte förklara vad, och ibland är det solklart vad det är som felar.

Jag fick en fråga alldeles nyligen om det är närheten eller en specifik person jag saknar. För bara några dagar sedan hade det ärlig svaret varit närheten. Men något har förändrats. Det finns någon som representerar närheten, glädjen och livet. På ett sätt jag nog inte upplevt tidigare.

Det är hemskt att inte kunna styra. Att sitta i ett åkdon som saknar ratt eller andra styrmedel och bara åka med. Det är frustrerande och jobbigt.

Detta är nog den mest förvirrande och intetsägande bloggen jag skickat upp. Men det är nog jag i ett nötskal just nu. För att avsluta den på ett möjligen bättre sätt tar jag hjälp av en nyvunnen kärlek. Maja Gullstrands låttext till "Lalala love".

I'm so in la la la la love with you
And do you wa wa wa wa want me too
Den sommarn gick väldigt fort,
Men minnet jag fick var ljuvligt och kittlande skönt

Snart hemma igen..

Nu är Arvikfestivalen slut för i år. Jag längtar redan till nästa, även om min kropp har sagt ifrån både en och två gånger. Kanske är man inte stålmannen ändå.. :)

Årets festival var bättre än man kunnat önska. Det var många fina människor med och jobbade, och bytet till den större scenen (Vintergatan för er som varit där) var inte lika allvarigt som man kunde tro. Ibland hade väl ledarskapet något att önska, men till stor del var det ok. Det värsta var nog kanske ändå maten (otippat) eller sörjan som vi valde att kalla den efter ett tag.

Jag träffade en person under festivalen som fann vägen till mitt hjärta på bara några timmar. Hennes leende genomborrar minsta beståndsdel av min kropp, och de vackra gröna ögonen får en att drömma sig bort. Det finns dock en del komplikationer, för varför ska något bara få vara enkelt och fungera felfritt direkt?

Jag hoppas på att det kan bli något bra denna gång. För det här är ett tillfälle jag inte vill gå miste om.

Nu väntar några hektiska veckor för mig. Imorgon åker vi upp till Stockholm och börjar rensa ut lite skräp och packa i kartonger. Måste även hinna med att skriva på papper på jobbet och tvätta kläder. Jag har fortfarande ingenstans att bo i Malmö, så paniken griper tag i mig för varje minut som går. På tisdag åker vi ner till Göteborg för en snabbvisit hos systeryster. Redan på torsdag nästa vecka tar jag mig ner till Helsingborg för att jobba på ännu en festival. Denna gången bor man drägligt och får bättre mat. Dessutom finns hon där. Sedan väntar två veckors jobb och en flytt till någonstans i närheten av Malmö, för att sedan börja plugget den 20e Augusti.

Kram på er. Behöver allt ert stöd nu!

ps. Bilder kommer upp på lämpligt ställe så fort jag har tillgång till ännu lämpligare internetanslutning. Just nu sitter jag och surfar i bilen för att få bra täckning på min mors grannes trådlösa. :) ds.

Många som lyssnat

Det är tydligen många som lyssnat på låten nedan. Fick uppgradera mitt konto som hade 500 Mb/vecka fri trafik redan första dagen. Nu nollställs räknaren på 333 mb varje natt (istället för 500 mb / vecka).

Men ingen har kommenterat?

Snart är det semester. Det bär av till Arvika och en veckas "avkoppling" (?)
Jag har förresten precis gjort om mina gamla kamouflagefärgade byxor som jag inte använt på flera år till trekvartsditon. Tänkte jobba i dem. Mycket chic om jag får säga det själv. O det får jag ju faktiskt. För detta är minsann min blogg!

Har fortfarande inte blivit med lägenhet.. ÅNGEST!